33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra

jag har funderat  på att frysa mina ägg och har sagt det till honom men han tycker inte om denna idé för han tycker vi ska göra det på natruliga vägen. 

har alltid sagt att jag ska kunna göra själv så den planen har alltid funnits?
han ställde fråga till mig om barn verkligen gör mig lycklig och om jag älskar jag honom. För det viktiga är ändå att vi älskar varandra. 
är inte det självisk av honom? eller är jag den elaka i relationen?

Han säger också sen att han vill ha en familj med mig i framtiden men all det här snacket gör mig så ledsen.
igår ändrade han på sig om kanske inte 5 år men kanske inte nu utan senare, det blir en osäker tidsplan för mig och jag tycker det är så jobbigt.

jag ska kanske härda ut en tid men det snurrar hela tiden i mitt bakhuvud om att tiden som inte finns och min kropp kan inte vänta. ibland tänker jag också att om jag ska frysa ägg, som kanske tar ca 1-2år process, är det inte lika bra att jag  försöker med någon annan? 

 

jag ringde ett samtal för att få en tid för konsultativ om frysa ägg. 

det är just det ni skriver, finns det garantier att han kommer vilja skaffa barn med mig? 

jag har tänkt en del tillbaka till vår relation nu 1.5 år. hittills har jag inte träffat några av hans vänner än hans familj. jag vet pandemin har bromsat mycket och han har inte så många vänner men ändå.och att söka och börja karriär nu och bromsa mina planer? känns så jävla orättvis.

det känns som att jag ger upp min tid till någon som inte riktigt vill livet med mig. jag har  försökt intala mig att det kommer lösa sig för hans skull men då ger jag ju upp min plan. Han säger att han älskar mig och jag har gjort honom till en bättre person och han har blivit så lycklig. 

Inte? Du är väldigt fokuserad på hans karriär och att du ska få ett barn. Det låter precis som att du ser honom som ett sätt för dig att få det som du vill ha, ett barn, oavsett vad han vill eller behöver just nu. Det har varit mycket för DIG, men han är inte alls på samma ställe i SIN process, han är inte ansvarig för hur ditt liv sett ut innan du ens träffade honom. Men du har bara fokus på dig själv och dina behov.

Och just barn är något man inte kan ångra, någonsin, så där måste man försöka vara så säker man bara kan innan man skaffar dem. Och visst, det kan ske misstag, men det blir ju bättre förutsättningar för både föräldrar och barn om barnet är önskat och välkommet av båda föräldrarna. 

Om ni vill leva i en tvåsamhet så diskuterar och resonerar ni er fram till vad ni BÅDA vill just nu och framåt. Inte att du har din livsplan som du ska genomföra och han har sin livsplan, utan att ni har en gemensam plan som involverar er båda i ert gemensamma liv. Sen kan man ha egna planer också vid sidan av relationen, men barn är ju oftast inte en sån sak.