• Sun 17 Jul 2022 23:55
    130416 visningar
    288 svar
    288
    130416

    Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-07-13 23:12:29 följande:

    Sommaren var äntligen här. Med tanke på allt jobbigt som sker i världen just nu var det befriande för Casper att äntligen komma fram till den gamla sommarstugan som stått tom sedan mormor Karin gick bort. Nu var den hans. Hans mor är till åren och orkar inte ta hand om den och den står bara och förfaller. 


    Det kommer att kräva mycket arbete för att få det fint igen. Sådär som han minns ifrån  sin barndomstid.


    Men det första som står på agendan efter nästan sju timmar i bilen blir att gå ner till havet som han ser från platsen där stugan ligger. Grannen han nyss mötte på grusvägen en bit bort berättade att hon hade kunnat legat i länge. 21 grader redan i juni!?.


    Han ser verkligen fram emot att ta ett dopp i det svalkande vattnet. På väg ner till havet hör han fiskmåsarna skria. De låter upprymda, ja, nästan upphetsade, och Casper förstår att de måste ha hittat ett kadaver som flutit iland på stranden. Han vill egentligen inte veta vad det är, men när han ser hur många fiskmåsar som samlats på stranden blir han nyfiken. Med långsamma steg går han bort till den skriande flocken av fiskmåsar. De sista stegen får han skrika och vifta med armarna, för att skingra de hungriga fåglarna. När fiskmåsarna lyfter från stranden ser Casper vad som ligger där. En stor, oformlig kropp, som inte liknar någonting han sett förut. Casper dras ofrivilligt närmare det mystiska djuret och då han sätter sig ner på huk bredvid det, så känner han stanken av den ruttnande kroppen. Stanken av död.


    Vad är det för någonting? tänker Casper och studerar det underliga djuret ingående. Det är alldeles vitt och uppsvällt. Större än en människa, men mindre än en val. Utan att tänka efter, så sträcker han plötsligt fram ena handen och rör vid det. Han grips av ett ofrivilligt medlidande med det stora, oformliga djuret och önskar att han kunde hjälpa det. Men det är för sent nu. Djuret är dött och har redan börjat ruttna. Han smeker återigen djuret över huvudet, långsamt, nästan ömsint. Sedan reser han sig upp och börjar gå ner mot havet.

    Då hör han ett oväntat läte. Ett lågt, plågat ljud, som får honom att stanna upp mitt i steget. Casper vänder sig om och stirrar på det okända djuret. Det kan väl inte vara djuret som låter? Motvilligt går han närmare den underliga varelsen igen. Stanken från den stora, uppsvällda kroppen är verkligen plågsamt stark på nära håll, men Casper stålsätter sig och går ända fram till djuret igen. Han böjer sig ner och granskar djuret noga. Det ligger alldeles stilla och ser helt klart dött ut, men i samma stund som Casper tänker gå därifrån, öppnar djuret sitt ena öga. Det stirrar på honom med ett ofattbart lidande i blicken och Casper känner ett starkt medlidande stiga upp inombords. Han bara vet att han måste hjälpa djuret på något sätt. Men vad är det egentligen och varför har det flutit iland här på stranden?


    Så hämtade han älgstutsaren och sköt djuret i huvudet för att avsluta lidandet. För att sedan slappna av, drack  han en generös dos whiskey och somnade sen på nolltid. Nästa dag sken åter solen. Han ringde polisen beträffande djuret och när de kom, reagerade de inte enligt hans förväntningar. Det var mycket mummel, sen dök en ambulans upp. Han förnekade under hela förhöret all kännedom om hur hans granne dött. Men med tiden lärde han sig uppskatta de vänliga, vitklädda personerna och sin madrasserade cell, 
  • Tue 19 Jul 2022 14:06
    #13
    FuckGoggleAskMe skrev 2022-07-17 23:55:21 följande:
    Så hämtade han älgstutsaren och sköt djuret i huvudet för att avsluta lidandet. För att sedan slappna av, drack  han en generös dos whiskey och somnade sen på nolltid. Nästa dag sken åter solen. Han ringde polisen beträffande djuret och när de kom, reagerade de inte enligt hans förväntningar. Det var mycket mummel, sen dök en ambulans upp. Han förnekade under hela förhöret all kännedom om hur hans granne dött. Men med tiden lärde han sig uppskatta de vänliga, vitklädda personerna och sin madrasserade cell, 
    I ett parallellt universum, där dånet från älgstudsaren knappt avklingat över nejden, satt Casper i dagrummet och begrundade sin halvtomma kopp med sommarkaffe. 

