• Anonym (Dina)

    Odräglig vuxen son

    Min äldsta son är 19 år och bor hemma.  Han har sedan tidiga tonåren betett sig illa, städar inte efter sig, hjälper inte till i hushållet,  är otrevlig mot mig osv.
    Nu är jag ju inte skyldig att försörja honom längre, men kan ju inte slänga ut honom på gatan, men han fortsätter i samma stil;  dåligt humör som han låter gå ut över alla här hemma, klagar på maten, tjafsar och vill bråka med mig om allt möjligt,  hjälper inte till i hushållet, han kan sträcka sig till att tvätta sina kläder ibland och städa sitt rum.  Men alldeles för sällan. 
    Tips på hur man kommer ur denna situationen? 

  • Svar på tråden Odräglig vuxen son
  • Anonym (jadu)

    Jadu. 19 är lite sent att börja uppfostra sitt barn. Hade du gjort ditt jobb som förälder från början hade du inte haft detta problem nu.

  • Anonym (Dina)

    Jag har uppfostrat honom väl och han har varit väldigt välartad tills han blev tonåring,  då han gjorde revolt.
    Jag har ofta fått kommentarer om vilken fin och väluppfostrad son jag har. 

    Du behöver inte lägga energi på att klaga på mig, det är inget som jag tar åt mig av alls,  och inte till någon hjälp heller.  Så lägg ner bara. 

  • Anonym (jadu)
    Anonym (Dina) skrev 2022-08-05 00:37:16 följande:

    Jag har uppfostrat honom väl och han har varit väldigt välartad tills han blev tonåring,  då han gjorde revolt.
    Jag har ofta fått kommentarer om vilken fin och väluppfostrad son jag har. 

    Du behöver inte lägga energi på att klaga på mig, det är inget som jag tar åt mig av alls,  och inte till någon hjälp heller.  Så lägg ner bara. 


    Du har missförstått hela föräldragrejen. Uppfostran är inget man bara gör för småbarn. Du har uppenbarligen misslyckats fullständigt med att uppfostra ditt barn och det ansvaret ligger helt på dig. Det går inte att skylla på tonåren som något magiskt monster som förstörde ditt perfekta barn. Alla går igenom tonåren, man behöver vara en bra förälder genom det också. 
  • Anonym (S)

    Jag funderar lite på om han har några personliga problem, har ångest eller något som gör att han har dåligt humör? Bara en fundering. Vet att du inte frågar om detta men av egen erfarenhet så uppdagades detta i min familj och jag såg det inte alls när det pågick. Kan ni införa tex att han lagar maten en dag i veckan, göra så det blir en kul grej i familjen kanske?

  • Anonym (Dina)
    Anonym (jadu) skrev 2022-08-05 01:18:11 följande:
    Du har missförstått hela föräldragrejen. Uppfostran är inget man bara gör för småbarn. Du har uppenbarligen misslyckats fullständigt med att uppfostra ditt barn och det ansvaret ligger helt på dig. Det går inte att skylla på tonåren som något magiskt monster som förstörde ditt perfekta barn. Alla går igenom tonåren, man behöver vara en bra förälder genom det också. 
    Det är du som missförstått precis allt.   Så ge dig nu.   
    Du har inget att tillföra här.   
  • Anonym (Dina)

    Anonym (S):  Tack!   Väldigt bra inlägg och förslag! 
    Ska absolut testa detta!    

  • Friger
    Anonym (Dina) skrev 2022-08-05 00:37:16 följande:

    Jag har uppfostrat honom väl och han har varit väldigt välartad tills han blev tonåring,  då han gjorde revolt.
    Jag har ofta fått kommentarer om vilken fin och väluppfostrad son jag har. 

    Du behöver inte lägga energi på att klaga på mig, det är inget som jag tar åt mig av alls,  och inte till någon hjälp heller.  Så lägg ner bara. 


    Det är säkert fortfarande en del revolt. Helt mogen är han ju ännu inte. I grunden känner han nog att han vill stå på egna ben.

    Klart som tusan du inte kan slänga ut honom på gatan. Att hugga nära och kära i ryggen ger en läxa. Men inte den som de ska ha.

    Han kommer säkert att vilja flytta så fort han kan. Sen kan det ta ett tag. Men han kommer att mogna och er relation blir säkert bra igen. Gör inget oåterkalleligt.

