Det är fyra år sen nu jag prata eller såg min dotter.
Hon är inte placerad eller något sådant. Min son, hennes bror pratar jag med dagligen och vi träffas.
Allt blev förstört efter en skillsmässa. Har även vart uppe i tingsrätten. Pappan tog inte med henne ens på samtal hos socialtjänsten som tingsrätten frågat efter. Har aldrig fått veta varför hon inte vill träffa eller prata med mig.
Sån enorm sorg och saknad.
vad gör man..?
Han har ett stort inflytande ja.
och när jag mådde som sämst i det här fick jag även det vänt emot mig. När jag i sorg och förtvivlan gjorde allt fick jag veta att sånna som mig ska man hålla sig undan ifrån.
Acceptans till situationen.
Jag vet såklart att jag gjort många fel i det här, lika som andra.
Jag har inte på något sätt svikit mitt barn. Det är isf att jag valde skilsmässa framför att leva i psykisk och kontrollerande misshandel.
Sen att vissa människor i hennes närhet valt att manipulera henne.
I och med att jag sagt ifrån har även jag sagt ifrån har även jag fått polisanmälan på mig.
Jag är yngre, pappan äldre har ett väl betalt jobb.
Acceptans till situationen.
Jag vet såklart att jag gjort många fel i det här, lika som andra.
Jag har inte på något sätt svikit mitt barn. Det är isf att jag valde skilsmässa framför att leva i psykisk och kontrollerande misshandel.
Sen att vissa människor i hennes närhet valt att manipulera henne.
I och med att jag sagt ifrån har även jag sagt ifrån har även jag fått polisanmälan på mig.
Jag är yngre, pappan äldre har ett väl betalt jobb.
Hej
Vet inte knappt vad jag ska säga till dig men är ledsen att du får så mycket skit i tråden.
Jag har sett båda sidor i såna här konflikter och vet hur svårt det kan vara att få rätsida på det. Det är lätt för personer med normala förhållanden att komma med kritik mot bara dig men såklart har du försökt massor, och troligtvis är ditt ex otroligt manipulerande och hämndlysten.
Förstår att detta är något som du absolut inte valt och hoppas du nåt fram till ditt barn en dag. Hon är ju antagligen matad med så mycket skit om dig som inte är sant. Men ge inte upp, fortsätt försöka.
Fint att du har kontakt med din son iaf.
Som sagt, bra råd har jag inte, för du verkar ändå provat det mesta. Kanske om skolan kunde nå fram till din dotter och få ett möte där? Familjerätten kan även hjälpa till med möten mellan barn och föräldrar.
Stort lycka till iaf och ge inte upp
Hej
Vet inte knappt vad jag ska säga till dig men är ledsen att du får så mycket skit i tråden.
Jag har sett båda sidor i såna här konflikter och vet hur svårt det kan vara att få rätsida på det. Det är lätt för personer med normala förhållanden att komma med kritik mot bara dig men såklart har du försökt massor, och troligtvis är ditt ex otroligt manipulerande och hämndlysten.
Förstår att detta är något som du absolut inte valt och hoppas du nåt fram till ditt barn en dag. Hon är ju antagligen matad med så mycket skit om dig som inte är sant. Men ge inte upp, fortsätt försöka.
Fint att du har kontakt med din son iaf.
Som sagt, bra råd har jag inte, för du verkar ändå provat det mesta. Kanske om skolan kunde nå fram till din dotter och få ett möte där? Familjerätten kan även hjälpa till med möten mellan barn och föräldrar.
Stort lycka till iaf och ge inte upp
Självklart är det så, barnen har inte valt detta, de har drabbats av föräldrarnas konflikt.
Självklart är det så, barnen har inte valt detta, de har drabbats av föräldrarnas konflikt.
Jag sitter och läser tråden å blir ledsen av att höra att detta då jag befinner mig i en liknande situation med skillnaden att mina barns mamma kastade ut sina barn för drygt 3 år sedan och min ena tvillingson som då var 12 år vägrade att gå hem till sin mamma igen. Vad som hade hänt har jag aldrig fått veta, mamman hävdar att hon inte gjort något å sonen vägrar att prata om det. (Jag försöker än idag men de ämnet är fortfarande så infekterat att han vill inte riva i de såret).
Detta försökte mamman lösa i första hand med att oros anmäla mig i mängder å till sist stämma mig med syftet att få egen vårdnad av barnen.
Ja vi gjorde allt vi kunde med familjerätt, soc hjälp, samarbetsavtal mm mm men hon vägrade att samarbeta, hon ville bara att allt skulle bli enligt sin vilja å visade ingen hörsammat för barnen.
Vi bor för vetskapen i samma stad med bara några hundra meter emellan oss å båda våra tvillingar går i samma skola (men numera på olika program)
Jag har genom åren gjort ett otal försök att upprätta ett samarbete med mamman men hon är fortfarande helt låst vid att de skall va ?here way or the highway? alltså blir det status q, moment 22 bla bla bla.
Jag kan inte förstå hur en mamma kan förskjuta sitt barn så till den milda grad. Det jag vill få sagt är att i detta fallet är det en mamma som vägrar att se sin egen del i hennes å sonens konflikt å hon har från dag 1 lagt all skuld på mig och kräver att det är jag som skall lösa konflikten åt henne, men de är ju en omöjlighet då hon inte själv vill delta och ta sitt eget ansvar.
Jag lider med er alla som sitter i en liknande situation, idag är min son 16 år och han har för länge sedan gått vidare å mår bra men jag tycker ändå att de finns nått hemskt tragiskt med situationen då de ett antal år till kommer att påverka å vara till barnens missgagn.
allt gott till er därute 🌹
Jag tänker att det dottern har valt sida, att det är pappan som har velat att hon tar hans parti.... Och han kanske motiverar det med att du tog initiativ till skilsmässan, han är bitter på dig o det går ut över barnet. Jag tycker det är oerhört fult och barnsligt av en förälder i en skilsmässa att man inte kan se till att ha en bra kommunikation för barnets skull och vilja att barnet får träffa sin mamma/pappa även om man själv är väldigt arg och sur på personen.... Finns ju dom som åker mellan mamma o pappa där både pratar skit om den andra, måste vara hemskt för barnen....
Jag tänker att det skulle behövas att ni får en bättre relation du o pappan. Det kanske behövs en medlare mellan er två... Om han förstår att det är bra att du är delaktig i hur dottern mår så kommer det bli enklare att hitta tillbaka till kontakten.
Måste kännas jättehemskt för dig och förstår om du inte vill tränga dig på man vill ju att en relation ska vara frivillig...
Vet inte var man kan vända sig för professionell hjälp men skulle rekommendera dig att kolla om det finns där du bor....Ta hand om dig!