Skilja sig vid cancer

Jag hade lämnat oavsett. Man ska aldrig stanna i ett förhållande där man far illa, oavsett anledning. Och man har aldrig en skyldighet att stanna i ett förhållande man inte längre vill vara i.

Din man har behandlat dig illa och förtjänar inte direkt ditt stöd. Sen kan du ju fortfarande finnas där för honom - om du vill - under hans behandling. Ni behöver inte leva tillsammans för det.

Förklara för din man _varför_ du vill lämna relationen. Att du inte mår bra av hans elakheter och kontrollbehov. Vill han ha dig kvar får han skärpa sig, men det kanske är för sent? 

Är prognosen god kommer han klara sig igenom detta, med eller utan ditt stöd. Du är inte skyldig honom något. Har han inte andra som kan stötta honom?

Jag gick igenom att mannen fick cancer, (tänkte inte på att skilja mig)
Från att ha en livskamrat som tog halva ansvaret för allt fick jag en gnällig karl som tyckte synd om sig själv och betedde sig som ett barn.
Efter något år var han som vanligt, lite mer ödmjuk och omtänksam
Om du orkar stanna men du måste se till att din man är snäll mot dig, beter han sig dåligt så lämnar du.

En sak att tänka på är att det kanske är justare att ta ut skilsmässan nu, i ett tidigt skede, innan besvärliga behandlingar har börjat. På så sätt kan han bygga upp ett alternativt skyddsnät och planera utifrån det, istället för att förlita sig på dig.

Min man har överlevt cancer och det kan vara ett helvete att gå igenom den resan med någon man älskar över allt annat på jorden. Att göra det för en elak och illojal person kräver nog ett helgon.

PS Givetvis hoppas jag att han svarar väl på sin behandling och att den ger snabbast möjliga resultat!!! DS

Du har en fullgod anledning att skilja dig och den försvinner inte för att han drabbas av sjukdom, så gör som du känner.

Att vara alltför empatisk verkar vara kvinnor till mer skada än nytta, tänker jag som har lite mindre av den varan och därmed ett väldigt lyckligt liv.

Jag har aldrig haft några problem att visa skitstövlar dörren första gången de beter sig illa. Man måste säga nej till dem och sluta slösa med sin egen tid, för att hitta rätt.

Nu har du varit för snäll mot honom i flera år. Dags att vara snäll mot dig själv.

Men OBS! Var medveten om att du kan få problem med dina barn om de ser det som att du sparkar ner honom.

Men hur det utfaller beror delvis på hur mycket de har sett och förstått av att han inte behandlar dig bra.

Du kan inte stanna kvar i en dålig relation enbart pga av en cancerdiagnos. Skilj dig om du tycker det är det bästa för sig. Oavsett så kan du ändå vara ett stöd för honom under pågående behandling. 

Jag skulle inte ta risken. Att lämna honom precis när han fått cancer, skulle kunna leda till att barnen, släktingar och vänner vänder sig mot dig.
Alternativet är att skaffa skilda sovrum. Tala om för honom att du inte gillar honom något vidare just nu, eftersom han har betett sig som en skitstövel. Men nu är det som det är med cancern, och därför vill du vara ett stöd för honom även om du inte vill vara hans fru. Du kan t o m ta ut skilsmässa fast du bor kvar i huset. När han är irriterande, så har du ett eget rum att dra dig tillbaka till för att få vara i fred.

Jag har varit i en snarlik situation som du ts och jag avvaktade. Exets negativa beteende eskalerade i samband med sjukdomsbeskedet, och jag hoppades det skulle lugna sig sen, vilket det gjorde ett tag. Men efter två år beslutade jag mig för skilsmässa trots allt. Jag kände att även om en del av hens beteende kunde förklaras med att hen mådde dåligt så blev det ohållbart att hen tog ut det på familjen i längden. Mitt ex cancer var inte heller livshotande och hen verkar må bättre nu både fysiskt och psykiskt än när jag bodde ihop med hen, tycker jag.

Jag tycker inte du ska vara kvar hos någon som behandlar dig illa, men i den här situationen får du vara beredd på att en del i omgivningen inte kommer se med blida ögon på ditt beslut och det är också troligt att mannen kan använda sig av sin sjukdom för att försöka få dig att stanna. 

Du måste gå vidare med att skilja dig som planlagt. Synd att du inte hann innan prostatadiagnosen, som oundvikligen kommer att framkalla extra bitterhet och negativitet mot dig när du lämnar, men ingenting blir bättre av att vänta. Med en annan cancerform kunde man kanske diskutera om du borde vänta, men prostata är ju typiskt inte dödlig men starkt krisframkallande för den manliga självbilden.

Antar att han väntar på mer besked kring cancern. Kan du avvakta tills han vet mer och kanske gjort sin operation eller behandling?

Under tiden berättar du att du fått nog av hans beteende och vill ta en paus i er kärleksrelation, men att du kommer finnas där för honom på andra sätt. Skulle han sen bli väldigt otrevlig så får du omvärdera beslutet.