    Efteråt skulle det debatteras i det oändliga i media, hur det kom sig att Ylva fått tillstånd att komma på besök, men plötsligt stod hon där i dagrummet, vacker som en sommardag och gäckande som en sommarnatt. Casper gladdes åt besöket och de små prästkragarna hon haft med sig, som doftade sommaräng. Ylva inspekterade det lilla rummet, tidningarna på hyllan, akvariet med de mångfärgade fiskarna, och det lilla kaffebordet. En kvinna i personalen log vänligt. 

    När Ylva blivit ledsagad ut igen, genom de många säkerhetsdörrarna, drog hon upp sin ospårbara mobil. Hon rapporterade att uppdraget lyckats, sändaren satt under tidskriftshyllan och den lilla ljusgula ampullen låg i akvariet hos de aningslösa fiskarna. Nu snart skulle det hända! Hon kände att Makterna var vid hennes sida. 
  • Mon 1 Aug 2022 13:07
    #26

    Putins tvångsinsatta pilot insåg sitt navigationsmisstag, just i samma stund som han släppte bomben. Jag får nog glömma den där befordran, muttrade han på ryska. Dessutom måste han ta planet på service, han stod inte ut med de skri som kom från motorn. Denna sommar hade inte blivit som han förväntat sig. 

  • Thu 11 Aug 2022 00:20
    #52
    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-09 22:58:36 följande:
    Vet du varför mina föräldrar gav mig namnet Saga? frågar hon plötsligt. Casper rycks ur sina mörka tankar och ser oförstående på henne. Han förstår inte hur det kan vara relevant just nu. Varför ska de prata om hur hon fick sitt namn när en jättevåg närmar sig? När de sista minuterna av deras liv räknar ner? Saga tycks som vanligt inte bry sig om att han inte svarar, utan fortsätter bara obekymrat: När jag var liten älskade jag sagor. Det gör jag fortfarande. Och min morfar brukade alltid berätta sagor för mig, särskilt om vattenandarna, och jag ville alltid höra mer. Det första ordet jag sade var inte mamma eller pappa, som barn brukar göra, utan saga. Det var så jag fick mitt namn. För jag ville så gärna höra min morfar berätta om vattenandarna. Särskilt om hur han hittade och hjälpte vattenanden den där gången. Vet du varför jag så gärna ville höra just den sagan? Casper ser på henne och rynkar ögonbrynen. Att hon vill prata om det här nu är fullständigt obegripligt, men eftersom det ändå är han som har försatt dem i den här fruktansvärda situationen så svarar han artigt: Nej, varför då? Saga ler lite för sig själv och ser ut att förlora sig i gamla minnen: Därför att den slutar lyckligt.
    Casper tänker att han inte tror på sagor med lyckliga slut. Det slutade han göra för länge sedan. När han blev vuxen och började studera på högskolan insåg han att världen inte var ämnad för lyckliga slut. Särskilt inte nu. Han vet plågsamt väl att den stora vågen är på väg mot ön vilken minut som helst. Snart kommer havet inte längre att dra sig tillbaka, utan komma rakt emot dem istället som en jättevåg. Den gråtande vattenanden gör inte heller stämningen mer hoppfull. Trots att han inte vill låtsas om det, så når hennes sorgsna gråt verkligen in i honom och får honom att ångra hur han har behandlat henne. Att han tänkte ta med henne till fastlandet och visa upp henne för sina kollegor. Det skulle ha varit oerhört grymt att göra så mot henne, eftersom hon hör hemma här. I havet. Han inser det nu, men det är för sent att vrida tiden tillbaka.
    Saga fortsätter prata, nu mer för sig själv än för honom. Han ser på henne att hon är uppslukad av gamla minnen. Att hon hör sin morfars röst inom sig och uttalar orden högt. Det är som att lyssna på en urgammal berättelse från en svunnen tid. En gång i tiden, säger Saga, levde människor och vattenandar i harmoni med varandra. Det var på den tiden då man fortfarande trodde på sagor. Då andar hade makt att förändra saker. Innan industrialiseringens och upplysningens tid var människor utlämnade åt väder och vind. På den tiden levde människorna och vattenandarna så nära varandra, att det ryktas om att en del människor här på ön faktiskt härstammar från dem. Jag vet inte om jag tror på det. Men jag vet att det fanns en tid då människan levde i harmoni med naturen, innan allt gick åt helvete. När människor slutade tro på sagor och började tro på vetenskap istället. Med de orden avslutar hon sin berättelse och ser allvarligt på honom.
