Sex i småbarnsåren

När vi försöker prata om det så tar hon upp att hon är stressad över olika saker, barnen, städning etc men oavsett vad jag försöker göra för att lätta på stressen så upplever jag inte att det blir nåt bättre. Snarare att hon engagerar sig i ännu fler saker som gör henne ännu mer stressad.
Jag upplever tyvärr att det är jag som gör mest i hemmet, annars hade det varit en enkel lösning känns det som. 
Jag är hyfsat inne på att hon inte älskar mig utan snarare älskar det liv eller bilden av det liv jag kan erbjuda och att det egentligen är där skon klämmer. 

Jag tycker en gång i veckan är lagom, och jag är inte ute efter nåt speciellt sex, jag skulle dock ställa upp på det mesta om det va viktigt för henne. 

Nåt kap kanske jag att inte är. Men magkänslan säger att vi borde separera jag är dock orolig för barnen och är villig att stå ut med en del skit för att de ska få en trygg uppväxt, men jag är samtidigt rädd att de ska ta skada av att se våran relation. Den är inte våldsam men jag kan ibland bli nedstämd när känslan av hopplöshet slår en. 

Ja jag misstänker att det är ganska vanligt. Jag kan dock hänga upp mig på varför man väljer att fokusera så mycket på städning och jobb, att man väljer att ta bort något som är viktigt både för henne och mig. Hon säger att hon tycker om det efteråt de få gånger det händer, Antingen ljuger hon eller så är hon bara så upptagen med sina egna projekt.
Haha ja drömma kan man, själv så har jag bytt ut en hel del sexlust mot arbetstid, funkar ok men jag skulle gärna byta tillbaka.

Nu har jag pratat med sambon och vi har beslutat oss för att separera. 
Det känns otroligt bra, det känns som att flera kilo ramlat från mina axlar. 
Också för att förtydliga, jag tycker nog egentligen inte sex är centralt i en relation. Men efter en längre tid utan så hamnar nog fokus där.

För att berätta hela historien så började våra problem ganska säkert när vi flyttade till hus för ca 8 år sen. 
Det va iallafall då första gången det gick längre än en månad mellan att vi hade sex. 
Sen bestämde vi oss för att skaffa barn vilket ökade frekvensen i ca 3 månader. Men sen när graviditeten var ett faktum så var det tvärstopp. 
Vilket jag accepterade, efter födsel så var det amning och allt annat så den osugenheten kan jag förstå. Ca 2 år efter första så har vi sex en gång och graviditet nr2 var igång. Samma visa där och ca 2 år efter det så var det dags för barn nr3. Jag tror vi hann ha sex 2 gånger innan barn nr3 och därmed tvärstopp igen.
Efter barn nr 3 så har sexlivet aldrig kommit tillbaka dessa 7 år har nu gjort att min tidigare lite sargade självkänsla och självförtroende är i botten.
Jag ifrågasätter också. Varför jag inte såg detta tidigare, och varför vi inte avslutat allt tidigare. 
Min sambo låg runt ganska mycket i sina yngre dar och det har gett mig så himla mycket frågor, hon sa att hon gjorde det som självskadebeteende men varför kunde hon ge sig till dom men inte till mig. Jag tror att jag varit för mesig, låtit mig trampas över eventuellt haft för dåligt självförtroende för relationen.