Gravid, sambo tvekar

Om han inte landar i det varken nu eller senare så har du tyvärr valt fel partner att skaffa barn med. Då har han antagligen ljugit för dig om att vilja skaffa barn och du blir ensamstående, för ni kan inte ha en "familj" där pappan vägrar vara delaktig. Naturligtvis får man hoppas att han inte ljugit om det så klart, men worst case så är det bättre att gå isär och så får man se hur delaktig han tänker vara i sitt barns liv.

Tycker absolut inte hon ska göra abort om hon inte vill men det är inte ALLTID så att pappan accepterar sen.. jag har fått vara i princip helt ensam med mitt mellanbarn, pappan har bara träffat då och då , hjälpt till med pengar ibland , hört av sig när han är full trots att han har flickvän.. och sen slutat träffa barnet när jag blev tillsammans med mitt yngsta barn pappa. 
Men jag är såklart ändå väldigt glad att jag behöll barnet fast han och andra tyckte att jag borde göra abort. 

Hoppas förstås (och tror) att det blir annorlunda för TS om hon behåller.. de verkar ha ba förutsättningar för att skaffa barn. 

Så han vill alltså stoppa hjärtat på ett foster och att du ska genomgå en miniförlossning i den tid i ditt liv när fertiliteten börjar avta? Detta för att han vill kunna göra en resa och jobba lite extra ett år? påriktigt??

Sluta oroa dig för hand känslor. Du har blivit gravid. Punkt. Det är bara för honom att kavla upp ärmarna och börjar förbereda sig. Det är ändå 9 mån kvar. Sluta dalta utan konstatera klart och tydligt -så här blir det-.
En person som aldrig blir riktigt redo behöver en person som sätter ner foten.

Man ångrar aldrig ett barn. Man ångrar däremot om man inte får den familj man önskat pga av att andra saker kommit emellan.

Han är 40, han har halva livet kvar att resa och jobba. Seriöst. Dags att växa upp.

Varför skulle du svika honom? Han var väl oxå med när barnet blev till. Han kommer med en massa dåliga ursäkter. Att göra en abort är inte som att klämma en finne. Ni har alla förutsättningar och din fertilitet kommer sjunka drastiskt from nu. Sluta ursäkta honom och låt honom ta konsekvenserna.

Du är 34, behåll! Fertiliteten kan dala snabbt, det vet man aldrig.

Tycker din man låter omogen och barnslig. Han får gilla läget helt enkelt.

Kvinnor som är över 50 år när de föder barn har med 99.9% säkerhet använt sig av donerade ägg.

Jag skulle absolut behålla barnet i din situation, det känns som att ni har alla förutsättningar för att det ska gå bra. Han måste förstå att du inte har tid att vänta på att han ska resa lite till och göra lite mer karriär.. risken är stor att det aldrig blir barn då. Man måste välja medan man kan!

Han vill inte ha barnet.
Fundera på hur det påverkar barnet i framtiden.
Får barnet de förutsättningar som du vill ge ditt barn? Kommer han ta jobbiga nätter? Kommer han längta efter sitt barn? Kommer han ta halva föräldraledigheten och hälften av vabben?
Fundera hur det påverkar ett barn i praktiken att födas med en pappa som inte vill ha henom.

Hur påverkar det er relation? Kommer han stötta dig om du får en mycket svår graviditet? Eller kommer han tycka att det är ditt fel? ( exempelvis så blev jag ordentligt handikappad under min första graviditet så min make tog ledigt 2 sista månaderna för att ta hand om mig)
Hur kommer han hantera småbarnsåren med ett barn han inte längtat efter? Hur ställer han sig till minskat sex, noll sömn, noll tid som par osv när han inte ens vill ha barnet? 

Av egen erfarenhet vet jag att det är snudd på omöjligt att leva tillsammans när en gör abort fast en inte vill för att han vill. Jag har två vänner som gjort det och ingen av dem orkade med att ens se sin partner efter ett tag. Båda förhållandena tog slut inom ett år. 

Tvärtom däremot brukar ha en väldigt mycket högre procent lyckade utfall. 

Själv avstod jag från att bli ihop med en man för att jag inte visste om jag var klar med barn och han vill inga ha. Under tiden gjorde han en kvinna gravid, ok inte med flit och enligt henne så drog hon av kondomen när han var full så han märkte inget. (Jag är bekant med henne och hörde det av henne själv innan hon visste om att jag och mannen i fråga gillade varandra så jag har ingen anledning att tvivla)

Men ändå, helvete rent ut sagt vad ont det gjorde ont och fortfarande efter tio år är det skitjobbigt emellanåt, men eftersom han är förstående så funkar det. 

 

Och det glömde jag i mitt förra inlägg; vill du hellre vara med honom och leva ett helt liv utan barn än ha ett barn? 
Risken är ju att hans taktik är att förhala tills du inte kan längre för att han inte vill ha men inte vill säga det. 

Han har nio månader på sig att vänja sig. Resa kan man göra även med barn. En härlig kvinna i min bekantskapskrets och hennes man har seglat jorden runt med en treåring och en nyfödd. 

Ett par jag läste om som fick barn tätt lyckades spara föräldradagar så de kunde vara lediga i 6 månader med varsitt barn, de hyrde ut villan och bodde i en bungalow på en strand i Bahamas i 6 månader. 

Så att resa med barn är inget hinder, man reser bara på ett annat sätt och gör andra saker. 

Jo visst men vet han hur Petra Mede fick barn? Är ju knappast hennes egna ägg och dessutom behöver man åka utomlands och genomgå en hel del mer än ett ligg vid den åldern. Otroligt naivt tänk! Jag tycker du ska behålla, han får finna sig i situationen, antingen är han med på tåget eller så kan de va. Du vill ha barn och som du säger hans tid kommer inte komma, bara ta tjuren vid hornen och tala om det för honom.