Dejting, ekonomi och kultur - vad tycker kvinnor?

Suck. Detta ständiga tjat från män som tror att de  'måste' vara rika.

Det som är attraktivt är ofta sådana egenskaper som i sin tur leder till god ekonomi.
God hälsa, hygien, social kompetens, karisma, driv, talang.

Det är inte rikedom som är attraktivt, utan orsaken till rikedomen isåfall.
Rent ekonomiskt räcker det att vara medelinkomsttagare eller t.o.m. lite under- om det vägs upp av en bra personlighet i övrigt. 

Det finns cirka 4 miljoner kvinnor i Sverige. Alla kan inte få en höginkomsttagare. Så självklart blir det kvinnor över för medelinkomsstagare.

TS "kulturarv om fördelat ansvar mellan man och kvinna"?

Igår skrev jag ett långt svar som försvann så jag försöker igen.

Jag får känslan av att du TS bär på drömmar om kärlek och att funktionsnedsättning och fattigdom satt käppar i hjulet för dig. 

Mitt råd är att ge kärlek och omsorg till någon. Om du inte kan städa hemma hos en kvinna kanske du kan laga mat till henne, planera dejter som inte kostar så mycket utifrån vad hon och du tycker om att göra tillsammans. 

Som arbetslös och funktionsnedsatt är det ofta lättare att umgås med de som förstår situationen utan att se ner på den. De människorna finns och såklart även bland utrikes födda. 

De flesta normalfungerande med jobb söker sig till människor i samma situation som de själva, men det betyder inte att du inte kan ha bra relationer som fattig och funktionsnedsatt: du behöver bara vara lite mer selektiv och välja bort de som tycker att de är bättre än du. 

Är kvinna född i Sverige med svenska föräldrar och snart 50 år.

Var i dejtingsvängen för 2 år sedan och plöjde igenom en hel del dejter. Det enda jag helratade var veganer, vänsterpartister och miljöpartister annars var jag öppen för chatt och ev dejt. Var tidigare gift med en arbetsnarkoman så jag söker någon som har tid och vill vara med mig så status och yta är lågprioritet för mig. Att röra på sig är bra, men gymbilder lockade mig inte heller för dessa män hänger på gymmet flera timmar flera kvällar i veckan och hur ska de då ha tid att umgås med mig? Självklart behöver man inte sitta ihop bara för att man är ett par, men jag har suttit ensam och väntat på en karl (x-maken) tillräckligt för resten av livet...

Var på dejt med en som det vid första dejten framkom att han var sjukpensionär och det hade inte med ekonomi att göra utan mer att det inte skulle fungera fysiskt med mitt aktiva liv och villa osv. samt att inget annat klickade heller. Men hans ekonomi var definitivt inte ett hinder. Jag betalde den dejten...
Under mitt dejtande så betalade jag för fler män än vad jag blev bjuden. Annars betalade vi var för sig. Kanske även ska nämna att jag har svårt att "stå i skuld" till andra så jag såg antingen till att gå först och betala mitt eget direkt eller betala bådas.

Visst är det trevligt om mannen har ordnad ekonomi och ordning och reda i sitt liv, men det viktiga är ändå att det känns rätt personligt och att jag känner attraktion. Han ska vilja vara med mig och jag med honom. 
Lever själv ett liv utan flådig yta, men som en man efter ett par månaders dejtande sa när han började fatta: du är ju tät ju.
Inte riktigt tät, men jag har ordning på min ekonomi och har pengar på banken och kan ta oförutsedda utgifter för bil och boende utan att behöva låna. Vill ha en likasinnad. 

Just det: värderingar. Som Mandel skriver är det bra att vara öppen med om man är t ex "miljöpartist/vänsterpartist/vegan"  eller Sverigedemokrat/moderat/kristdemokrat/rasist". Folk tror lätt att det är en egenskap vad man äter eller röstar på, och till en viss del stämmer det nog. 

Det kan också vara ett argument för dig att välja en utrikes född person som inte är lika inkörd på kulturkriget som vi svennebananer av alla hud - och hårfärger är vid det här laget. 

För mig handlar det inte om ekonomisk generositet, men om jag får välja vem jag förälskar mig i så ska han givetvis ha ett bra jobb, ekonomi och bostad, då det matchar hur jag lever. Det blir liksom lättare då att göra alla de saker ihop som jag längtar efter.
då jag själv har bra jobb och inkomst så hade det varit skittrist och träffa någon som inte har råd med weekend i Paris eller en barnledig vecka i Karibien.

sen har jag svårt att se att jag skulle finna någon som är långtidsarbetslös eller sjukskriven attraktiv, ambitioner att uppnå saker i livet måste åtminstone finnas

Jag har aldrig träffat en arbetslös eller långtidssjukskriven person som inte haft ambitioner i livet, och då har jag träffat ganska många. Däremot brukar dessa bli osynligjorda efter ett tag då människor slutar tro att det ska hända något: deras drömmar ses som orealistiska. Drömmarna blir också orealistiska eftersom människor ser på dem nästan som ett annat, det finns barn, gamla och så finns det "socfall/psyk fall". Hur skulle du kunna få något av det du vill ha, det är ditt eget fel, du som saknar ambitioner.

Jag tolkar TS som att han har ambitionen att träffa någon. Behövs det verkligen fler snarlika inlägg i tråden som går ut på att han måste ha pengar till villa, restaurang och utlandssemester, samtidigt som han inte behöver tjäna så mycket?

Man måste tjäna rätt så bra för att ha råd med allt detta och TS gör uppenbarligen inte det samt söker någon "från en annan kultur", förmodligen med förhoppning om att hon ska vilja ta hand om honom lite.

Jag tänker att man måste ta hand om varandra båda två och att om man vill ha någon som är hemma mycket måste man samtidigt acceptera att denna person kanske inte har mer ambitioner än att ha ett jobb för att kunna ha en fritid. 

Kanske behövs en tråd för 40 plus-kvinnor som söker en man de kan betala villa och semester ihop med. Om det som någon skrev inte finns tillräckligt med sådana män i Sverige kanske man får följa TS spår och söka bland utrikes födda frånskilda män?

Försöker bara vara lite problemlösare här. 

Ser inte alls många svar som vare sig kräver villa eller utlandssemestrar för att man ska vara dejtingvärdig. Däremot så ser jag flera svar som går ut på att man ska ha koll på sin ekonomiska situation och ett stabilt boende. Det är två helt skilda saker. 

Aktivitetsersättning/sjukersättning och bostadsrätt i utsatt område skulle vara okej enligt denna definition med stabilt boende och inkomst. Men så är det ju inte riktigt. Man vill ju ofta ha någon som sig själv. Vilket är okej. Men det är ju synd om funktionsnedsatta och fattiga kastar bort sin tid på att chatta med fel personer och när förhoppningar som är svåra att infria. 

Bryr mig inte ett dugg om sånt, jag är en vuxen kvinna och ska ta mig tusan kunna betala mina egna restaurangbesök. 

Född och uppvuxen på svenska landsbygden, bor nu i en större stad.