Inlägg från: Anonym (Penny) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Penny)

    Odräglig vuxen son

    Han är nitton. Jag ville bara få vara ifred i den åldern. Jag ville inte umgås med min familj eller hjälpa till. Jag ville bara flytta hemifrån. Desto mer nån tjatade desto mindre ville jag göra. Visst jag var deprimera, hade ångest mm men i den åldern vill man inte prata med sina föräldrar om det och stöket berodde inte på det. Jag blev bara provocerad av att föräldrar skulle lägga sig i. Nej det hjälper inte heller att sitta ner och prata eller säga åt ungen att söka hjälp. Inte med dig om det redan är spänt mellan er. 


    Jag tror man snabbt glömmer hur det var att vara tonåring/ung vuxen. Jag flyttade hemifrån så snart jag kunde. För mig tog det sen en 5-10 år att reda ut mig själv, vad jag ville göra, hur jag mådde etc. Jag hade aldrig velat att mina föräldrar la sig i det hade dem gjort tillräckligt redan. 

    Inget av det här har med uppfostran att göra. Ha lite is i magen om du vill ha en framtida god relation med han, han kommer förmodligen flytta så snart han kan och då får du vara glad om han ens svarar i telefon när du ringer. De flesta jag känner har gått igenom en sån period i livet innan det vänder det Igen. 

  • Anonym (Penny)
    Anonym (Militära morsan) skrev 2022-08-06 23:48:51 följande:

    Tycker flera av dagens ungdomar idag är för lättkränkta & har det alldeles för lätt här i världen. Och allt tack vare att deras föräldrar inte vill eller vågar ställa krav på de! Guess what! Livet är hårt därute! Och genom att träna de inför detta (redan när de är 15år) så bör de kunna stå på egna ben när de är 18 år. Min sambo ställde båda sina ungar i bostadskö när de var 15-16 år. De har tvättat sina egna kläder sen de var 15 år. De städar sina egna rum sen de var 12 och har lärt sig laga "basic" mat sen de var 14 år. De hjälper till med hunden & med deras yngre syskon. Både MÅSTE sommarjobba & den snart 19 åringen har en anställning på ett byggföretag. Snart dags för han att flyga ut.. Han kmr alltid att vara välkommen hem hit om det skiter sig, men vi vill att han ska ut i vuxenvärlden nu. Vi kmr finnas där, oavsett! Vad han än behöver. Men när de är 18 år, så är det dags att ta sig i kragen! Jag säger inte att de är perfekta. Ingen är det! Men vi har gjort allt detta, för att de ska vara redo att möta det riktiga livet! Man gör allt detta av KÄRLEK inget annat. 


    Bor du i en mindre stad? I måna bostadsköer går det inte dels att ställa nån annan i kö och dels inte före man fyllt 18 år. Lärt sig laga mat och sommarjobbat kan man ha gjort även om man i senare tonåren hamnar i en dålig period. Har man tur och får jobb efter gymnasiet, gått en viss inriktning eller har kontakter så är det mycket lättare att flytta hemifrån. Många fastnar i en ond spiral där det är svårt att få jobb, självförtroendet börjar vackla och de går in i sig själva. I större städer är dessutom konkurrensen om jobben ofta stor. 


    Vad skönt att ni har haft lite flyt så att sonen kan flytta hemifrån tidigt, de vill de flesta.  

Svar på tråden Odräglig vuxen son