• Anonym (Dd)

    33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra

    lite kort bakgrund om mig, jag är nu 33år och har sen tonåring drömmen att skaffa egen familj, Det har inte varit lätt för mig när det gäller kärlekslivet (partner som dumpat mig via Skype, partner som tycker jag är för självständigt mm). När jag fyllde 30 bestämde jag mig att fuck it, skit i att hitta någon och satsa på att vara crazy cat lady. Ifall jag ska skaffa barn så får det blir att jag gör det själv. Du kan säga att min karriär är lyckad då jag innan 30 har ett stabilt jobb med lön över 45? och även köpte en egen 2a,  60kvm i ett av Stockholms mest eftertraktade läge. 


    men för 1.5 år sen träffade jag min nuvarande kille. Har aldrig trott att jag skulle hitta någon utan jag dejtar alltid runt men han va annorlunda än dom andra killar. Som rubriken säger, idag är jag 33år och han 30, min tanke börjar sväva till familjelivet för jag har nu allt jag önskar mig, dags att gå till nästa fas. 


    men han är inte redo, han bytte nu karriär och vill så gärna komma upp till min lönenivå. han tjänar idag 25 och försöker fortfarande hitta vad han vill göra. 
    vi har haft diskussioner innan, jag älskar honom och inte efter hans status eller lön. För mig är det viktigaste att min andra halva hittar något han tycker om att göra. Försörja mig kan jag göra själv men det är inte så för honom, han vill ha liknande status och lön som jag innan vi kan skaffa familj. 
    vi har därför haft väldigt många samtal om detta,han vill skaffa familj med mig men inte dom närmaste 5 åren. Där tär det för jag vill om 5 år åtminstone ha 2 barn och inte börja då. 


    jag älskar honom och jag vet inte om jag kommer hitta denna kärlek igen men denna fråga gör ont att prata om, om jag ska skaffa barn så menar han att jag får gå vidare men fortfarande, kommer jag bli lyckligare? han säger även så att jag  måste tänka på vad som gör mig lycklig men för mig blir det nästan som att han vill att jag ger upp min högsta önskan för hans skull? 


    jag har börjat snurra på tre scenario:
    1) vi fortsätter vara tillsammans och så för vi se om 5 år ifall det blir barn eller inte
    2.) jag ger honom 6mån-1år och om det inte händer så mycket i karriär eller ändringar till idag så går jag vidare 
    3.) vi gör slut och går vidare på varsitt håll

    jag kanske är för självisk men ibland får jag även tankar att ifall jag är i hans sits och han är den som påstår vara så lyckad med karriär och lön, skulle denna diskussion eller dilemma varit ett problem då Att skaffa barn då?
  • Svar på tråden 33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra
  • Anonym (Dd)

    jag har funderat  på att frysa mina ägg och har sagt det till honom men han tycker inte om denna idé för han tycker vi ska göra det på natruliga vägen. 


    har alltid sagt att jag ska kunna göra själv så den planen har alltid funnits?
    han ställde fråga till mig om barn verkligen gör mig lycklig och om jag älskar jag honom. För det viktiga är ändå att vi älskar varandra. 
    är inte det självisk av honom? eller är jag den elaka i relationen?

  • Anonym (Dd)

    Han säger också sen att han vill ha en familj med mig i framtiden men all det här snacket gör mig så ledsen.
    igår ändrade han på sig om kanske inte 5 år men kanske inte nu utan senare, det blir en osäker tidsplan för mig och jag tycker det är så jobbigt.


    jag ska kanske härda ut en tid men det snurrar hela tiden i mitt bakhuvud om att tiden som inte finns och min kropp kan inte vänta. ibland tänker jag också att om jag ska frysa ägg, som kanske tar ca 1-2år process, är det inte lika bra att jag  försöker med någon annan? 


