Det är fyra år sen nu jag prata eller såg min dotter.
Hon är inte placerad eller något sådant. Min son, hennes bror pratar jag med dagligen och vi träffas.
Allt blev förstört efter en skillsmässa. Har även vart uppe i tingsrätten. Pappan tog inte med henne ens på samtal hos socialtjänsten som tingsrätten frågat efter. Har aldrig fått veta varför hon inte vill träffa eller prata med mig.
Sån enorm sorg och saknad.
vad gör man..?
Låter rörigt och det är svårt för mig som utomstående att förstå.
Men två saker slår mig, då jag läser. Det ena är att det är viktigt att inte sluta försöka få kontakt. Man ska så klart inte jaga, stalka. Men mår hon inte bra och du släpper det hela av någon misriktad respekt, så är det lätt hon känner sig förbrukbar.
Det andra är att du behöver någon utomstående som hjälper dig. Antingen någon som är pålitlig och nära familjen, eller en extern person. För det är mycket med otydligheter och annat som måste redas ut. Och jag tror både du och din dotter, om ni inte kan få kontakt, i alla fall måste avsluta på ett sätt att det inte är ett öppet sår.
Har du psykoser så du tappar verkligheten eller liknande? För annars fattar jag inte problemet. Man säger inte upp kontakten utan anledning.
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Men hur gammal är hon?
Bodde sonen också hos pappan? Du skrev ju att du har daglig kontakt med honom. Det verkar ju också märkligt med tanke på att det är inget alls med dottern. Ja menar, då är ju ändå nära familjen. Hur reagerar han, vad säger han om allt?
Om pappan behandlar sonen dåligt och dessuom "vänt" dottern mot dig, varför utreds han inte som förälder? Varför bor sonen där?
Och om pappan inte är en komplett galning så borde ni ju kunnat satt er ner för länge sen och försökt göra det bästa för era barn. Ena blir ju nu behandlad och den andra mår jättedåligt och har ingen kontakt med sin mamma?
Är det ingen som gjort nåt? Skola? Far/morfäldrar? Nån?
Men hur gammal är hon?
Bodde sonen också hos pappan? Du skrev ju att du har daglig kontakt med honom. Det verkar ju också märkligt med tanke på att det är inget alls med dottern. Ja menar, då är ju ändå nära familjen. Hur reagerar han, vad säger han om allt?
Om pappan behandlar sonen dåligt och dessuom "vänt" dottern mot dig, varför utreds han inte som förälder? Varför bor sonen där?
Och om pappan inte är en komplett galning så borde ni ju kunnat satt er ner för länge sen och försökt göra det bästa för era barn. Ena blir ju nu behandlad och den andra mår jättedåligt och har ingen kontakt med sin mamma?
Är det ingen som gjort nåt? Skola? Far/morfäldrar? Nån?
Nej. Det är nog långt ifrån hela sanningen det här.
Nej. Det är nog långt ifrån hela sanningen det här.
Sanningen är svår då parter delar olika uppfattning. Så ur mitt perspektiv är det sanningen.
Svårt veta varför inte dottern vill. Då hon inte sagt det till någon.
Hon är 13 år.
Ja sonen bor där. Vi har pratat om det. Men är jobbigt för han med, det märks.
Så försöker hålla det neutralt.
Vi har haft en utredning via soc.
Tyvärr går det inte ha en normal kommunikation med honom. Han kanske tycker samma om mig. Det blir att man får aldrig svar på några frågor. Utan allt ska pratas runt om, eller sånt som inte ens berör barnen.
Och såklart i rätten där skötte han sig examplariskt. Skräll..
Finns bara mormor kvar i livet. Och hon har träffat dottern.
Hon är 13 år.
Ja sonen bor där. Vi har pratat om det. Men är jobbigt för han med, det märks.
Så försöker hålla det neutralt.
Vi har haft en utredning via soc.
Tyvärr går det inte ha en normal kommunikation med honom. Han kanske tycker samma om mig. Det blir att man får aldrig svar på några frågor. Utan allt ska pratas runt om, eller sånt som inte ens berör barnen.
Och såklart i rätten där skötte han sig examplariskt. Skräll..
Hon är 13 år.
Ja sonen bor där. Vi har pratat om det. Men är jobbigt för han med, det märks.
Så försöker hålla det neutralt.
Vi har haft en utredning via soc.
Tyvärr går det inte ha en normal kommunikation med honom. Han kanske tycker samma om mig. Det blir att man får aldrig svar på några frågor. Utan allt ska pratas runt om, eller sånt som inte ens berör barnen.
Och såklart i rätten där skötte han sig examplariskt. Skräll..