Steg 1 är att det måste få vara ok att belysa mäns problem i media. Man ger ofta bilden i media att det bara är en nackdel att vara kvinna och att män är privilegierade. Men just när det gäller ensamhet så är män generellt värre drabbade. Sen finns det absolut ensamma kvinnor med, men det är mer utbrett bland män. Detta är givetvis inte kvinnornas fel, men man måste kunna belysa detta som ett samhällsproblem. Sen pratar man ju ofta om att män tjänar mer pengar än kvinnor. Men man tar sällan upp att det finns mer hemlösa män än det finns hemlösa kvinnor. Nej man måste som sagt kunna belysa mäns problem med. Problemet är dock att många feminister skulle tycka att man tar bort fokus från kvinnors problem då.
Om man inte har några djupa relationer och inte umgås med folk på ett vänskapligt plan, hur skulle då ett romantiskt och sexuellt förhållande kunna funka?
Det känns som många män i trådarna här enbart fokuserar på kvinnor och vad kvinnorna ska göra FÖR dem, inte hur de själva ska må bättre genom att odla sina intressen och skaffa vänner.
Kan inte män hjälpa andra män för att fungera socialt?
Jag kan faktiskt inte komma på en enda liten sak för att hjälpa dessa män förutom att öka sitt eget marknadsvärde.
Om detta ändå inte funkar så blir väl alternativet någon slags terapi för att finna acceptans över sin situation och hitta mening med livet även utan partner eller sex med en levande människa.
Att inte ha en kärleksrelation betyder inte automatiskt att man är ensam. Många singlar har andra relationer och trivs dessutom bra med att vara singlar.
Det är dock ett vanligare problem att män som är singlar känner sig ensamma än att kvinnor som är singlar gör det. Detta beror mycket på uppfostran och samhällsnormerna.
Nu generaliserar jag och det finns förstås undantag men:
Flickor uppfostras i att vårda relationer samt leker fler lekar som handlar om relationer vilket gör att de blir bättre på att vårda sina relationer. Pojkar uppmuntras att inte att leka såna lekar och att inte visa sina känslor. Även om det blivit bättre idag så började min son redan när han var fyra år att prata om att pojkar gör inte si och så bara tjejer. Jag pratade med förskolan om detta och de sa att tyvärr finns det många barn som tar med sig detta synsätt från sina föräldrar till förskolan. Pojkar ska alltså passas in i en förlegad mall om hur män ska vara. En mall som dessutom gör det svårt med relationer i framtiden (i det fall en kvinna inte finns och håller i relationerna åt honom).
När pojkar blir tonåringar blir det ännu värre det anses löjligt att prata om känslor, om man blir sårad så ska man bli arg istället för att förmedla detta samt är det töntigt att bry sig om skolan. (Alla pojkar tycker inte så men en mycket större andel än tjejerna)
Detta märks tydligt också i de parrelationer som finns runt omkring mig. I nästan alla dessa är det kvinnan som ordnar med allt som hör till relationer. Komma ihåg födelsedagar, åka på resor med familjen, lekträffar för barnen med andra barn, arrangera olika sammankomster som middagar, ta med blommor/gåva när man är på besök, stötta släkt/vänner när de har de svårt mm. Det är klart det finns män som också gör detta men det är i de flesta relationer kvinnorna som planerar och fixar det mesta. Vissa män uttrycker dessutom att allt detta som kvinnor gör för att bevara och skapa nya relationer är onödigt, t ex ordna julfirande, planera födelsedagar mm.
Jag har också sett flera exempel på män i min omgivning som är jättebra på att planera saker som endast gynnar det de vill göra men planerar eller fixar aldrig något för att andra ska bli glada. Om de inte gillar själva saken som ska göras t ex fira jul, resa med familjen eller bowla då vill de inte följa med eller följer med motvilligt. Många kvinnor deltar med glädje även om de inte tycker aktiviteten är rolig i sig. De deltar för att de sätter ett högt värde på relationer.
Att (generellt sett) män är ensamma för att de är dåliga på att vårda relationer är inget singel kvinnor kan göra något åt. Detta är ett problem som hela samhället måste inse och arbeta med att förbättra. Jag tycker dock att samhället har blivit bättre på detta men många avfärdar åtgärder som görs i förskolan eller skolan som genustrams och är rädda att pojkarna då ska bli tvingade att bli som flickor. Vilket inte är så konstigt i och för sig eftersom pojkar redan i förskolan lär sig att det är hemskt att göra saker som flickor gör så det är förståeligt att många är rädda för detta. Det handlar dock inte om det utan det handlar om att pojkar/män måste också få tillåtas att uttrycka sina känslor samt att de ska ha redskap för att bevara samt skapa nya relationer.
Nej, det är ju mycket som tyder på att de antingen inte tar hjälpen, eller inte klarar av att omsätta den i praktiken. Jag säger att det finns, det finns jättemånga, både män som coachar män, män som coachar kvinnor, kvinnor som coachar män och kvinnor som coachar kvinnor. Men nu är vi ju där igen "xxx från yyy grupp gör hellre si än så". Om vi leker med tanken att ditt uttalande stämmer på 80% av gruppen (en siffra gripen ur luften) så är nu risken att resterande 20% som inte gör på det viset upplever sig påhoppade och istället för att lyssna på vad vettigt som kan komma ökar risken att allt följande avfärdas.
Men återigen så kommer det ju till en punkt när man själv måste våga ta risker också, annars blir man kvar där man är, oavsett vilken rädsla det gäller. Jag är exempelvis svinrädd för höjder... och på en helt absurd nivå, vilket effektivt stänger mig ute ifrån en massa saker jag både skulle vilja och ibland skulle behöva göra. Vem ska jag kasta den skulden på? Är det också samhällets problem att åtgärda??? Det är ju i slutänden jag och BARA jag som kan avgöra när de negativa konsekvenserna av den rädslan utväger vinsterna i att undvika min rädsla. Det är svinjobbigt och det är ju därför jag än så länge inte gjort något åt det, men faktum kvarstår att det är supertydligt vem som har både intresse och ansvar för att det åtgärdas.... och sedan kan jag beklaga mig gul och blå inför alla forum, regeringar, samhällen och gudar jag hittar. Det förändrar inte situationen ett dugg och det är sannerligen inte någon av uppräknade som har något ansvar i saken.
Någon nämnde Jordan Peterson i förbifarten tidigare och inte i vidare positiva ordalag och mycket kan väl sägas och tyckas om den delen av honom som de flesta ser och hör men EN sak har han rätt i - Att man ska börja äga sitt eget jävla problem och börja med sig själv.