Inflationen

Jag är otroligt lyckigt lottad och har personligen inte känt av inflationen annat än noterat att priserna stigit och att det förmodligen dras mer pengar på mat varje månad än normalt. Men jag har varken räntor, kör bil eller är nån storkonsument av el, dessutom bundet förmånligt avtal. Oturligt nog har jag flera människor i min närhet som går på knäna som är sjukskrivna, fattigpensionärer och ensamstående mammor med vanliga arbetaryrken med taskiga deltider och alldeles för dyrt boende. Jag känner mig väldigt obekväm med de stora skillnaderna numera i vårt land, för det separerar och exkuderar  och gör vänskap över gränserna ganska öómöjligt, Har vänner som sagt upp kontakten pga ekonomisk ojämnlikhet för  att aldrig kunna följa med ut eller bjuda igen. När vi var yngre på 80-90-talet märktes inte dessa skillnader, men sen var det några som drog iväg som hade föräldrar som kunde betala kontantinsatser på lägenheter ochsom  fick snuskigt höga löner medan andra fastnade i riktig fattigdom som bara permenterades. Dessa blir fler och fler och jag förstår inte hur dessa grupper ska klara inflationen på snart 10 % utan stöd av staten. 

Jag är för helikopterpengar till svaga grupper. Något måste göras annars står vi inför så mycket mer kriminalitet och djupa klyftor, som skapar hat och missnöje.