• Anonym (TS - preggo)

    Gravid, sambo tvekar

    Jag är 34 år och har blivit oplanerat gravid, är i vecka 4, och min sambo 41 år känner inte att det är rätt tajming nu. Argument:  ?Vi har ju inte kunnat resa så mycket under pandemin?, ?vänta tills nästa höst?, ?vi verkar ha lätt att bli med barn så vi kommer bli det igen när det passar? , ?jag hinner ta nästa steg på jobbet om vi väntar? osv. 


    Vi har villa, bil, tjänar över 100K i månaden ihop efter skatt, har varit ihop i 5 år och en jättebra relation. Han är ett planeringsfreak och nu blev det oväntat och oplanerat så  här. Jag vill verkligen behålla! Gjorde abort när vi nyligen träffats och då var det det ?rätta? kände jag men nu har vi alla förutsättningar. 


    Gör jag abort sviker jag mig själv, gör jag det inte sviker jag honom. Vet att det är kvinnans val men i slutändan är man ju två om det hela och jag vill att vi båda ska glädjas och vara förväntansfulla. 


    Har någon varit i min sits eller hur hade ni resonerat och gjort? 

  • Svar på tråden Gravid, sambo tvekar
  • Anonym (Iris)

    Jag förstår att det blev jobbigt för honom att det hände plötsligt och oplanerat, men jag personligen hade tyckt att det vore lite orimligt att jag skulle behöva gå igenom en abort bara för att sen börja försöka få barn bara några månader till ett år senare. 

    Jag är helt för abort. Vill man göra en abort och är inom rätt tidsram för att få göra en ska man ju självklart göra abort. Inget snack om saken. Men det är ju ändå inget man VILL behöva göra, och speciellt inte precis innan man börjar försöka skaffa barn. Känns ju bara lite knäppt.

    Ni kommer ju fortfarande kunna resa med bebisen, samt innan beroende på hur du mår. Om han är en planeringsmänniska så är han troligtvis bara chockad och kommer komma över det här. Speciellt om han ändå VILL ha barn med dig inom en snar framtid. För är du bara i v.4 måste du ju ha plussat typ nu och han inte fått tid att smälta nyheten. Ge det lite tid och prata med honom. 

  • Anonym (X)
    Anonym (TS - preggo) skrev 2022-08-09 19:33:31 följande:
    Gravid, sambo tvekar

    Jag är 34 år och har blivit oplanerat gravid, är i vecka 4, och min sambo 41 år känner inte att det är rätt tajming nu. Argument:  ?Vi har ju inte kunnat resa så mycket under pandemin?, ?vänta tills nästa höst?, ?vi verkar ha lätt att bli med barn så vi kommer bli det igen när det passar? , ?jag hinner ta nästa steg på jobbet om vi väntar? osv. 


    Vi har villa, bil, tjänar över 100K i månaden ihop efter skatt, har varit ihop i 5 år och en jättebra relation. Han är ett planeringsfreak och nu blev det oväntat och oplanerat så  här. Jag vill verkligen behålla! Gjorde abort när vi nyligen träffats och då var det det ?rätta? kände jag men nu har vi alla förutsättningar. 


    Gör jag abort sviker jag mig själv, gör jag det inte sviker jag honom. Vet att det är kvinnans val men i slutändan är man ju två om det hela och jag vill att vi båda ska glädjas och vara förväntansfulla. 


    Har någon varit i min sits eller hur hade ni resonerat och gjort? 


    Bättre tid än nu kommer inte komma. Behåll barnet.
    Han måste lära sig att det inte går att planera allt i livet, har man ett barn kommer mycket ske ad hoc. 
  • Anonym (Anna)

    Saker och ting händer i livet, planerade som oplanerade. Jag och min sambo fick barn när vi var 26 och 27 efter tre års förhållande. Vi har två barn och ingen av dem var planerade. Man blir chokad när man blir gravida och rädd, skiträdd!! För mig var det mer eller mindre självklart att behålla men det var det tyvärr inte för honom. Men jag vill minnas det som när det lagt sig lite blev det glädjefullt. Och så tror jag de flesta män fungerar (och kvinnor). I allafall om man är en person som någon gång har tänkt bli förälder. Man anpassar sig helt enkelt. Senare efter våra två barn, idag 13 och 14 har han alltid sagt vi har inga planerade barn, bara kärleksbarn. Barn kommer när de kommer, var tacksam, han kommer acceptera och glädjas snabbare än vad du tror förhoppningsvis. När magen börjar växa, första sparkarna osv osv. Tror det är svårt att inte känna lycka då även för honom. Och om inte så visar det att han inte är mannen för dig. Välj inte bort det du vill ha!
    kram och Lycka till

  • Deeru
    Anonym (TS - preggo) skrev 2022-08-10 21:39:35 följande:

    Tack ni alla kloka, snälla människor för era råd och tips! Uppskattar varenda en! 

    Jag hade önskat och hoppats att det skulle kännas mer romantiskt än vad det uppenbarligen gör. Att vi skulle vara superglada ihop. Min sambo har lagat maten varje kväll, plockat undan i köket och uppmanat mig att vila i soffan så länge. Han är omtänksam och fin på det sättet men vi har inte pratat mer om läget då jag igår sa att jag behöver tid. Mest för att ge honom tid. 


