Inlägg från: Anonym (Ninni) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ninni)

    Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?

    Vi är flockdjur. På samma sätt som hos de flesta flockdjur, så finns det en obalans mellan hanar och honor. Vissa hanar (så kallade alfa- och beta-hanar) har ensamrätt över i stort sett samtliga honor i flocken, men de flesta hanarna längre ner i rangordningen lever i ensamhet eller med stulna sexuella kontakter. 

    Kvinnor på alla nivåer dras till män i toppskiktet av rangordningen. Man väljer inte en man på samma nivå där man själv är utan strävar högre. En omega-kvinna väljer helst inte en omega-man som partner utan väljer hellre att vara ensam.

    Män som ligger i den undre hälften av den sociala rangordningen har således mycket svårt att hitta en passande partner och hamnar i den så kallade "zone of pain".

  • Anonym (Ninni)
    Anonym (Signe) skrev 2022-08-03 10:45:06 följande:

    Ja, detta är ett argument som ofta framförs i sådana här trådar, att kvinnor dras till en liten del av männen, alfahannarna, och denna del av män får många kvinnor.

    Men ingen kommer med kravet att mannen som ligger runt med många ska avstå, utan de är kvinnorna som ska avstå och välja de mindre populära mannen istället. Varför ska vi inte ställa krav på män att de inte förstör för andra mindre lyckade män? 


     


    Att försöka styra detta med någon slags kontrollerade insatser i vårt västerländska kultur är helt oförenligt med våra västerländska värderingar. Vi har kommit förbi tiden då partnerval och äktenskap sker över huvudena på den inblandade. 

    Hur skulle den "kravställningen" gå till? Ett statligt ransoneringspaket för hur många partners en person kan få per år? Eller skulle det ske någon obligatorisk psykologisk utvärdering av varje medborgares sociala och sexuella rangordningspoäng som bildar en bas för ett tvingande partneravtal? 
  • Anonym (Ninni)
    Anonym (Signe) skrev 2022-08-03 11:16:37 följande:
    Du missförstod mitt inlägg. Jag menar inte att vi ska styra detta, inte alls. Jag pratar om debatten som förs om ensamma män. Varför det alltid förs fram att det är kvinnorna som ska ändra på sig och inte männen.
    Jag tror inte att någon på fullt allvar säger att någon ska ändra på sig eller sitt beteende. Men problemet är att vårt samhälle är betydligt mera förlåtande för kvinnor än för män som har en avsaknad av något enskilt element som skapar "poäng" i rangordningen. Några exempel:

    I media lyfts överviktiga unga kvinnor fram som normbrytande och starka. Ve den man som vågar säga att han inte vill dejta en tjej med högre BMI än han. Korta män är däremot helt rumsrent att klanka ner på: "jag skulle aldrig dejta en man som är kortare än jag".

    Singelkvinnor anses som starka varelser som väljer sina sociala kontakter före relationer. Singelmän ses däremot ner på som antingen sexfixerade eller socialt missanpassade.

    Kvinnor kan öppet raljera om sina KK. "Go girl" säger folk då. En man som gör samma sak hör aldrig "Go boy!".

    Naturligtvis är dessa ovanstående delvis en rebound från tidigare tiders olika ideal, men det är nog dock inte alldeles lätt att hitta sin väg som ung man idag.
Svar på tråden Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?