    Casper förstår att hon försöker säga honom någonting, men har återigen en känsla av att han missat poängen. Vad menar hon egentligen? Saga ser hoppfullt på honom en stund. Sedan suckar hon besviket och säger: Poängen är att vetenskap ofta saknar någonting som kännetecknar sagor. Nu har hon Caspers fulla uppmärksamhet. Han håller nästan andan när han frågar: Vadå? Och Saga ler när hon uttalar orden: Lyckliga slut.
    Casper förstår äntligen vad som är på gång. Som den kärnfysiker han var, kunde han inte tro på dessa sagor, skvaller och New age dravel. Han drar fram sin älgstudsare och skjuter vilt omkring sig. Sedan slår han upp en rejäl dos whiskey åt sig och ringer 1177. Damen han pratar med är väldigt vänlig, likaså poliserna som dyker upp.
    Casper led mycket av sitt fängelsestraff, men som plåster på såren fick han åtminstone St Williams orderns utmärkelse för att ha stått upp mot kvacksalveri, ovetenskapligt dravel och vidskeplig folktro. 
    Det hade varit en annorlunda sommar för Casper. 
  • Thu 11 Aug 2022 00:27
    #54
    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-11 00:24:09 följande:
    Har du inte snöat in lite väl mycket på den där älgstudsaren? Nu får du väl ändå komma med någonting nytt Drömmer
    Samma älgstudsare, olika utsagor 
  • Thu 11 Aug 2022 00:29
    #55
    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-11 00:24:09 följande:
    Har du inte snöat in lite väl mycket på den där älgstudsaren? Nu får du väl ändå komma med någonting nytt Drömmer
    skulle du föredra att Casper använde en Kalashnicoff i sista stycket? Inte jag, för jag kan inte stava till det 
  • Sat 20 Aug 2022 21:44

    Ja här mobbas det märker jag, mitt litterära bidrag har tydligen anmälts och plockats bort. Undrar vilken forumregel jag bröt mot, skrivande som inte föll TS i smaken? Skulle vara intressant att få svar från någon moderator, men det händer ju aldrig. 

  • Sat 20 Aug 2022 23:55
    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-08-20 22:48:51 följande:
    Det var jag som anmälde det. Tycker inte du verkar vilja skriva vidare på berättelsen, utan mest avsluta den på ett så hastigt och blodigt sätt som möjligt. Jag upplever också att du gör dig lustig och löjlig över det jag skriver. Dina inlägg känns väldigt OT och jag förstår ärligt talat inte varför du har hakat upp dig på den här tråden om du inte vill bidra med någonting seriöst? Har du ingenting bättre för dig? Du får som sagt gärna skriva vidare på berättelsen, precis som alla andra, men på ett sätt som inte abrupt avslutar den med en dödsskjutning eller två. Vad är ditt syfte egentligen? Det verkar inte vara att skriva en sommarberättelse i alla fall.
    Ok, så det var dig det inte föll i smaken.
    Hur kunde jag göra mig lustig över vad du skrev utan att skriva något om vad du skrev? Varför är det OT om jag fortsätter berättelsen?
    Varför anser du att mitt bidrag inte är seriöst? Känner du dig kvalificerad att avgöra det? Med vilken rätt?
    Varför skulle berättelsen avslutas bara pga en dödsskjutning? En del berättelser börjar just med en sådan. (tex L?Etranger, suverän bok). Det borttagna inlägget innehåller dessutom inte ens någon dödsskjutning, enbart en homosexuell tvist, är du homofob? 
    Slutet på någonting, är början på något annat, när en dörr stängs, öppnas en annan. 
    Undrar fortfarande vilken forumregel jag brutit mot. Regeln om att inte nämna älgstudsare i något inlägg? 
  • Tue 13 Sep 2022 23:19
    Anonym (Det okända djuret) skrev 2022-09-12 23:06:13 följande:

