Fick precis reda på att min man är otrogen

Jag mår fysiskt illa. Måste nu gå och handla och laga mat till alla barnen, och gå ut med hunden. 
Allt känns så overkligt. Min enda trygghet och mitt allt i hela mitt vuxna liv väljer att ha sex med någon random, och påstår att hon är vacker och hans allt. Efter en natt.
Och så kommer han hem på morgonen och lägger sig och sover i minsta dotterns säng.
Som att han helt plötsligt är världens finaste pappa. Var kom det ifrån?
Vet inte hur jag ska samla kraften?

Jag tror nästan att det är så, att han ville bli påkommen.
Nu var det 6 timmar sedan han åkte hemifrån till sin sk kompis. Har inte hört ett ljud.
Det jag undrar är är varför han tycks hata mig så mycket. 
Han vet att familjen är allt för mig, att vi ska hålla ihop i vått och torrt.
Och så försvinner han så här.
Han vet ju inte ens öm att jag vet.
Tror att han har både 40-årskris och depression, och att han känner sig underlägsen då jag har avancerat i min karriär och tjänar nästan dubbelt än honom.
Vet inte.

Men han får ju göra det han vill, här finns inget fängelsel.
Men då får han inte bo kvar här med mig.

Vi har varit gifta i typ 30 år dvs ganska länge det är det  jag försöker säga.
Han är 47 nu. Vi var 20 när vi gifte oss.
Jag skrev att han troligen har en 40 årskris och depression.
Jag hade min 40 årskris vid 30.
Men skillnaden var att jag började rida igen.
Inte riktigt samma sak.

Vem gifter sig med en 10-åring?
Förstår inte vad du vill med den kommentaren.

Det finns dessvärre inget som kan reparera det här. Jag kommer aldrig ta tillbaka honom. Han har betett sig som ett svin mot oss alla, faktiskt. 
Jag har stöd från min syster, min chef och min äldsta. 
Jag har fått 2 dagar ledigt nu.
Jag tänker ingenting på gemensamt ansvar eller framtiden, det ligger inte på mig utan på honom.
Men jag önskar att han kunde hålla avstånd och inte komma hit hela tiden (tror han var här i natt och han tänker tydligen komma imorgon bitti igen).
Idag och imorgon och en bra tid framöver är det jag som har det gemensamma ansvaret för allt själv. Inte vi. Det finns inget vi längre.
Det ska tillåtas att jag behöver tid för att sörja det han tagit ifrån oss, och det han gjort mot mig.

Ja, vad ska man säga? Du är inte ensam i alla fall TS, precis det där händer tusentals kvinnor och män i Sverige varje år. Och du har dina barn. DE kommer att bli din trygghet mer och mer, för varje år som de växer upp och kan bli några som kan ta hand om dig, och inte längre alltid tvärtom. 

Om jag ska amatörpsykologisera lite, så tror jag inte att detta har så mycket med kvinnan att göra, utan att hon bara var katalysatorn. Man blir inte tokkär så där fort och totalt i den åldern, om man lever i ett bra äktenskap och är nöjd med sin tillvaro. Jag tror att det handlar om en medelålderskris. Att livet gått i stå med vardagspusslet i Familjen AB. Att din man känner att han behöver få känna sig levande igen, innan han blir hopplöst för gammal, -och då står det mellan en HD (motorcykel) och en yngre kvinna, typ...