• Anonym (Mamma)

    Ska jag försvara honom?

    Min man, barnens pappa, har senaste tiden fått massa kommentarer från barnen (framför allt tonåringen) där han blir ifrågasatt för olika saker han gör (och inte gör). Han blir arg och tycker inte barnen har rätt att säga såna saker och anklagar mig för att inte försvara honom (vilket jag faktiskt gör de gånger jag tycker det är befogat). Han påstår att barnen säger som de gör pga mig.. 

    Jag ser inte det konstiga i att barnen reagerar.. De är dessutom barn av sin tid och reagerar starkt på den ojämnställda fördelningen hemma. 


    Han säger också att han är trött på att komma hem och gapa och "vara den dumma" för att barnen inte städat sina rum bra nog etc och blir arg på mig för att jag inte har bättre koll på att det görs.

  • Svar på tråden Ska jag försvara honom?
  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-22 20:19:35 följande:

    AndreaBD: Definitivt alt 2. Jag har alltid varit den som fått hantera i princip allt runt barnen och han halkar in på ett bananskal då och då för att klaga när saker inte passar honom.
    Han blir tex arg över att jag inte ser till att barnen städar enligt hans standard. Han har mycket högre krav än jag och jag tycker inte att det är mitt ansvar att tvinga dem att leva upp till hans önskemål. 


    Barnen reagerar tex på att han aldrig lagar mat och att han alltid är på mig om saker. De har ju rätt och det tar emot att ta hans parti i saker jag absolut inte håller med honom i.


    Var dock försiktig så att barnen inte blandas in i sånt som är mellan er två. Om han lagar mat och är på dig om saker - det angår ju inte direkt barnen. Det blir fel om du tar hjälp av barnen för att ha majoriten hemma, mot honom. 

    Generellt kan man ju också förvänta sig en viss lojalitet av sin partner. Jag vet inte hur det är mellan er, om du kanske har varit lojal länge, och sen har det gått för långt. Det har jag varit med om. Till slut gick det inte längre. Men skilj på sånt som rör er vuxna och ifall han är på barnen och ställer orimliga krav emot dem. Det påverkar ju hela familjen ganska negativt om en av föräldrarna hamnar utanför och ingen tar honom på allvar. Jag utgår därför att du har försökt att inte sabotera hans auktoritet, utan har försökt komma fram till något ni kan enas om, men att han överdrev fullständigt? 

    Han borde ju inte heller förvänta sig att barnen städar enligt hans standard, om ni har pratat om detta. Antigen har ni då kommit överens eller så  har ni inte det. Men eftersom det egentligen inte påverkar honom om barnen inte har "rätt ordning" eller inte hjälper till med sånt som han tycker, så borde han nog inte bråka om det. Samtidigt - lite kompromisser får man ju göra då. Men SEDAN ska han inte fortsätta att bråka om det. 
  • Citronella

    Det är du och din man som har valt att du ska sköta det mesta som rör barnen och hushållet det är inte dina barn med att göra och det är inget de ska lägga sig i. Är du missnöjd med situationen får du ta upp det med din man. Du får förklara för barnen att ni har valt att lägga upp det såhär, att alla familjer är olika samtidigt som du tydligt markerar att det är er grej och ingen annans. 

  • Madida
    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-22 20:19:35 följande:

    AndreaBD: Definitivt alt 2. Jag har alltid varit den som fått hantera i princip allt runt barnen och han halkar in på ett bananskal då och då för att klaga när saker inte passar honom.
    Han blir tex arg över att jag inte ser till att barnen städar enligt hans standard. Han har mycket högre krav än jag och jag tycker inte att det är mitt ansvar att tvinga dem att leva upp till hans önskemål. 


    Barnen reagerar tex på att han aldrig lagar mat och att han alltid är på mig om saker. De har ju rätt och det tar emot att ta hans parti i saker jag absolut inte håller med honom i.


    Du ska definitivt inte ta hans parti i de frågor du nämner här. Vad skulle det sända för signaler till barnen? Nej, så länge de inte är uppenbart respektlösa i sitt sätt att uttrycka sig så ska de självklart få göra det utan att du försvarar honom. Och skulle de uttrycka sig väldigt respektlöst så kan du kommentera det, men inte sakfrågan. De får alltså uttrycka sin åsikt men inte hur som helst. 