    Risken med att slänga ut någon på gatan är att de kan söka sig till fel människor och fel kretsar.
  • Anonym (T)

    Jag var nog inte "odräglig" men när jag var 19 så gjorde jag typ ingenting hemma, tvättade inte mina kläder osv. Tänkte att mina föräldrar skulle betala allt osv. 

    Men när jag var runt kanske 21 hände något och jag ändrade mig helt, ville vara så självständig och vuxen som möjligt. Är 24 nu och bor fortfarande hemma pga ekonomiska skäl men betalar min mat, hyra, el, diskar, tvättar osv och jag känner mig mycket bättre. Dessutom känns det som att man har mer att säga till om, mina föräldrar kan inte använda "jag försörjer faktiskt dig". Skulle skämmas väldigt mycket idag om mina föräldrar skulle göra allt åt mig. 

    Alla är olika men menar att det kan hända att han "mognar till" plötsligt på bara några månader, man är egentligen inte så gammal när man är 19 även om man är vuxen juridiskt. När jag tänker tillbaka så ser jag typ ett vilset barn, mitt syskon är 19 nu och känns väldigt liten också.

  • Anonym (MB)
    Drottningen1970 skrev 2022-08-05 00:17:17 följande:

    Det är inte kärlek att inte låta ett barn växa upp.

    ja var skulle han ta vägen? Han skulle få uppsöka socialtjänsten få hjälp med vandrarhem eller härbärge. Massa krav som han inte kunde skita i skulle han behöva uppfylla om han vill ha pengar. Exakt ett sådant uppvaknande som ungen behöver. DET är kärlek. Sedan när poletten trillat ned och han kan uppföra sig som folk. DÅ kan du blrja hjälpa honom igen. 


    Det du gör nu ör för din egen skull, för att DU ska slippa oroa dig. Men det är inget som hjälper din son.


    Pojken är 19 år, och har precis slutat gymnasiet!
    Då är han ingen slashas, låt honom få hämta andan efter TOLV år i skolan för guds skull.

    Kasta ut en unge som precis fixat detta?
    Tack gode Gud att föräldrar som du är ovanliga. (Fast jag tror inte att du är så hård som du framställer dig här på FL.)

    Soc hjälper heller inte alla hemlösa om du nu missat det. Så pojkstackarn lär få sova på en parkbänk om någon dåre skulle följa ditt "råd".

    Till ts, har lite morgonbrådis men återkommer senare idag.
  • Anonym (Jenny)
    Anonym (Dina) skrev 2022-08-05 00:15:04 följande:

    Jag har pratat med honom om att hjälpa till med hushållet,  som disk tex.
    Tvätten och städa rummet  hjälper jag inte till med alls , det måste han göra själv.    Men det är inte kul att ett rum i hemmet ska bli sanitär olägenhet och att man undviker besöka ena badrummet pga gammal smutsig tvätt i tvättkorgen.  
    Han har en timanställning, och han ska betala hemma enligt konsumentverket,  från och med augusti månad.  Han tog studenten i år.


    Han tog precis studenten och har redan timanställning - det är ett helt ok upplägg för en 19-åring.

    Det som ju inte funkar är att han inte respekterar ert hem och er andra i familjen. Du får ställa lite krav här. Han är vuxen nu och det finns liksom inte längre utrymme för  sådana fasoner. Som en vuxen i hushållet ska han vara en tillgång för er andra och ta sin del av hushållsarbetet - inte en belastning.

    När det kommer till vuxna barn som bor hemma så anser jag att de väljer att vara en del av det hushållet och den familjen (till skillnad från barn som ju inte har ett val). Den valmöjligheten gör att de har ett ansvar, som de delar med övriga vuxna i familjen, att se till att det fungerar och att alla som bor där kan känna sig hemma. Självklart behöver det inte vara friktionsfritt, men ömsesidig respekt är helt nödvändig.

    Jag hade gett honom en rimlig lista med hushållssysslor samt informerat om att det kommer att vara nolltolerans för respektlöst beteende. Han ska givetvis hålla sitt eget rum i ett skick som är hygieniskt och som inte påverkar er andra som bor i hemmet negativt.

    Sist men inte minst så hjälp honom att lista ut vad han vill göra inom en nära framtid och på lite längre sikt. 
Svar på tråden Odräglig vuxen son