Det är fyra år sen nu jag prata eller såg min dotter.
Hon är inte placerad eller något sådant. Min son, hennes bror pratar jag med dagligen och vi träffas.
Allt blev förstört efter en skillsmässa. Har även vart uppe i tingsrätten. Pappan tog inte med henne ens på samtal hos socialtjänsten som tingsrätten frågat efter. Har aldrig fått veta varför hon inte vill träffa eller prata med mig.
Sån enorm sorg och saknad.
vad gör man..?
Du "har hört" att hon inte vill träffa dig? Av pappan då? Mycket märkligt tycker jag att du inte försöker mer. Som någon skrev, gå till skolan. Du är föräldern, hon är barnet, gör något. Det är din förbannade plikt. Du väljer att skilja dig (det är fine) och sedan försöker du inte återuppbygga kontakten. Hur tror du att du hon känner? Förmodligen att du brutit med henne också.
Du respekterar en fras och försöker ingenting på fyra år?
För mig skulle det inte ens gå fyra minuter innan jag rett ut problemet...
Förstår hon är sårad vid det här laget, det är nog kört.
Du är liksom föräldern! Der är ingen kompis det handlar om
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Jag förstår att detta är rörigt.
Jag vet att barn får det jobbigt när vuxna hamnar i konflikt. För allt har varit i en konflikt med pappan.
Ibörjan va hon hos mig vi pratade. Sen fasade det ut till bara prata. Då hon hade aktiviteter just då hon skulle vara hos mig.
Sen bara svara hon inte.
Sen har jag drivit det. Men förstå att man som pappa inte ens tar dottern till de möten rätten sagt.
Jag kan försöka lägga in bilder på det. Men måste ta bort namn osv.
Att hon själv sökt hjälp via en linje dom har. Att hon inte mår bra.
Jag har fått lämnat in uppgifter.
Men sen enligt pappan rann det ut i sanden då kö tiden var för lång.
Han är så att psykologer och sånt ska man hålla sig borta ifrån. För de gör bara saker värre.
Jag vet att han har och har haft ett stort inflytande på henne.