    När de går ut från restaurangen får Casper koncentrera sig hårt för att inte vända sig om. Han misstänker att den där mannen är så primitiv, att minsta lilla tecken på rädsla kan trigga hans jaktinstinkter. Precis som hos ett rovdjur. De går lugnt därifrån, utan att se sig om över axel en endaste gång, och i samma ögonblick som Casper börjar slappna av får han en hård knuff i ryggen. Han är helt oförberedd, så han ramlar nästan framlänges på gatan. Med några stapplande steg lyckas han återfå balansen igen, men då kommer genast nästa knuff. Den här gången ännu hårdare. Casper, som varken har någon erfarenhet av att slåss eller försvara sig, försöker prata sig ur situationen istället. Du, lägg av, stammar han fram. Vi kan väl snacka om det istället? Men det vill mannen inte alls göra. Han vill slåss, mer än någonting annat. Casper kan nästan känna hur mannens svett osar av adrenalin och vet inte alls hur han ska hantera situationen. Helst av allt vill han bara sjunka genom jorden och försvinna.


     


    Människor från restaurangen upptäcker vad som pågår och kommer ut på gatan. Det bildas en liten folksamling omkring dem, men ingen ingriper. Vem kan eller vågar ingripa mot ett sådant muskelberg? Caspers hjärna går på högvarv. Han försöker tänka ut vad han kan göra eller säga för att få stopp på angriparen, men kommer inte på någonting. Det står helt still i hans huvud och de hårda knuffarna bara fortsätter. Till slut står han inträngd i ett hörn. Mannen fortsätter att knuffa på honom, samtidigt som han vräker ur sig nedlåtande kommentarer: Vad är du för någon liten räka egentligen? Kan du inte ens försvara dig? Du vet inte hur man slåss, men stryka skjortor kan du. Slutligen avslutar han med att spotta ur sig: Jag slår vad om att du är oskuld också. Den sista kommentaren får Casper att rodna och titta ner i marken. Han känner hur han blir alldeles blodröd i ansiktet. Sedan slänger han en hastig blick på Saga och undrar om hon hörde vad mannen sade. Saga ger honom ett snett ögonkast, men det är omöjligt att lista ut vad hon tänker.


     


    Hon står handlingsförlamad ett ögonblick, men sedan får hon nog och bestämmer sig för att ingripa. Utan att tveka kliver hon fram till dem och ställer sig mittemellan de båda männen. Hon stirrar trotsigt rakt in i ögonen på den angripandet mannen och säger: Är det inte bäst att du skyndar dig hem nu? Han hånflinar bara och frågar: Va?! Varför då? Vad snackar du om? Saga går ännu närmare honom och sedan håller hon upp handen med spretande fingrar framför hans skrev.


     


    Mannen skrattar till och ger henne en föraktfull blick, som övergår i förskräckelse och sedan vantro. Mellan hans ben växer en stor, blöt fläck fram och alla som står och tittar på ser det och börjar skratta. Den aggressiva mannen försöker desperat dölja olyckan med händerna, samtidigt som han stirrar på Saga med ögon svarta av hat. Din häxa, väser han. Din förbannade jävla häxa. Det var hon som gjorde det här! ropar han och vänder sig mot publiken. Men då skrattar de bara ännu högre och Saga ger honom en dräpande blick och svarar: Ledsen, men häxprocessen dog ut för länge sedan, så jag tror inte att någon bryr sig.


    Men då tog Casper fram sin älgstudsare.
Svar på tråden Vi skriver en sommarberättelse tillsammans