Ni med tre barn - se hit!

Tre pojkar, 4,3 och 1 år fyllda plus några månader.

Övergång 1 -> 2: tufft. Nästa lika stor chock som första barnet. 2 -> 3: "den lilla hänger med" som jag hört flera med 3+ säga. Och eftersom alla är rätt små fortfarande kräver ju de äldre uppmärksamhet och hjälp i stor utsträckning. 

Men överlag fungerar det bra. Det jobbiga var kanske mest att de äldre ändå klarar av toabesök, äter själva, leker självständigt, hade slutat äta sand m.m och så fick man börja om på nytt. Vi varken försökte skaffa nr 3 eller undvika det, det bara hände. Vi har behållt 5-sitsig bil och alla får plats bak med stolarna.

De äldre hade redan mkt utbyte av varandra och då de är så nära i ålder är de i stort sett på samma nivå nu. Men båda gillar sin lillebror och är överlag snälla och hjälpsamma och rätt förstående, för att vara 3 och 4 år.

Hade någon av de äldre haft funktionsnedsättning eller liknande hade allt helt klart varit en annan femma. Då hade iaf jag starkt funderat på om man vill/orkar med en till. Man ska ju orka erbjuda en bra vardag också för de man redan har och de är ju inte "otillräckliga" så att man "måste" ha en till på nåt sätt.