Aggressionsproblem eller provokation?
Min partner har en tid menat att jag har aggressionsproblem som jag måste söka hjälp för. I perioder, när han som mest tjatar om det, kan jag i princip inte öppna munnen utan att han kommenterar att jag är aggressiv eller sur. Om jag tillrättavisar barnen och det inte sker med kvittrande röst, är jag aggressiv, även om jag inte ens höjer rösten.
Jag har funderat och funderat, men tycker själv inte att jag är vare sig särskilt aggressiv eller speciellt arg. Däremot tycker jag att han väldigt ofta provocerar mig och om jag reagerar med att fräsa ifrån de minsta, har jag stora aggressionsproblem.
Som häromdan, när han tyckte att jag gjorde fel med en sak. Jag höll med honom (för jag insåg själv att bedömningen var fel) och släppte det. Men det gjorde inte han. Istället tog han upp det igen efter några minuter. Jag svarade åter att han hade rätt och släppte det. Efter en timme tog han upp det igen, för att den här gången jämföra mig med vår sjuåriga dotters bedömningsförmåga. Jag fräste då ifrån att det räckte, att jag förstått redan första gången och att jag dessutom flera gånger sagt att han hade rätt och att min bedömning var fel. Då menade han att jag har aggressionsproblem som blir så sur när jag själv gjort fel
Eller idag. Jag råkade tappa en tunn galge mellan två skjutdörrar och lirkade som tusan för att få loss den utan större framgång. Efter en bra stunds lirkande, utan att han på något vis försökt hjälpa mig, frågade han varför jag släppte ned den där. Jag, som var stressad över att få loss galgen samt ha en tvååring klättrandes på mig samtidigt, fräste att jag så klart inte menade att släppa den där. Då anklagade han mig åter för aggressionsproblem. Trots att jag flera gånger bett honom att inte fälla sådana kommentarer när han ser att jag försöker lösa krånglig situation. Då menade han att han minsann ska kunna säga vad han vill och att han vägrar vara medberoende till mina aggressionsproblem. Och här känner jag att det felar. Jag känner själv inte att jag har några aggressionsproblem, men däremot att han ofta provocerar mig så att jag fräser till. Jag sktiker inte, jag kastar inte saker, men jag skärper rösten. det räcker tydligen.
Vad säger ni? Vem gör fel?