    Han är planeringsmänniska ut i fingerspetsarna som vill ha koll på läget och vara förberedd. Förstår att han är överrumplad, det är jag med. Ger honom lite utrymme i att tänka och förhoppningsvis ändra sig. 


    Tror verkligen inte han kommer lämna mig men jag är rädd att han inte kommer kunna knyta an på det sättet han borde. Inte vara engagerad pga han inte fick välja det själv. Han har alltid sagt att han vill vara pappledig, ha sin bebis i en babybjörn på magen. Han skulle/kommer bli en jättebra pappa och nu hände det här tidigare än han räknat med. 


    Vi har familj nära oss som skulle ställa upp när som helst som barnvakt. Många vänner har barn. Vårt liv är redan där så att säga, vi är inte ute och festar varje helg. 


    Han har 8 månader på sig att "planera". När man får barn så lär man sig ändå att inget blir som planerat nånsin. Barn gör som de vill ändå. Tuta och kör. En man blir pappa först när barnet är ute.
  • Anonym (Freja)

    Men behåll!! du är 34 ni har varit ihop i FEM år redan. Du vill ju ha barnet? jag har gjort abort mot min vilja pga en man..Gör inte det om du själv inte vill det

  • Anonym (Hur påverkar det ett barn?)
    Anonym (TS - preggo) skrev 2022-08-10 21:39:35 följande:

    Tack ni alla kloka, snälla människor för era råd och tips! Uppskattar varenda en! 

    Jag hade önskat och hoppats att det skulle kännas mer romantiskt än vad det uppenbarligen gör. Att vi skulle vara superglada ihop. Min sambo har lagat maten varje kväll, plockat undan i köket och uppmanat mig att vila i soffan så länge. Han är omtänksam och fin på det sättet men vi har inte pratat mer om läget då jag igår sa att jag behöver tid. Mest för att ge honom tid. 


    Han är planeringsmänniska ut i fingerspetsarna som vill ha koll på läget och vara förberedd. Förstår att han är överrumplad, det är jag med. Ger honom lite utrymme i att tänka och förhoppningsvis ändra sig. 


    Tror verkligen inte han kommer lämna mig men jag är rädd att han inte kommer kunna knyta an på det sättet han borde. Inte vara engagerad pga han inte fick välja det själv. Han har alltid sagt att han vill vara pappledig, ha sin bebis i en babybjörn på magen. Han skulle/kommer bli en jättebra pappa och nu hände det här tidigare än han räknat med. 


    Vi har familj nära oss som skulle ställa upp när som helst som barnvakt. Många vänner har barn. Vårt liv är redan där så att säga, vi är inte ute och festar varje helg. 


    Just nu kvittar det att du fantiserar om honom i en babybjörn eller att han sagt att han vill vara föräldraledig. 


    Han är väldigt tydligt med att han inte vill ha barn med dig. Iallafall inte nu, kanske aldrig. Att bli påtvingad en föräldraroll är ofta spiken i kistan för en relation.
    Behåll men var realistisk. Utgå från att du bli ensam med barnet. Vill du ändå ha barnet? 


    Du går miste om det underbara i att vänta barn tillsamans med någon som verkligen längtar.

  • Anonym (TS - preggo)

     


    Har låtit det gå några dagar och sjunka in hos oss bägge. Igår pratade vi och han bekräftade att hans tveksamhet inte har någonting med att han inte vill ha barn att göra. Han blir osäker då vi går mot lågkonjunktur och oroliga tider och vi inte vet hur allt ser ut nästa år. 


    Jag känner honom väl och liknande tankar hade han när vi köpte bostad osv.


    Han är realistisk och mogen på det sättet, det får jag ge honom. 


     


    Han sa att han absolut är villig att tänka om och är inte emot det men han vill att vi överväger för/nackdelar. 


  • Anonym (Frida)

    Vad har ni för grundlön när ni tjänar över 100 000 kr EFTER skatt totalt? 

    Jag har 99 500 kr i månadslön och efter skatten dragits har jag 45 700 kr kvar. Folkbokförd i uppsala. Jag och min sambo kommer upp i 90 000 kr efter skatt om vi båda har samma lön som mig. Jag skattar 54% på min lön.

  • Anonym (Frida)

    Oavsett så gör du som du vill. Men då får du tänka på att du förmodligen kommer få ta allt ansvar med barnet. Eller att din sambo lämnar dig.

    Barn är ett gemensamt beslut. Hur kommer ni klara er på föräldrapenning? Jag har max föräldrapenning och det är inte mycket att hänga i granen jämfört med 45 700 kr efter skatt som lönen ger (då har jag 99 500 kr/mån innan skatten dragits, du skattar mer vid högre inkomst nämligen).

    Vi fick tänka om där, jag är ju bekväm med en hög inkomst och då jag blev föräldraledig blir det hälften jag får in. Det var faktiskt största omställningen. Vi flyger mycket och då får man räkna med 24 000 kr/månad som går åt till det, 12 000 kr enkelväg, alltså inte kollektivt flyg. Så pengarna vi får in går åt.

  • Anonym (Anna)

    Okej, realistisk för all del men vadå, det ska extremt mycket till för att ni inte skulle klara av ett barn om man bara ser det från den ekonomiska synvinkeln. Har ni väldigt osäkra anställningar eller vadå?

Svar på tråden Gravid, sambo tvekar