• Anonym (Dina)
    Fri 5 Aug 2022 00:00
    13453 visningar
    69 svar
    69
    13453

    Odräglig vuxen son

    Min äldsta son är 19 år och bor hemma.  Han har sedan tidiga tonåren betett sig illa, städar inte efter sig, hjälper inte till i hushållet,  är otrevlig mot mig osv.
    Nu är jag ju inte skyldig att försörja honom längre, men kan ju inte slänga ut honom på gatan, men han fortsätter i samma stil;  dåligt humör som han låter gå ut över alla här hemma, klagar på maten, tjafsar och vill bråka med mig om allt möjligt,  hjälper inte till i hushållet, han kan sträcka sig till att tvätta sina kläder ibland och städa sitt rum.  Men alldeles för sällan. 
    Tips på hur man kommer ur denna situationen? 

  • Svar på tråden Odräglig vuxen son
  • Anonym (Nfnf)
    Fri 5 Aug 2022 06:29
    #21
    Anonym (Dina) skrev 2022-08-05 00:05:48 följande:

    Jag kan ju inte slänga ut min egen son, vart skulle han ta vägen? 
    Trots att han är vuxen så älskar jag ju honom lika mycket som jag alltid gjort.


    Bra att nån har den inställningen iallafall. Jag blev utslängs för mina förldrar inte hade plats hemma men huset hade alltid varit så litet. De skrek åt mig. 

    Mär han dåligt på något sätt med tanke på att han är otrevlig och inte städar osv? 
  • Anonym (Nfnf)
    Fri 5 Aug 2022 06:30
    #22

    Hade varken utbildning eller jobb för övrigt. Men det gick ändå.

  • Anonym (X)
    Fri 5 Aug 2022 06:56
    #23
    Anonym (Jenny) skrev 2022-08-05 06:01:21 följande:
    Han tog precis studenten och har redan timanställning - det är ett helt ok upplägg för en 19-åring.

    Det som ju inte funkar är att han inte respekterar ert hem och er andra i familjen. Du får ställa lite krav här. Han är vuxen nu och det finns liksom inte längre utrymme för  sådana fasoner. Som en vuxen i hushållet ska han vara en tillgång för er andra och ta sin del av hushållsarbetet - inte en belastning.

    När det kommer till vuxna barn som bor hemma så anser jag att de väljer att vara en del av det hushållet och den familjen (till skillnad från barn som ju inte har ett val). Den valmöjligheten gör att de har ett ansvar, som de delar med övriga vuxna i familjen, att se till att det fungerar och att alla som bor där kan känna sig hemma. Självklart behöver det inte vara friktionsfritt, men ömsesidig respekt är helt nödvändig.

    Jag hade gett honom en rimlig lista med hushållssysslor samt informerat om att det kommer att vara nolltolerans för respektlöst beteende. Han ska givetvis hålla sitt eget rum i ett skick som är hygieniskt och som inte påverkar er andra som bor i hemmet negativt.

    Sist men inte minst så hjälp honom att lista ut vad han vill göra inom en nära framtid och på lite längre sikt. 
    Exakt det här. Han bor inneboende hos er nu som vuxen hemmaboende som. Skulle han ha sitt rum som en sanitär olägenhet hos någon annan familj i 19-årsåldern  skulle han få problem - varför är det okej hemma? 
  • Anonym (Tvill­ingmor­sa)
    Fri 5 Aug 2022 08:13
    #24

    Tycker Anonym Jenny skriver det vettigaste. Ingen vettig har påstått att TS ska kasta ut sonen på gatan, men han beter sig oacceptabelt hemma. Han är vuxen nu och kan inte uppföra sig som en fjortis längre. Att han håller någorlunda rent och snyggt omkring sig, hjälper till med vissa hushållssysslor samt inte beter sig respektlöst mot andra, är ett minimikrav om han vill bo kvar. TS får prata allvar med honom när han är lugn. Men han verkar i alla fall inte sakna driv om han har timanställning. 

  • Anonym (Tvill­ingmor­sa)
    Fri 5 Aug 2022 08:15
    #25

    Klagar han på maten får han fixa sin egen mat t ex. Kanske betala för den också, han har ju inkomst? Att man inte kastar ut en 19-åring betyder inte att det ska daddas med honom.

  • Anonym (tough love)
    Fri 5 Aug 2022 08:33
    #26

    Du får sätta dig ner och tala med honom. Tala om hur du känner inför det hela och fråga hur han känner. Kan han inte tala om det där och då, erbjud honom lite tid att tänka igenom det hela. 


    Behandla honom som den vuxna personen han är. 


    Försök gemensamt komma överens om vad som gäller hemma, vad han förväntas ta ansvar för och vad konsekvensen blir av att han inte sköter sig. 


    Se också till att han ställer sig i bostadskö, det är alltid bra att stå i olika bostadsköer på alla de platser man kan tänka sig att bo och stå kvar där ÄVEN om man får en bostad eller flyttar ihop med någon. 


    Min dotter, lite äldre än din son har smått panik över sitt liv. Hon vet hur svårt det är med bostad, att få ett rast jobb osv och oroar sig mycket i perioder. Då är hon mindre skötsam hemma. Kanske har din son något han oroar sig för? 


    Kanske känner han att han inte har förtroende till att vara vuxen? Jag förstod på min dotter att jag fortfarande behandlade henne som en yngre tonåring och hon kände sig inte litad på, som att hon inte var kapabel till att handskas med ev svårigheter osv så då jobbade jag på det och då blev allt mycket bättre. 

  • Fri 5 Aug 2022 08:39
    #27
    Anonym (Dina) skrev 2022-08-05 00:15:04 följande:

    Jag har pratat med honom om att hjälpa till med hushållet,  som disk tex.
    Tvätten och städa rummet  hjälper jag inte till med alls , det måste han göra själv.    Men det är inte kul att ett rum i hemmet ska bli sanitär olägenhet och att man undviker besöka ena badrummet pga gammal smutsig tvätt i tvättkorgen.  
    Han har en timanställning, och han ska betala hemma enligt konsumentverket,  från och med augusti månad.  Han tog studenten i år.


    Om han helt struntar i de reglar om städning, tvätt, disk osv som du satt så höj summan på det han ska betala hemma med tex 1000kr/månad för servicen du utför. Fattar han inte då så höj en 1000lapp till.
  • Anonym (owe)
    Fri 5 Aug 2022 08:45
    #28
    +1
    Anonym skrev 2022-08-05 00:07:02 följande:

    Du får samtala med honom. Säg till honom att han är vuxen och får vara med och dela på hushållssysslor. 
    Titta på konsumentverkets hemsida vad man tycker är en skälig summa att betala hemma för en vuxen som bor kvar. Ta det som utgångspunkt. 
    Vägrar han så slutar du ta med att ta med hans kläder i tvätten eller städa hans rum osv.
    Jag förstår att du inte vill kasta ut honom eller svälta honom.. Men ge honom inte en krona i pengar. Han får studera eller arbeta för att få pengar. 
    Se till att han ställer sig i bostadsköer. 
    Har han inget jobb eller studier får han anmäla sig på arbetsförmedlingen.


    Detta har vi gjort med våra äldre barn. För de flesta trillar polletten ner till slut. 
    Vi har ungdomar med NPF, och även ungdomar utan. Det är olika hur de har tacklat sin tillvaro men man måste ha vuxen-vuxensamtal, inte förälder-barnsamtal med dem alla. TS: det är mitt tips till dig. 

    Vår "svåraste" ungdom med asperger gick det i princip aldrig att få att hjälpa till något nämnvärt. Han tvättade sin egen tvätt sen ca 16-årsålder och skulle ta hand om sitt eget rum (det gick väl sådär) och mer gick inte riktigt att få honom till. Han betalade aldrig något hemma eftersom han inte hade någon inkomst (pluggade på komvux distans under pandemin tex, tog inte studielån). Han har dock flyttat hemifrån i år. Vid NPF får man dock ta med i beräkningen att de inte alltid är så mogna inuti, som sin ålder. Just att utföra saker, ta tag i saker, kan vara väldigt svårt. Man får hjälpa dem, styra upp osv. (

    Just nu har vi en annan ungdom som mår psykiskt dåligt så hela sommaren (och mer egentligen) har gått utan att det på ytan ser ut att ske så mycket. Han sköter sina vårdkontakter, kontakter med olika instanser som tex AF, FK mm så vi får ju se det som en process och att han snart mår bättre. Just nu gör han inget hemma alls (vilket han ändå har gjort lite grann när han mått bättre). Har pluggat på annan ort i två år, men just nu vet vi inte alls vad planerna blir, det vet han inte själv heller. Vi hoppas på att kontakten med AF ska återupptas nu efter semesterveckorna för den handläggare han har kontakt med. Han har inte ett öre in, varken från oss eller någon annan, och betalar inget hemma. Han försökte söka försörjningsstöd men eftersom han hade ett par tusenlappar på banken så kan han inte få något innan de tusenlapparna är använda (jag som förälder tycker han ska ha dem kvar, så mycket är det inte). Så just nu är det noll och åter noll. 

    Sen har vi en till ungdom som jobbat i princip heltid sedan gymnasiet tog slut förra läsåret. Det har gått jättebra och han betalar en summa till hushållet varje månad. Gör sina egna matlådor och sköter sig. Städar lite pliktskyldigast i vår hus nån gång, men annars sköter han mest sitt. Vi tycker det är helt ok. Han har planer på att plugga på annan ort men det blir nog inte förrän om ett år. 

    Vi har haft samtal på olika vis med alla dessa, vid olika tidpunkter, för att försöka hitta bästa sättet för varje person. En av ungdomarna fick tex ansvaret att städa ett av badrummen (eftersom han använder det). Två av dem har skött sin egen tvätt i flera år. En har haft att han ska tömma/fylla diskmaskinen när vi jobbar om han ändå är hemma osv (vi är en ganska stor familj, det finns ett par barn till, så diskmaskinen går flera gånger varje dygn och det har verkligen varit en avlastning för oss). Man får hitta något i samråd med dem, resonera tills de själva säger att de kan göra något som man/de föreslår - då blir det svårare för dem att strunta i det. 

    TS: tvättkorg på rummet är toppen! Våra ungdomar som tvättar själva har så och de tvättar helt enkelt när den är full. Det blir ca en tvätt i veckan per person, så det är inte speciellt jobbigt att sköta sin egen tvätt. Gör så - skaffa en korg eller en påse och ställ bara in den på din sons rum och tala om att från och med nu tvättar du själv, lägg inte din tvätt i den allmänna tvättkorgen.
    Om han inte vet hur man sköter tvättmaskinen får du visa det första gången han ska tvätta. (jag behövde lära en av mina ungdomar hur man hängde tvätten för han hängde upp så konstigt så att plaggen ramlade ner Glad ). 

    Jättebra att han fått tag i ett jobb i af. Så fort han ska börja betala för sig så kommer han växa in mer och mer i detta.
  • Anonym (Penny­)
    Fri 5 Aug 2022 09:05
    #29

    Han är nitton. Jag ville bara få vara ifred i den åldern. Jag ville inte umgås med min familj eller hjälpa till. Jag ville bara flytta hemifrån. Desto mer nån tjatade desto mindre ville jag göra. Visst jag var deprimera, hade ångest mm men i den åldern vill man inte prata med sina föräldrar om det och stöket berodde inte på det. Jag blev bara provocerad av att föräldrar skulle lägga sig i. Nej det hjälper inte heller att sitta ner och prata eller säga åt ungen att söka hjälp. Inte med dig om det redan är spänt mellan er. 


    Jag tror man snabbt glömmer hur det var att vara tonåring/ung vuxen. Jag flyttade hemifrån så snart jag kunde. För mig tog det sen en 5-10 år att reda ut mig själv, vad jag ville göra, hur jag mådde etc. Jag hade aldrig velat att mina föräldrar la sig i det hade dem gjort tillräckligt redan. 

    Inget av det här har med uppfostran att göra. Ha lite is i magen om du vill ha en framtida god relation med han, han kommer förmodligen flytta så snart han kan och då får du vara glad om han ens svarar i telefon när du ringer. De flesta jag känner har gått igenom en sån period i livet innan det vänder det Igen. 

  • Anonym (M)
    Fri 5 Aug 2022 09:15
    #30
    +1
    Anonym (Penny) skrev 2022-08-05 09:05:52 följande:

    Han är nitton. Jag ville bara få vara ifred i den åldern. Jag ville inte umgås med min familj eller hjälpa till. Jag ville bara flytta hemifrån. Desto mer nån tjatade desto mindre ville jag göra. Visst jag var deprimera, hade ångest mm men i den åldern vill man inte prata med sina föräldrar om det och stöket berodde inte på det. Jag blev bara provocerad av att föräldrar skulle lägga sig i. Nej det hjälper inte heller att sitta ner och prata eller säga åt ungen att söka hjälp. Inte med dig om det redan är spänt mellan er. 


    Jag tror man snabbt glömmer hur det var att vara tonåring/ung vuxen. Jag flyttade hemifrån så snart jag kunde. För mig tog det sen en 5-10 år att reda ut mig själv, vad jag ville göra, hur jag mådde etc. Jag hade aldrig velat att mina föräldrar la sig i det hade dem gjort tillräckligt redan. 

    Inget av det här har med uppfostran att göra. Ha lite is i magen om du vill ha en framtida god relation med han, han kommer förmodligen flytta så snart han kan och då får du vara glad om han ens svarar i telefon när du ringer. De flesta jag känner har gått igenom en sån period i livet innan det vänder det Igen. 


    Vadå vill och bli provocerad, föräldrarna vill också det de vill, och blir provocerade av sonens beteende, och det är deras hus så deras vilja kommer först faktiskt. Han kan vilja och bli provocerad hur mycket han vill men ska han vara där så får han faktiskt anpassa sig. 
Svar på tråden Odräglig vuxen son