Forum Känsliga rummet Allmän debatt
  • Anonym (Dina)
    Anonym (Dina)
    69 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Odräglig vuxen son

    Min äldsta son är 19 år och bor hemma.  Han har sedan tidiga tonåren betett sig illa, städar inte efter sig, hjälper inte till i hushållet,  är otrevlig mot mig osv.
    Nu är jag ju inte skyldig att försörja honom längre, men kan ju inte slänga ut honom på gatan, men han fortsätter i samma stil;  dåligt humör som han låter gå ut över alla här hemma, klagar på maten, tjafsar och vill bråka med mig om allt möjligt,  hjälper inte till i hushållet, han kan sträcka sig till att tvätta sina kläder ibland och städa sitt rum.  Men alldeles för sällan. 
    Tips på hur man kommer ur denna situationen? 

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Odräglig vuxen son
  • Miss Skywalker
    Miss Skywal­ker
    #31
    Citera Visa endast Anmäl

    Att kasta ut en 19åring på gatan i dessa tider när det är sån bostadsbrist är ju rätt överdrivet men att han är otrevlig, inte hjälper till och klagar på maten ska du inte acceptera.


    Låt honom köpa och laga sin egen mat. Ställ in stinkande tvättkorg i hans rum och stäng dörren. Låt honom själv ta konsekvenserna för sitt beteende.

    Har du möjlighet att ordna bostad till honom?

  • Anonym (Slutdaltat)
    Anonym (Slutd­altat)
    #32
    Citera Visa endast Anmäl

    Sluta dalta, curla och ha dig och ställ krav. Det blir ju aldrig folk av såna där om ingen kräver nåt av dom. Lata, bortskämda, ouppfostrade slynglar. Ska han ha en framtid är det nu som gäller! Han får väl gå på i ullstrumporna om han vill som en upprorisk femåring, men det är ditt hem och där gäller vad du säger. Annars får han söka jobb, skaffa egen bostad och vackert flytta.

  • Tow2Mater
    Tow2Ma­ter
    #33
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Penny) skrev 2022-08-05 09:05:52 följande:

    Han är nitton. Jag ville bara få vara ifred i den åldern. Jag ville inte umgås med min familj eller hjälpa till. Jag ville bara flytta hemifrån. Desto mer nån tjatade desto mindre ville jag göra. Visst jag var deprimera, hade ångest mm men i den åldern vill man inte prata med sina föräldrar om det och stöket berodde inte på det. Jag blev bara provocerad av att föräldrar skulle lägga sig i. Nej det hjälper inte heller att sitta ner och prata eller säga åt ungen att söka hjälp. Inte med dig om det redan är spänt mellan er. 


    Jag tror man snabbt glömmer hur det var att vara tonåring/ung vuxen. Jag flyttade hemifrån så snart jag kunde. För mig tog det sen en 5-10 år att reda ut mig själv, vad jag ville göra, hur jag mådde etc. Jag hade aldrig velat att mina föräldrar la sig i det hade dem gjort tillräckligt redan. 

    Inget av det här har med uppfostran att göra. Ha lite is i magen om du vill ha en framtida god relation med han, han kommer förmodligen flytta så snart han kan och då får du vara glad om han ens svarar i telefon när du ringer. De flesta jag känner har gått igenom en sån period i livet innan det vänder det Igen. 


    Ungdomar är olika; en del är som dig och andra har fortfarande inte velat flytta ut när de fyller både 30 och 40. Det gäller som forälder att lära sig se vilken sort man har, och agera därefter.

  • Anonym (A)
    Anonym (A)
    #34
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Tvillingmorsa) skrev 2022-08-05 08:15:55 följande:
    Klagar han på maten får han fixa sin egen mat t ex. Kanske betala för den också, han har ju inkomst? Att man inte kastar ut en 19-åring betyder inte att det ska daddas med honom.
    Håller med
  • Anonym (MB)
    Anonym (MB)
    #35
    Citera Visa endast Anmäl

    Förstår ju att de flesta som kommenterat inte ens är i närheten av att ha barn i den åldern som ts son.
    Det är lätt att sitta med lilla Kalle i knät och predika om hur man ska göra om 15 år när lilla Kalle är 19.

