Aggressionsproblem eller provokation?
Mycket tydligt att det är min man som ?provocerar?. Igår var vårt barn på simskola. Han ville att jag skulle prata med ledarna om att vårt barn behöver pushas lite. På plats bad barnet att jag inte skulle göra det och och att hen själv skulle ta initiativ. Jag litade på mitt barn (som sen vågade utmana sig själv jättebra). Väl hemma frågade maken om jag sagt något. Sen började han mata om hur dålig jag är, hur uselt det är att jag inte kan ta det vuxna ansvaret och hur jag hela tiden smiter undan jobbiga situationer. Allt detta i helt lugn ton. När jag upplyst om varför, tystnade han.
Jag fräste åter ifrån att det faktiskt inte bara var hans sätt som var rätt. Då vände hela samtalet till att jag minsann är sur. ?Lät du trevlig där?? frågade han och matade om att han inte orkar med att jag är sur varenda dag.
Vi har haft en fantastiskt lugn och trevlig sommar. Sen började han jobba i förra veckan och har det stressigt och det kan han uppenbarligen inte hantera. Gubbjävel.
Spontant så har ni kanske djupare problem i relationen än era olika sätt att uttrycka sig på? Har ni gått i parterapi? Om inte så boka det. Det kan hjälpa er att lösa knutarna i er relation.