Inlägg från: Shinebrightlikeadiamond |Visa alla inlägg
  • Shinebrightlikeadiamond

    Efternamn, hur har ni gjort?

    Hej!

    När första barnet kom bestämde vi att barn i denna familjen endast ska behöva ha ETT efternamn.

    Jag lät barnet, senare småsyskonet också, få mannens efternamn pga att han inte kan ta mitt efternamn vid giftermål. Då blir det två med samma för- och efternamn i vår släkt. Första barnet kändes ok. Men när andra kom så skrek det i hela mig - att jag inte hette som mina barn.

    Jag känner extremt starkt att jag vill heta som mina barn - men jag vill inte ta mannens efternamn (som barnen har). Kan inte förklara känslan, men det känns som det som är jag förintas.

    Då började jag prata om släktnamn istället. För 4-5 år sedan. Och nu vill jag att mannen bestämmer sig vad han tycker. Han är en långtänkare. (därför jag började prata om detta för så längesedan redan )

    Mannen varken ?kan? eller vill ta mitt namn. Jag vill inte ta hans. Frångår vi vår regel och sätter dubbelnamn på barnen låter kombinationen inte klok, då ena halvan i våra efternamn återupprepar sig.


    Ett annat efternamn vore en medelväg. Då möts vi. Och mannen kan ha kvar sitt efternamn o ha dubbla (ifall han vill behålla sitt). Det, eller att mannen får ge sig och låta barnen ha mitt efternamn. Tänker dock inte forcera eller tvinga fram något. Frågan är om han nånsin bestämmer sig

    Snart skoldags för äldsta barnet o jag tänker att ska barnen byta, då är det nu eller aldrig.

    Hur har ni andra löst det med efternamn?
    Cool

  • Svar på tråden Efternamn, hur har ni gjort?
  • Shinebrightlikeadiamond

    Nej ingen av oss kan tänka oss att ha bådas efternamn, av de vi har idag. Pga hur dem låter tillsammans. Detta är inte våra namn, men det blir samma grej som att kombinera:

    Strömgren Bergström (eller värre Bergström Strömgren)

    (Vi tycker det låter knasigt).

    Så vi är liksom i en återvändsgränd. Det är där ett helt annat efternamn kommer in i bilden.

    Jag vet att det kan verka konstigt att jag inte vill byta till mannens efternamn, men kan tänka mig att byta till ett helt annat. Ogillar inte mannens efternamn. Bara känslan av att min identitet försvinner, som att min själ säljs till hans släkt. Lite lätt överdrivet, men åt det hållet. Sen är jag absolut ingen extremfeminist på långa vägar, men kan ändå ledsna på att kvinnan ?Ska ta? mannens efternamn. Jag vill inte. Tar vi ett annat efternamn känns det mer som ?hej, här är vår familj!?

    Båda våra släkter är kända här på orten, så lite motigt att byta våra efternamn. Men jag kan tänka mig att ta ett helt nytt ändå. Så kan isf mannen kombinera sitt nuvarande med det nya. Och barnen bara ha det nya (så uppfylls nästan alla våra kriterier).

  • Shinebrightlikeadiamond

    Glinda: Jo han får byta till mitt, men ?kan? inte pga att då heter han samma som min bror. Rent krasst går det, men inte så kul kanske.

    cosinus: Vad skönt att du är fine med det. Önskar att jag också kunde känna så.

  • Shinebrightlikeadiamond

    Släktnamnet som är mitt förslag att ta istället, är på utdöende. Vore på det viset roligt att föra vidare. Endast 10 pers som heter det idag. dock ingen nära koppling till det för min del mer än att gården där min älskade mormor växte upp heter så. den som senast bar efternamnet i min släkt rakt nedstigande led är förr 1860. Så ingen koppling som sagt. Men ett fint o ovanligt namn som jag är sista chansen till att kunna föra vidare (enligt lagstiftningen, jag är 4;e generationen ifrån).

Svar på tråden Efternamn, hur har ni gjort?