    Sen är det väl upp till honom att klara av diskussioner med sina barn. Varför ska du vara där och hjälpa till?
  • Madida

    Edit: Sen ska man vara försiktig med att blanda in barnen i sånt som är mellan er. Som ex. är du missnöjd med upplägget där hemma så måste ni prata om det. Barnen ska aldrig känna att de behöver försvara sin mamma.

  • Anonym (Mamma)

    Jag har aldrig dragit in barnen, det är de själva som börjat reagera. Jag är inte nöjd med fördelningen av ansvaret och har försökt prata om det oändligt många gånger, men han vägrar ändra på det. Han anser att det vore orättvist att han ska göra mer, medan jag anser att mitt ansvarsområde är betydligt större än hans.

  • Anonym (Mamma)

    Och han beter sig likadant mot barnen som mot mig där, ständigt klagande.

    Jag kan be honom att göra saker, tex slänga soporna eller nåt annat litet. Han vägrar och skickar nån av barnen att göra det istället.

  • Anonym (KC)

    Du ska absolut inte försvara honom, hans konflikter med barnen är hans. Han verkar vara otroligt omogen och lat. 
    Sen är det klart du kan säga ifrån om barnen uttrycker saker lite för elakt, man kan ge kritik utan att vara elak. 

    Jag tycker det är väldigt bra att barnen säger vad de känner. 

  • Anonym (heh)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-22 18:21:26 följande:
    Ska jag försvara honom?

    Min man, barnens pappa, har senaste tiden fått massa kommentarer från barnen (framför allt tonåringen) där han blir ifrågasatt för olika saker han gör (och inte gör). Han blir arg och tycker inte barnen har rätt att säga såna saker och anklagar mig för att inte försvara honom (vilket jag faktiskt gör de gånger jag tycker det är befogat). Han påstår att barnen säger som de gör pga mig.. 

    Jag ser inte det konstiga i att barnen reagerar.. De är dessutom barn av sin tid och reagerar starkt på den ojämnställda fördelningen hemma. 


    Han säger också att han är trött på att komma hem och gapa och "vara den dumma" för att barnen inte städat sina rum bra nog etc och blir arg på mig för att jag inte har bättre koll på att det görs.


    Mina tonårsbarn gör likadant, påtalar min mans tillkortakommanden i hur han tar hand om familj och hem. Men min man är i grunden en bra kille, så när han får pikar från barnen så bättrar han sig och kommer på själv att han brister i ansvar eller arbetsfördelning. Han är inte otrevlig mot barnen, utan mer reflekterande att ja, så är det nog, jag måste bli bättre på att kolla tvättkorgen, kolla mailen från skolan etc.

    Jag är glad att barnen (pojke 17 år och flicka 15 år) är klarsynta och ser jämställdhet i familjelivet som en självklarhet och även påtalar vad de ser i vårt hem. 

    Han är iofs inte heller den som ställer höga krav utan att bidra själv, bara lite allmänt lat och har fått med sig från sin uppväxt att mamman gör det mesta och pappan hänger med utan att behöva engagera sig så mycket. 

    Jag försvarar inte min man om barnen ifrågasätter pappan. De får sköta sina konflikter, jag sköter de som jag är inblandad i. Så länge det inte handlar om orimligheter såklart, då stöttar jag den sida jag anser är rätt, kan vara mannens eller barnens. 
  • Jemp

    Beror ju på vad det rör men instämmer i att det verkar vara din man som gör fel här, utifrån vad du beskriver. 

    I grunden försöker vi hålla enad front om beslut. Har sambon sagt nej till något är det nej. Och vice versa.
    Däremot kommer jag aldrig låta bli att försvara barnen om jag tycker sambon hanterar dem orättvist.
    Barnen ska inte behöva försvara dig men att de reflekterar över ojämställd arbetsfördelning är ju bra och det hade jag bekräftat i din sits och hållt med barnen. Dels för att det är så du känner, och dels utifrån vad de själva bör ha för inställning i sina egna förhållanden i framtiden.

    Har man olika nivåer på städ-standard tex måste man ju mötas på mitten och hitta en lagom väg. Här kan barnen också vara med i diskussionerna. 

