Älskar att folk slänger ur sig att de VALDE att köpa istället för att hyra. Ni har inte sparat ihop till insatsen. Ni har fått en grundplåt av era föräldrar, arv eller liknande. För man sparar inte ihop till en insats bara så
där. Jo möjligen om man bor hemma hos föräldrar i en evighet och därmed inte har några boendekostnader. Men alla har ju inte möjlighet till det, eller hur?
Kan tillägga att av de jag känner som tidigt köpte hus, så har alla fått enorma summor av sina föräldrar som de inte ens reflekterar över. Exempel: de har fått ett körkort belyser. De har fått hjälp att köpa en bil. De har inte behövt ta studielån utan har bott hemma och levt gratis. De har fått en soffa. De har fått en barnvagn. De har blivit bjudna på familjeresor när någon fyllt jämnt. De har fått rejäla pemgasummor när de själva fyllt år.
Allt detta är väl alldeles underbart. Men man ska inse att om man får knega ihop till precis allt själv, och tidigt får jobba för sin egen försörjning utan minsta stöd så är förutsättningarna annorlunda. Var glad över det du har fått men inse att du har FÅTT det. Du har inte förtjänat det. Du har haft täta föräldrar, inte ett särskilt driv.
Tror jag läste om studier man gjort kring detta. Minns inte helt hur det gick till men man kunde iaf se att när vi människor får någon fördel (tror testdeltagarna fick spela monopol och starta med mer pengar än sina motspelare) så har vi en tendens att glömma fördelen och istället prata om vilka personliga egenskaper och val vi gör för att förklara framgång. Man glömmer helt enkelt bort att man hade en bättre start än övriga och övertygar sig själv om att man är mer värd framgången än de andra.
Tycker det är tydligt i sådana här trådar. Det är ju ett ärvt beteende också: de som haft möjlighet att skaffa sig en solid grund tidigt tack vare föräldrar, kan göra samma för sina barn som sedan i sin tur kan säga att de minsann har gjort kloka val.
Det är inte billigare med hyresrätt. Det är inte heller enklare att få en hyresrätt. Att folk ändå har hyresrätt är för att man inte fått hjälp med en rejäl insats från föräldrar eller arv. Det handlar liksom inte om att man tyckt det var soft med hyresrätt. :)
hur som helst: det är ganska skönt att sitta i hyresrätt nu när räntorna stiger. En husägande kompis frågade mig häromdagen hur mycket min hyra går upp nu när räntorna skenar. När jag svarade 0 kr blev hon nästan förnärmad. Som att ränta är något alla ska betala solidariskt, haha. Men jag har ju inga lån på min lägenhet. Jag hyr ju.
Jag svarade inte just dig utan andra i tråden som pratade om sina val.
Men nu när du tar upp det: jag har hört bekanta påpeka samma som du. Men jag tror du missuppfattar. Jag flyttade hemifrån när jag var 16. Jag har försörjt mig själv sen dess. Jag har inte heller åkt på flashiga resor, festat massor eller konsumerat dyrt. För mina pengar gick ju såklart till hyra, el, mat, osv. Det är det här du kanske inte fattar: du kunde vid 21 köpa en lägenhet för att du inte behövde ha några kostnader under den tiden. Jag hade de kostnaderna, levde snålt och har levt i hyresrätt alltid eftersom jag inte haft möjlighet att spara ihop de hundratusentals kronor det faktiskt handlar om. Det beror inte på att jag festat upp tre års inkomster.
Och jag undrar några saker:
Sparade du till hela insatsen själv? Hur mycket handlade det om?
Vad hade du för inkomst mellan 18 och 21?
Betalade du något hemma? Hur mycket kunde du spara?
Gick dina föräldrar i borgen för dig vid första lägenhetsköpet?
Rätt viktiga frågor så svara gärna.
Va? Det är ju ett bidrag från staten? Det är inte villkorat av inkomst eller skatt. Vad ska du kalla det annat än ett bidrag från staten?
Sen är det ju så att bidraget är utformat så att det inte kommer med några krav alls, vilket gör att vissa får använda det som det från början var tänkt (utjämna inkomstskillnaderna mellan föräldrar och icke-föräldrar) och andra kan sätta in det på banken.
Ja du kan ju läsa hur många studier du vill kring detta, du sitter fortfarande fast i din hyresrätt. Du betalar hyra till en fastighetsägare som får hela kakan, dvs värdeökningen av bostaden du betalar alla kostnader för.
Vi har bundit vår ränta lågt i 10 år så att räntorna stiger är inget som berör oss. Jag tänker alltid långsiktigt vad gäller ekonomin.
Men det är just här resonemanget blir fel. Vi som jobbat sen gymnasiet eller tidigare och inte haft föräldrar som kunnat skänka pengar till oss, har sparat, gnetat, snålat, köpt begagnat. Du verkar tro att alla som inte är rika har haft massa pengar som de slarvat bort. Med den vanföreställningen är det klart att man kan komma fram till att man är värd mer pengar. Men så är det ju inte. Du har sparat för att du har haft pengar att spara. Andra har fått ta av varje krona av lönen för att betala räkningar. Jag slås av att ni med mycket pengar inte verkar kunna känna glädje över detta utan ser det som att just ni har fått försaka lyx som alla andra unnat sig. Det är ju inte så. En del har mer pengar en del mindre. Att ta studielån eller inte är inte ett val för de flesta. Att kunna bo hemma gratis hos föräldrar länge är inte ett val för alla. Att kunna lägga undan massa pengar i många år är inte ett val för alla.
Var GLAD över dina privilegier men glöm inte att du har haft en start i livet som en ytterst liten andel av världens befolkning har möjlighet till.
Jag svarade inte just dig utan andra i tråden som pratade om sina val.
Men nu när du tar upp det: jag har hört bekanta påpeka samma som du. Men jag tror du missuppfattar. Jag flyttade hemifrån när jag var 16. Jag har försörjt mig själv sen dess. Jag har inte heller åkt på flashiga resor, festat massor eller konsumerat dyrt. För mina pengar gick ju såklart till hyra, el, mat, osv. Det är det här du kanske inte fattar: du kunde vid 21 köpa en lägenhet för att du inte behövde ha några kostnader under den tiden. Jag hade de kostnaderna, levde snålt och har levt i hyresrätt alltid eftersom jag inte haft möjlighet att spara ihop de hundratusentals kronor det faktiskt handlar om. Det beror inte på att jag festat upp tre års inkomster.
Och jag undrar några saker:
Sparade du till hela insatsen själv? Hur mycket handlade det om?
Vad hade du för inkomst mellan 18 och 21?
Betalade du något hemma? Hur mycket kunde du spara?
Gick dina föräldrar i borgen för dig vid första lägenhetsköpet?
Rätt viktiga frågor så svara gärna.
Och hur stor var insatsen?
Folk vill liksom prata om pengar utan att nämna kronor och ören. :D Låt oss vara raka här - vad hade du i inkomst, vad hade du i hyra och vad kunde du spara?
Och jag undrar några saker:
Sparade du till hela insatsen själv? Hur mycket handlade det om? Ja. 225.000 kr.
Vad hade du för inkomst mellan 18 och 21? Lite olika pga mycket OB-lön. Men fick ut ca 20.000kr sammanlagt från båda jobben.
Betalade du något hemma? Hur mycket kunde du spara? Jag betalade 10.000 kr i månaden hemma. Sparade ca 9000 kr i månaden.
Gick dina föräldrar i borgen för dig vid första lägenhetsköpet? Att gå i borgen är väldigt ovanligt, banken vill se en medlåntagare till lånet om så behövs. Men nej det behövdes inte i mitt fall då jag kunde redovisa stadig inkomst i flera år bakåt.
Rätt viktiga frågor så svara gärna. Duger mina svar för dig eller undrar du något mer?
Nej jag undrar inget mer - tack för ditt svar! Du har haft en bra inkomst från 18-årsdagen (mer än t ex en utbildad bibliotekarie) och har därmed kunnat lägga undan en ansenlig summa varje månad. Bra jobbat! Men snälla glöm inte att du bott hemma under tiden och därmed haft en ekonomisk trygghet som man inte har om man bor själv. Du har betalat mycket för att bo hemma men du har inte behövt köpa en möbel, betala en försäkring, fått hysta upp 2 eller 3 månadshyror på ett bräde som disposition. En bra och säker sits och jättebra start i livet.
Det enda jag säger är att det är något att vara glad för. Det betyder inte att alla som inte kan spara 9000 i månaden är lata slöfockar som åker på resor hela tiden. Kan du se detta?
haha, ursäkta? Man ska inte röra ROT-bidraget för det är bra för dig? t o m fantastiskt: fast tanken med detta bidrag (för det är ett bidrag, det ska vi inte glömma) är att det ska finansieras av att hantverkare etc får mer jobb och därmed betalar mer till skattekassan, så kan man faktiskt få bidraget utan att en enda krona går tillbaka till Sverige. Det är klart att du tycker det är fantastiskt, det är ju rätt enastående. Men att våra skattepengar ska gå till att du ska renovera din bostad skattefritt är ju bara enastående för dig. Inte för någon annan. Det du skriver är inte ett argument för ROT, snarare ett argument mot.
Med andra ord: jobb och en stor del tur samt fördelen att varit ung under just rätt år.
Om du istället jobbat heltid efter studenten hade du inte kunnat bo i studentkorridor (som då var billigt men nu kostar en hel del).
Dina investeringar hade som för så många kunnat ätas upp under kraschen, men du klarade dig med 2 år när.
Du kopierade ur böcker vilket man egentligen inte får göra (men förståeligt).
Du köpte hus när det var billigt - och tog lån därefter.
