Spara barnbidraget?

Det tror jag inte alls, den må vara lite naivt skriven men i princip hade jag kunnat skriva den själv.

Har man turen att vara frisk, välutbildad och genom smarta och tidiga investeringar kunna göra bostadskarriär, så leder det vanligen till god ekonomi. Då är det ingen uppoffring för någon att lägga undan barnbidraget och investera åt barnet. Det har vi gjort för vårt barn, och så har även min mans bror gjort åt deras två barn.

Vi har tjänat ca 3 miljoner på bostadsuppgångar under tiden som vissa har suttit i sina hyreslägenheter och tjatat i DIs kommentarsfält om att bomarknaden ska rasa. Och så vitt jag vet sitter de väl där ännu...

Sen har jag självklart gjort en del ekonomiska missar också, för ingen är perfekt, men de viktigaste ekonomiska val jag har gjort i mitt liv (förutom att utbilda mig)  är just valet av bostäder som ökat i pris.

Jodu, jag har sparat, jobbat och investerat ihop varje krona till min första insats.
Började sommarjobba när jag var 14 år. Började försöka tjäna pengar redan när vi sålde majblommor i mellanstadiet.

Min ensamstående mor hade inte ens kunnat hjälpa mig en termin om jag misslyckades med högskolestudierna och den ångesten bara spädde på behovet att försöka få ihop pengar.

Men det var också lättare att få ihop de pengarna på 90-talet, det är bara fakta.

Och jag flyttade hemifrån direkt vid 18 för att studera och tyckte då att studielån var rent lyxliv.

Studielånen räckte då utan problem till hyra, mat och försäkringar i Lund.

Korridorboende hade inte 12-månadershyra utan 10 månader, så 2 månader bodde man "gratis".

Jag köpte kläder på secondhand, minns med värme en grön jägarrock som det stod Berliner Herrenmode i, den hade jag med uppkavlade ärmar i fyra vintrar tills fodret var en enda trasa. Ihop med en grön tweedhatt, haha.

Mobiler fanns inte än, vi delade åtta pers på en korridortelefon.

Jag hade billiga hobbies, fantasirollspel kostar nästan ingenting, och för att träna gick man på studentsubventionerat gym, Gerdahallen, som då var det största träningscentrumet i Norden.

Med studentkortet reste jag för halva priset på tåget och då var tåg billigt.

Jag köpte oftast inte böcker utan lånade på UB eller kopierade och betalade per sida, det var billigare.

Jag lagade mat på studentnationens restaurang så ofta jag kunde för då åt vi gratis.

Vi hade matlag på korridoren så en lagade till alla en dag i veckan. Vi bakade bröd och gjorde soppor och grytor, man lärde sig uppskatta röda linser och att dryga ut kötträtter med mer grönsaker.

Jag sommarjobbade först på olika kommunenheter i högstadiet, de vanliga jobben för unga som lottas ut, finns fortfarande där jag bor idag och min son hade ett sånt förra året. Sedan på tre olika museer, nästan hela sommaren inkl. t.ex. midsommarhelgen med dubbel OB samt några helger under terminerna.

Oftast som museivärd, någon gång putsade jag alla deras fönster, målade bitar av utställningar, rensade ogräs, hade några somrar i cafeet med hopplösa linneskjortor som skulle strykas varje morron, och så fick vi skrubba fågelskit från utemöblerna varje dag för de stod under träd...härliga tider! 

Jag vågade investera det som jag kunde spara i aktier och med den uppgång som var under 90-talet blev kapitalet tillräckligt för att jag skulle få bolån, då jag också hade tillsvidareanställning.
2 år senare kom kraschen och IT-aktierna störtdök men då hade jag redan fått mitt lån.