    Självklart är det bådas jobb att säga till barnen, utifrån de överrenskommelser man har. Hans relation med barnen är dock hans eget ansvar. Att "komma hem och bara skälla" kan man ju lätt undvika genom att ta sig tid för mer positivt umgänge tex. 

  • Anonym (K)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-23 05:12:25 följande:

    Jag har aldrig dragit in barnen, det är de själva som börjat reagera. Jag är inte nöjd med fördelningen av ansvaret och har försökt prata om det oändligt många gånger, men han vägrar ändra på det. Han anser att det vore orättvist att han ska göra mer, medan jag anser att mitt ansvarsområde är betydligt större än hans.


    Ts, med tanke på allt du skriver om honom, när ska ni skiljas...?
  • Tom Araya
    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-22 18:21:26 följande:
    Ska jag försvara honom?

    Min man, barnens pappa, har senaste tiden fått massa kommentarer från barnen (framför allt tonåringen) där han blir ifrågasatt för olika saker han gör (och inte gör). Han blir arg och tycker inte barnen har rätt att säga såna saker och anklagar mig för att inte försvara honom (vilket jag faktiskt gör de gånger jag tycker det är befogat). Han påstår att barnen säger som de gör pga mig.. 

    Jag ser inte det konstiga i att barnen reagerar.. De är dessutom barn av sin tid och reagerar starkt på den ojämnställda fördelningen hemma. 


    Han säger också att han är trött på att komma hem och gapa och "vara den dumma" för att barnen inte städat sina rum bra nog etc och blir arg på mig för att jag inte har bättre koll på att det görs.


    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-22 20:19:35 följande:

    AndreaBD: Definitivt alt 2. Jag har alltid varit den som fått hantera i princip allt runt barnen och han halkar in på ett bananskal då och då för att klaga när saker inte passar honom.
    Han blir tex arg över att jag inte ser till att barnen städar enligt hans standard. Han har mycket högre krav än jag och jag tycker inte att det är mitt ansvar att tvinga dem att leva upp till hans önskemål. 


    Barnen reagerar tex på att han aldrig lagar mat och att han alltid är på mig om saker. De har ju rätt och det tar emot att ta hans parti i saker jag absolut inte håller med honom i.


    Viktigare än vad barnen säger är att ni kommer överens om hur det ska fungera.
    Är ni överens så kan ni förklara det för barnen så slutar de klaga.
    Det verkar som att ni har svårigheter där...

  • Ocdmänniska

    Så var min pappa också, han påstod av vi alla var emot honom och mobbade honom, men vi såg det orättvisa i saker han gjorde och pekade ut det, ja vi alla höll med varandra med det var ju för vi ansåg att han hade fel, och mamma försvarade oss för han vart så orättvist arg på oss. 

    Du ska försvara honom när du anser att han har rätt, inte ska du försvara bara för att han är din partner. Prata med han som en vuxen (om han kan ta till sig) och försöka förklara varför du inte försvarar han

  • Mimosa86

    Att barnen reagerar som det gör visar ju på att er familj inte mår bra. Du verkar inte nöjd, han verkar inte nöjd och barnen reagerar. 

    Att han klagar och bestämmer och missköter sitt vuxenansvar på det viset han gör verkar väldigt jobbigt påfrestande att leva med. Ni funderar inte på att bryta om ni inte trivs?

  • Anonym (Asdf)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-09-23 05:12:25 följande:

    Jag har aldrig dragit in barnen, det är de själva som börjat reagera. Jag är inte nöjd med fördelningen av ansvaret och har försökt prata om det oändligt många gånger, men han vägrar ändra på det. Han anser att det vore orättvist att han ska göra mer, medan jag anser att mitt ansvarsområde är betydligt större än hans.


    Ni verkar ha grava kommunikationsproblem, varför har ni inte gjort upp om fördelningen hemma? Är du konflikträdd? Kommer man inte överens får man ta konsekvensen och skilja sig, att leva år ut och år in i en dysfunktionell relation är varken hälsosamt eller konstruktivt och ni är definitivt inte någon bra förebild för barnen om hur en sund relation ser ut. Som föräldrar ska man vara ense och uppvisa en enad front mot barnen.
Svar på tråden Ska jag försvara honom?