     

  • Anonym (Dd)

    jag ringde ett samtal för att få en tid för konsultativ om frysa ägg. 


    det är just det ni skriver, finns det garantier att han kommer vilja skaffa barn med mig? 


    jag har tänkt en del tillbaka till vår relation nu 1.5 år. hittills har jag inte träffat några av hans vänner än hans familj. jag vet pandemin har bromsat mycket och han har inte så många vänner men ändå.och att söka och börja karriär nu och bromsa mina planer? känns så jävla orättvis.


    det känns som att jag ger upp min tid till någon som inte riktigt vill livet med mig. jag har  försökt intala mig att det kommer lösa sig för hans skull men då ger jag ju upp min plan. Han säger att han älskar mig och jag har gjort honom till en bättre person och han har blivit så lycklig. 

  • Anonym (Dd)


    om jag ser honom endast dom medel så skulle jag aldrig har inlett en relation med honom från hela början. när jag träffade honom så vet jag full väl att han har inte en lön som jag och karriärmässigt jobbade han so lärare. 


    karriärbyte är hans val och Såklart vill jag att vi båda ska ha det bra. Men vad ska jag göra till min plan? Ska jag vänta så det sker naturlig om några år? 


    som många skriver så tar det tid. Jag känner vara att det har blivit så mycket om att jag ska vänta. vad är då hans perspektiv i mitt välmående? 


    att frysa mina ägg ser jag det som min egen backup.

  • Anonym (Dd)

    För att tydliggöra så menar jag att jag har endast träffat hans familj men inte vänner?
     ja det går väldigt långsamt, det känner jag med.
    jag har däremot introducerat honom alla mina närmaste  vänner och min familj.

  • Anonym (Dd)

    Ja det är han. Han är rädd för förändringar men anpassar sig väldigt snabbt.
    jag är också hans första riktiga relation.

  • Anonym (Dd)

    Han har sagt att flera gånger att han älskar mig.

    jag har diskuterat mycket med honom om vad är vårt mål tillsammans. Finns det någon? 


    jag vill gärna ha en tidsplan för att gå nästa fas men som jag skrev, han vill inte för han vill bygga på karriär. han vet inte heller vad våra mål är än att han vill få en super karriär och lön. 


    att jag fryser mina ägg så blir det BIG No för det är onaturlig men vad har jag för garantier? 


    jag vill ge det här ett försök men som många skriver, kroppen väntar inte och jag måste ändå vara realistisk. 


    att få hjärtat krossat och göra slut på det här sättet är inte något jag önskar mig men jag känner att jag måste tänka på mig själv också. 


     

  • Anonym (Dd)

     Lite uppdatering från att ha startat tråden igår. 


    jag blev uppringd av en klinik som jag lämnade intresseanmälan om igår. Dom rekommenderar att jag går dit med min kille för att göra en fertilitetsutredning tillsammans. Detta för att testa och klargöra hur det faktisk är för oss båda och efter utredningen överväga om vi ska frysa ägg eller inte.
    på nåt sätt tycker jag att det lät rimligt, för då blir det svart och vitt vad som gäller för oss liksom blir det så lätt att skaffa barn eller inte. Hur funkar vår kropp i frågan.  kanske även tankar kring planering kommer väckas hos honom? 


    jag tänker oavsett hur resultatet blir så kommer jag frysa mina ägg, om det blir han som kommer befrukta dom eller om det blir någon annan så finns fortfarande barn möjligheten där. 

  • Anonym (Dd)

    när vi började bli seriöst så har jag berättat tankar och önskan att bilda familj med varandra och han har sagt ja att han också vill det,.


    det är för ca ett halvår sen han började säga nej till barn och  bilda familj med mig.att han måste fokusera på karriären först.  därefter har jag  försiktigt berättat om tankar att frysa ägg och han har varit väldigt emot idéen. 


    min närmaste vän är nu gravid och vi gått på parmiddagar ihop, tankarna börjar komma fram igen och i samband med det tog jag upp frågan igen förra veckan och där kom hans svar som jag tidigare nämnde i början. med hans reaktion väckt de olika scenarier hos mig. 


    han har sagt flera gånger att han älskar mig men min barnlängtan är ju där och tiden finns inte för mig att vänta 5år.
    ska försöka på närtid nämna förslaget om fertilitetsutredning. Jag hoppas han vill gå med på det och på nåt sätt kompromissa. 


     

  • Anonym (Dd)

    Jag antar det blir jag som får
    stå för kostnaden?

Svar på tråden 33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra