Är det inte bättre att vara ärlig mot dejten om ekonomin? Blir ju som upplagt för jobbigheter om ni tolkat varann fel.
Och att inte beställa maten själv, det är ju som att han är din pappa eller en släkting som bestämmer över dig.
Tycker också TS ska strunta i detta, det är som upplagt för att nåt kommer gå fel. Tänk om hans kort trasslar på middagen och så måste du betala TS?
Föreslå en fika istället eller att ni tar en glass eller en picknick ute.
Men TS: vad är du oroad för egentligen? Att han ska ställa sig upp och springa därifrån? Hur många gör det egentligen? Eller är du rädd att han inre ska betala din del av maten och stt du missuppfattat? Då får du nog fråga och bara säga att du just nu inte har ekonomi för restaurang och att det känns dumt att fråga men att du vill vara ärlig med det.
Tycker många här nästan vill misstolka TS. TS kanske jättegärna vill träffa mannen men om hon fick välja skulle hon kanske hellre gjort något som inte kostar så mycket pengar. Nu har mannen frågat om han får bjuda henne på middag och då tycker jag inte det är så konstigt att hon förväntar sig att han betalar. Klart man blir besviken om man då helt plötsligt skulle bli lämnad med en nota som man inte egentligen vill lägga pengar på.
Men jag håller med om att ifall restaurangbesöket innebär mycket oro för olika saker så kanske det är bättre att föreslå att ni hittar på något annat?
Du frågade vad som gällde. När ditt antagande om hur det funkar visade sig fel så blir du upprörd.
Om du äter och är myndig och han inte är din målsman så får du glatt betala för ditt om han skulle vägra.
Jag vet inte om jag ska, det var ju en tanke jag hade som jag frågade er om i TS. Men det behövs kanske inte tänker jag nu.
Jo, det kan förstås kännas dumt. Men det är så lagen ser ut och det som myndigheterna i nuläget måste rätta sig efter. Det handlar trots allt om den enskildes rätt till prövning, att lagföringar inte ska ske godtyckligt. Då krävs ibland en rättegång för mindre belopp. Rättssäkerhet kostar, kort sagt.
Faktum är att målsägandens anspråk inte är åklagarmyndighetens huvuduppgift. Staten ska lagföra brott. Om det finns förutsättningar för fällande dom så måste åklagare åtala oavsett om det finns ett anspråk/skadeståndstalan, eller om en målsägande inte alls vill medverka.
Vid just ringa stölder kan varorna ofta återlämnas i säljbart skick. Då har butiken inga anspråk. Åklagaren är fortfarande skyldig att lagföra, genom antingen åtal eller strafföreläggande (eller åtalsunderlåtelse).
Observera att jag bara pratar i generella termer nu, inte om TS hypotetiska situation. Och eftersom det börjar bli väldigt OT får jag nog lämna det här.
Hur kan en person få det till så krångligt att gå på restaurang och äta middag? Hur det då övriga livet ut? Har inte i gått nåt avtal med dem? Tror du man skriver kontrakt på resturang innan man äter. Du äter mat som är beställt åt dig så då ser man till att det betalas.
Han har sagt att han ska bjuda dig så lit på det. Gör han inte det så betala du ovh inser att han är en skit. Enkelt?.