Odräglig vuxen son
Han är nitton. Jag ville bara få vara ifred i den åldern. Jag ville inte umgås med min familj eller hjälpa till. Jag ville bara flytta hemifrån. Desto mer nån tjatade desto mindre ville jag göra. Visst jag var deprimera, hade ångest mm men i den åldern vill man inte prata med sina föräldrar om det och stöket berodde inte på det. Jag blev bara provocerad av att föräldrar skulle lägga sig i. Nej det hjälper inte heller att sitta ner och prata eller säga åt ungen att söka hjälp. Inte med dig om det redan är spänt mellan er.
Jag tror man snabbt glömmer hur det var att vara tonåring/ung vuxen. Jag flyttade hemifrån så snart jag kunde. För mig tog det sen en 5-10 år att reda ut mig själv, vad jag ville göra, hur jag mådde etc. Jag hade aldrig velat att mina föräldrar la sig i det hade dem gjort tillräckligt redan.
Inget av det här har med uppfostran att göra. Ha lite is i magen om du vill ha en framtida god relation med han, han kommer förmodligen flytta så snart han kan och då får du vara glad om han ens svarar i telefon när du ringer. De flesta jag känner har gått igenom en sån period i livet innan det vänder det Igen.