Jag säger inte att du inte jobbat hårt men precis som jag skrivit till TS så handlar det inte om att alla som köpt en bostad har gjort smartare val, arbetat hårdare, varit klokare. Alla val du har kunnat göra handlar framförallt om ett väldigt generöst bidragssystem och studiesystem. Det tycker jag vi ska vara tacksamma för. Lite ödmjukhet skadar ingen.
Men snälla nån Stina! Du verkar ju vända på allt så att det låter som att alla har haft det så mycket lättare än dig och att det är därför du står där utan pengar. Men vet du vad skillnaden är mellan dig och dem? Det är att de inte drar på sig en offerkofta vid minsta motgång.
Att vara student betyder också att man mister mycket när man tänker på alternativkostnaden. Hade man inte varit student hade man kunnat jobba heltid och fått mer i inkomst att investera och spara. Så få det inte att låta som att livet är så enkelt för att man väljer att plugga vidare. Men vissa personer väljer att plugga vidare och offra några år av arbete för att förhoppningsvis få en högre lön efter examen.
Det är inget fel på att vilja att ens barn ska ha en bättre start i livet än man själv hade. Jag vet flera personer som fått arv eller sparande från föräldrarna, ja de har det lättare än vad jag har haft men vad hjälper det mig att vara missunnsam? Istället väljer jag att läsa på om investeringar och tar risker för att öka mitt kapital, och det vill jag att mina framtida barn ska få ta del av.
Men jag står inte utan pengar! Jag har en bra inkomst och en högskoleutbildning i ryggen. :) Jag är verkligen inget offer:
jag har fått en gratis utbildning. Jag har fått studielån under tiden. Jag har fått sjukvård, barnomsorg och barnbidrag. Jag har fått betalt för föräldraledighet och vab. Jag har dessutom ett bra och stort boende som kostar mig mindre än 8000 i månaden inkluderat parkering, driftskostnader etc. Hur ekonomin än utvecklas kommer jag alltid ha råd med min lägenhet. Jag trivs i hyresrätt.
Jag är helt ok att andra vill äga sin bostad. Det jag vänder mig emot är just den åsikt du ger uttryck för:
Bor man i hyresrätt har man inte jobbat tillräckligt hårt.
Det faller ju på dessa enkla punkter:
1. Alla vill inte äga sitt boende.
2. Alla kan inte äga sitt boende.
3. Alla som jobbar hårt kan inte äga sitt boende.
Jag tycker (som jag skrivit flera gånger) att man ska vara glad om man har det bra och fått det liv man strävat efter. Man behöver INTE börja se ner på andra för det. Vi lever i världens bästa land. Vi har haft utjämnande bidrag i många många år. Vissa bidrag är inte ens inkomstprövade, som barnbidraget och därför kan vissa använda det till sparande. Det betyder INTE att de som inte kan spara är sämre människor.
Så nej, ingen offerkofta här. Jag är fullt medveten om hur mycket jag har fått gratis. Det tycker jag fler borde vara.
Även om jag personligen tycker det är rätt sjukt att barnbidraget ska kunna användas som sparande när hela tanken med det är utjämning av ekonomiska klyftor så är det ju trots allt så det är utformat.
Man har politiskt gjort ett antal utredningar angående att inkomstpröva barnbidraget men det har visat sig vara kostsamt att lägga till all den administration som det skulle innebära. Därför har man valt att fortsätta som man gör nu, med bieffekten att klyftorna i många fall ökar, och de ökar i nästa generation - det är ju inte barnen själva som sparat ihop pengarna utan deras föräldrar.
För den som är intresserad av politik så är det de borgerliga partierna som de senaste åren lagt in motioner om att behovspröva barnbidraget. Inte så förvånande men jag tror inte det avspeglar sig i deras väljare.
Ja det låter ju rimligt. Men förvånande många borgerliga jag träffat har inställningen att allt de själva har rätt till är bra bidrag, allt de själva inte har borde stramas åt.
Det finns ju goda argument för båda åsikterna, problemet verkar vara att vissa bidrag ses som lite finare än andra. Och just behovsprövning verkar vara en sådan markör som gör att ett bidrag ses som lågstatus medan ett annat ses som en rättighet.
Det slutade inte behovsprövas för att det inte fungerade. Det slutade behovsprövas för att man fattade ett politiskt beslut att lyfta barnfamiljer generellt.
Det är mycket förvånande att du använder england som exempel. Arbetsmarknaden lamslogs inte för att alla gick ner till 75% utan det handlar om precis samma fattigdomsfälla som många kan hamna i med bostadsbidraget i Sverige. Dvs: man förblir i fattigdom eftersom risken att därmed hamna över en gräns och bli återbetalningsskyldig vore förödande. Det handlade alltså inte om att lite lättjefullt gå ner till deltid utan att inte kunna ta sig UPP från deltid.
Så jag tycker det verkar som att du har missuppfattat mekanismerna bakom detta även om du typ fattar helheten.
Fattiga människor är inte lata är nog bra om du utgår från.