Är jag för krävande?

Jag har varit tillsammans med min kille i 6 år. Jag har aldrig varit klängig av mig eller svartsjuk än så länge. I andra relationer har jag alltid varit besatt av deras snygga ex eller nåt. Men med denne man har jag äntligen känt mig normal. 
Jag känner mig lite konstig när jag fäster mig så vid honom när vi är tillsammans, som tex en helg eller en semester. Då fäster jag mig så mycket att det sen gör ont att skiljas åt. Jag blir klängig och krävande. När vi sen ska vara skilda åt (olika boende) så tar det en eller 2 dagar då det är jättejobbigt och jag vill att han skriver eller ringer direkt för att jag ska känna mig lugn. När han inte gör det så känner jag mig oälskad och kontaktar någon annan. För om jag skulle skriva eller ringa för mycket, så tycker han jag är jobbig.

Han tycker det är lagom att höras 1 gång om dagen, men inte jag.

Jag har även blivit lite svartsjuk, eftersom vi haft det lite sämre och jag märker att han inte är lika galet förälskad längre som han var innan. Jag är livrädd för att han ska råka träffa någon annan nu. Han är den mest lojala och trogne mannen, men galet snygg och attraktiv och charmigt trevlig, så han kan få i princip vem han vill. Tidigare var alltid bara han svartsjuk, men nu är det jag som är den jobbiga som inte litar på honom.

Som nu är han på resande fot med jobb och har inte hört av sig på morgonen med  ett godmorgon, då blir jag genast orolig, eftersom de hade sen middag med drinkar igår. Men vill inte skriva och vara jobbig. Är jag konstig?

På vilket sätt kväver jag? kan du förklara!

Jag har varit tillsammans med min kille i 6 år. Jag har aldrig varit klängig av mig eller svartsjuk än så länge. I andra relationer har jag alltid varit besatt av deras snygga ex eller nåt. Men med denne man har jag äntligen känt mig normal. 
Jag känner mig lite konstig när jag fäster mig så vid honom när vi är tillsammans, som tex en helg eller en semester. Då fäster jag mig så mycket att det sen gör ont att skiljas åt. Jag blir klängig och krävande. När vi sen ska vara skilda åt (olika boende) så tar det en eller 2 dagar då det är jättejobbigt och jag vill att han skriver eller ringer direkt för att jag ska känna mig lugn. När han inte gör det så känner jag mig oälskad och kontaktar någon annan. För om jag skulle skriva eller ringa för mycket, så tycker han jag är jobbig.

Han tycker det är lagom att höras 1 gång om dagen, men inte jag.

Jag har även blivit lite svartsjuk, eftersom vi haft det lite sämre och jag märker att han inte är lika galet förälskad längre som han var innan. Jag är livrädd för att han ska råka träffa någon annan nu. Han är den mest lojala och trogne mannen, men galet snygg och attraktiv och charmigt trevlig, så han kan få i princip vem han vill. Tidigare var alltid bara han svartsjuk, men nu är det jag som är den jobbiga som inte litar på honom.

Som nu är han på resande fot med jobb och har inte hört av sig på morgonen med  ett godmorgon, då blir jag genast orolig, eftersom de hade sen middag med drinkar igår. Men vill inte skriva och vara jobbig. Är jag konstig?

Ni har rätt!!

Misstänker att jag har en histrionisk personlighetsstörning, då jag kräver så otroligt mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Ska kolla detta idag med psykolog. Alla mina ex har sagt samma sak, men då förstod jag inte. De har alla sagt att när jag inte är hemma eller med dem, så får de pusta ut och hämta energi och kraft, eftersom de alltid är på spänn med mig och inte kan slappna av helt och fullt då jag kräver så mycket. Det är inte roligt att höra. Vill ju vara saknad.

Efter några dagar när de hämtat kraft så saknar de mig igen och kan inte vara utan mig. Men då har jag oftast mått så dåligt av att de inte visar att de saknar mig eller hör av sig så mycket som jag behöver, att jag pratat eller träffat någon annan sk "vän" för att stilla mitt bekräftelsebehov.

Det är sjukligt, jag vet. Jag har aldrig haft en man med ett sådan tålamod som denne man. De flesta gör slut efter något år, inte för att de inte älskar mig längre, utan för att de inte står ut med all press och krav ifrån min sida.

Han vet att jag är orolig och svartsjuk och har ändå fortfarande inte hört av sig med ett godmorgon, så jag håller på att bli knäpp. Men måste tänka positivt.

Anledningen till att jag blir mer och mer svartsjuk och krävande ju längre tid man är tillsammans, är ju för att jag känner att de är trötta och bara vill ha lugn och harmoni. Därför är jag nu rädd att han ska hitta någon annan.

Vad ska jag göra för att detta inte ska inträffa "igen"?