  • Anonym (J)
    Anonym (J)
    #36
    Citera Visa endast Anmäl

    Vart han ska ta vägen är hans problem. Han kommer aldrig anstränga sig om det fortsätter såhär, han behöver ju inte. 

    Anar att han aldrig kommer betala hyran ni kommit överens om heller...


    Anonym (Dina) skrev 2022-08-05 00:05:48 följande:

    Jag kan ju inte slänga ut min egen son, vart skulle han ta vägen? 
    Trots att han är vuxen så älskar jag ju honom lika mycket som jag alltid gjort.


  • Anonym (Slutdaltat)
    Anonym (Slutd­altat)
    #37
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (MB) skrev 2022-08-05 19:41:27 följande:
    Förstår ju att de flesta som kommenterat inte ens är i närheten av att ha barn i den åldern som ts son.
    Det är lätt att sitta med lilla Kalle i knät och predika om hur man ska göra om 15 år när lilla Kalle är 19.
    Det spelar väl ingen roll. Man har varit 19 själv, man kanske är utrustad med nån form av sunt förnuft, man kanske tom pratat om det med ens partner, man kanske redan faktiskt uppfostrar sina barn att inte bli latmaskar.
    / hon som flyttade hemifrån vid 17 och klarat sig själv sen dess och inte kommer tolerera att ungarna blir mansbebisar
  • Friger
    Friger
    #38
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (J) skrev 2022-08-05 20:39:19 följande:

    Vart han ska ta vägen är hans problem. Han kommer aldrig anstränga sig om det fortsätter såhär, han behöver ju inte. 

    Anar att han aldrig kommer betala hyran ni kommit överens om heller...


    Där har du fel. Det löser sig för det mesta. Även om du inte slänger ut ungarna.

    Man ska ha en ganska vidrig personlighet om man slänger ut sina egna barn på gatan för att de inte är perfekta vuxna två månader efter det att de slutat gymnasiet.

    Att inte kunna gå in i ett badrum för att det ligger fullt med smutstvätt i en tvättkorg. Helt ärligt. Jag har sett och hört värre.

    Jag har både barn som bor hemma och flyttat hemifrån. Det ska mycket till innan jag ens tänker tanken på att slänga ut något av barnen. Jag älskar dem mer än mig själv nämligen.
  • Anonym (Dina)
    Anonym (Dina) Trådstartaren
    #39
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Penny) skrev 2022-08-05 09:05:52 följande:

    Han är nitton. Jag ville bara få vara ifred i den åldern. Jag ville inte umgås med min familj eller hjälpa till. Jag ville bara flytta hemifrån. Desto mer nån tjatade desto mindre ville jag göra. Visst jag var deprimera, hade ångest mm men i den åldern vill man inte prata med sina föräldrar om det och stöket berodde inte på det. Jag blev bara provocerad av att föräldrar skulle lägga sig i. Nej det hjälper inte heller att sitta ner och prata eller säga åt ungen att söka hjälp. Inte med dig om det redan är spänt mellan er. 


    Jag tror man snabbt glömmer hur det var att vara tonåring/ung vuxen. Jag flyttade hemifrån så snart jag kunde. För mig tog det sen en 5-10 år att reda ut mig själv, vad jag ville göra, hur jag mådde etc. Jag hade aldrig velat att mina föräldrar la sig i det hade dem gjort tillräckligt redan. 

    Inget av det här har med uppfostran att göra. Ha lite is i magen om du vill ha en framtida god relation med han, han kommer förmodligen flytta så snart han kan och då får du vara glad om han ens svarar i telefon när du ringer. De flesta jag känner har gått igenom en sån period i livet innan det vänder det Igen. 


    Det låter som att du beskriver min son.  Tack för ditt inlägg!  
  • Anonym (MB)
    Anonym (MB)
    #40
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Slutdaltat) skrev 2022-08-05 21:36:13 följande:
    Det spelar väl ingen roll. Man har varit 19 själv, man kanske är utrustad med nån form av sunt förnuft, man kanske tom pratat om det med ens partner, man kanske redan faktiskt uppfostrar sina barn att inte bli latmaskar.
    / hon som flyttade hemifrån vid 17 och klarat sig själv sen dess och inte kommer tolerera att ungarna blir mansbebisar
    Nåja, jag flyttade också vid 17 års ålder. I september 1980 närmare bestämt.
Svara i tråden
Svar på tråden Odräglig vuxen son

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies