Utanförskap att inte dricka?

Kan ni som inte dricker känna ett utanförskap rent socialt? Eller har ni hittat en social krets som accepterar erat val? Här i Sverige så går det sociala umgänget mycket ut på att dricka, och om man inte tycker att alkohol är Guds gåva till mänskligheten så ses man ofta som tråkig och torr. Drickandet har dock minskat bland ungdomar, så det är bra tycker jag att unga kan hitta alternativa sätt att umgås.

Sen ska man absolut inte förbjuda folk från att dricka, man borde dock kunna göra valet att inte dricka utan att folk dömer en. De som inte dricker borde självklart inte heller vara dömande mot de som gillar att supa till det ibland eller bara ta något glas öl eller vin till maten m.m.

Var du nykterist även som ung (tonåren och strax över)? 

Det kan vara förklaringen. Det var i den åldern andra tjatade på mig om att dricka. Aldrig mina kompisar, men bekanta och kompisars kompisar. Som vuxen har det aldrig hänt mig. Folk mognar, antar jag. Eller så hittade jag trevligare umgänge helt enkelt! 

Såg att ngn annan inte fick kommentarer som ung heller och det är ju skitbra. Blir nyfiken på åldern på den personen. En del saker var ju inte bättre förr om man säger så. Jag var ung kring sekelskiftet och då ansågs det konstigt att inte dricka om man var i åren runt 20. Åtminstone i den mellanstora staden jag växte upp i. 

Och vi som upplevt det har bara drömt alltihop menar du? 

När är du född? 

Ok, ja då är du äldre än jag. Jag tänkte att om du var född på 90-talet så har ju alkoholkulturen ändrats sedan jag var ung. Men då är det bara att gratulera till trevlig umgängeskrets! :)

Skulle jag bli utanför för att jag inte dricker så är det helt okej! Det händer ibland att någon kollega eller så frågar om vi ska ut och ta några bärs, men då säger jag att jag inte dricker. Naturligtvis kommer det följdfrågor på det. Det borde väl räcka med att jag säger att jag inte dricker? Måste jag förklara mig?

Tror inte det finns ett problem här på riktig. Gillar man middagar med vin och öl umgås man nog sällan med absolutister, man är helt enkelt för långt ifrån varandra personlighetsmässigt för att ens hamna där, så vida det inte är släkt och då biter man ju ihop vart man än står i frågan