Frånvarande fäder

Jag skulle vilja diskutera varför det är så vanligt med frånvarande fäder. Varför så många pappor skiter i sina barn. Vi läser om det i förorterna, som en delorsak till våldet och gängkriminaliteten där. Vi läser om det bland självdestruktiva medelklassbarn. Mamma finns där, men inte pappa. Sällan är det tvärtom.

Ville dessa pappor inte ha barn? Eller ångrade de sig senare och tror att det finns ångerrätt på barn? Många av de övergivna barnen verkar ha varit både planerade och önskade. Ändå drar pappan efter skilsmässan, eller när han träffar nån ny. Eller är det mamman som sätter käppar i hjulet? Försöker förhindra umgänge? Det verkar stämma i en del fall, men absolut inte i majoriteten av fallen. Alltför många barn i Sverige växer upp med frånvarande eller flyktiga fäder. De flesta av dessa är garanterat inte okända män eller män som blev påtvingade barn mot sin vilja.

Jag vet att det finns otroligt många närvarande och bra pappor där ute. Som tar stort ansvar, vare sig de bor med barnen på heltid eller ej. De ska inte ha skit för vad andra pappor gör eller inte gör. Jag vet att det även finns fäder som tvingas täcka upp för frånvarande eller dåligt fungerande mödrar. De ska ha lika stor cred som de många ensamstående mammor som finns och kämpar där ute. Men faktum kvarstår. De frånvarande och ansvarslösa fäderna, är betydligt fler än de frånvarande och ansvarslösa mödrarna.