33årig kvinna vill skaffa barn men det vill inte 30årig partner göra

jag har funderat  på att frysa mina ägg och har sagt det till honom men han tycker inte om denna idé för han tycker vi ska göra det på natruliga vägen. 

har alltid sagt att jag ska kunna göra själv så den planen har alltid funnits?
han ställde fråga till mig om barn verkligen gör mig lycklig och om jag älskar jag honom. För det viktiga är ändå att vi älskar varandra. 
är inte det självisk av honom? eller är jag den elaka i relationen?

Det blir väldigt sårbart för barnet också, med bara en förälder, och mest troligt inga syskon, då de flesta som skaffar barn ensamma inte vill ha ett till när de sett vad det innebär att vara hundra procent ensam mamma. De som skaffar barn med en man får i alla fall för det mesta varannan helg fri, och det finns någon att dela alla skollovsveckor med. Var ska barnet vara övriga skollovsveckor, om TS bara har de vanliga fem semesterveckorna?

Ja, jag är ett endabarn som alltid saknat syskon. Klart att man var sårbar, t.ex. när man bråkade med någon tjej och hon hotade med att hämta sina bröder som skulle slå en (och vid ett tillfälle faktiskt gjorde det också). Själv hade man ingen att hämta och det visste de andra barnen. De kunde behandla en hur som helst...

Och även som vuxen sticker det till, när man hör hur andra syskonpar och -skaror ställer upp för varandra i olika sammanhang. De har den tryggheten livet ut. Själv har man bara osäkra pojkvänner och vänner, som när som helst kan släppa taget. Ska kanske säga att jag har egna vuxna barn nu, så nu känner jag inte så mycket så längre. Nu är dom mina "syskon". Men det tar många år att komma dit... Många år av ensamhet och otrygghet. 

Jag tycker synd om ungarna som ska gå på dagis och fritis året om, till och med på loven. Gör inte du det? Vilket nätverk TS har vet vi ju inte. Men så mycket vet jag, att även om folk SÄGER att dom ska ställa upp när barnet kommer, så brukar det inte bli ens tillnärmelsevis så ofta och mycket som en ensam mamma behöver. Och det kan ALDRIG bli som att dela barn med barnens andra förälder, som från hjärtat bryr sig lika mycket om dem, samt har ett ansvar. Ingen annan än föräldrarna har ju EGENTLIGEN något ansvar. De är fria att säga "nej vi vill inte ha lille Putte boende hos oss under Påsklovet". Det kan ingen säga något om.