1. Vad ska din fru göra där?
Är hon sjuksköterska går det väl att lösa, men är hon t.ex. jurist specialiserad på svensk lag så går det ju inte att flytta till ett annat land och tro att man ska göra annat än att sälja badringar om man varken kan språket eller har en gångbar utbildning?
2. Kan någon av er språket? Annars- börja med en språkkurs i spanska för att visa att du menar allvar, och fråga om hon vill med.
3. Hur gamla är era barn? Upp till och med mellanstadiet är de socialt ganska lätt flyttbara ändå, men i högstadiet när man har börjat få kompisar sen flera år och hänger varenda dag- det är inte roligt att ryckas upp med rötterna då.
Visst, det mesta går, men den som har talat med några barn som tvingats flytta en eller flera gånger under sin skoltid får ofta höra att det inte varit så lyckat, i alla fall inte för alla barn i familjen.
Undantaget är väl om man är hårt mobbad eller bara inte har några nära kompisar i sin klass, då kanske en flytt kan kännas bara positiv. Vi flyttade t.ex. vår son efter sexan men han kände ingen samhörighet med sin klass då utan hans vänner fanns utanför klassen. I hans nya klass gick redan en kille som han känt många år pga fritidsintresse de hade ihop, så det var win-win tyckte han själv.
Sen måste man också ha en plan för sina barns skolgång, lära sig ett nytt skolsystem och lägga en massa timmar på att lära sig själv och barnen nya begrepp så att de hänger med i skolan. Vem kommer att lägga den tiden- du eller frun mest, tror du? Vad gör ni om det inte alls fungerar- har du en plan B? Hyra extralärare?
4. Hur ska släkten kunna hålla kontakten med er och hur påverkar det er vardag? Det brukar främst vara kvinnan som drabbas när stödpersoner försvinner runt familjen, så hoppas du har budget för att hyra nanny eller ta in en Au-pair eller nåt då för att kompensera. Gratis barnvakt en vanlig lördag kan ni troligen glömma.
Vi har en yngre kusin i släkten som bildat familj i Spanien. Det är klart att det är billigare med flygbiljetter dit än att flyga till Australien, men om mormor och morfar inte har lyxpensioner och också vill resa till andra ställen än bara Spanien jämt så blir det ändå lång tid mellan besöken ibland. En Skypejul eller -födelsedag är inte samma sak som att träffas live. Har man små barn så kommer de att ha spanskan som förstaspråk och det bildas lätt en barriär mellan dem och släkten, om inte alla inblandade är mycket engagerade i att lära barnen svenska också.
5. Hur tänker du att din frus sociala liv kommer att bli där? Vare sig hon idag umgås med få och nära vänner eller ett större gäng som hittar på saker ihop så försvinner de ju alla. För en extravert person kan det kanske funka, för en introvert som har svårt att ta för sig kan det vara antingen otroligt jobbigt, eller så är de kanske så pass eremitiska att just det har mindre betydelse, men att de då saknar sin famillj mer?
6. Innan man kan veta att man vill bo i ett land mer varaktigt bör man tillbringa en hel del tid där, hyra ett hus så att man bor som i vardagen och inte köra semesterstuket med restaurang hela tiden osv. Har ni gjort det? För vardagen kommer ju att komma där med.
Och det är inte alla som vill ha lång lunch och sen måste man jobba till senare på kvällen. Vanlig arbetstid är kl 8.30-13.30 och att sluta arbetsdagen 19-20 på kvällen. Så det är inte bara pga värmen som man äter middag sent i Spanien, det är ingen som är hemma innan dess och kan laga den.
7. Hur länge tänker du att ni ska stanna- för alltid? Min svärfar trodde att han ville pensionera sig i Spanien men han backade på det för det är alldeles för varmt mitt i sommaren, även ute vid kusten, och hans hjärta tog stryk av det.
Men håller man sig nära svenskorter som Alicante så finns det ofta läkare och även tandläkare som talar i alla fall något nordiskt språk att tillgå, så det är plus. Rätt många packar dock ihop ändå när de blir lite sjukligare. För man kan Sverige bättre helt enkelt, och det kan vara svårt nog för en äldre person att förstå vad läkaren säger när man har samma förstaspråk.
Jag tror inte att "emigrera permanent" är en bra pitch, det känns för stort.
Jag hade bett min partner att vi testar i 12-18 månader och utvärderar sedan, samt visat detta genom att inte sälja bostad osv. i Sverige utan hyra ut i andrahand. Eller åtminstone hade jag inte gjort av med alla saker som inte kan följa med, utan lagrat dem hos släkt eller i förråd. Då finns det något att falla tillbaka på om ni eller hon ångrar sig.
