Aktivitetsstöd slut.

Man behöver inget läkarintyg för aktivitetsstöd (varför skulle man behöva det?) 

De blandar ihop det med aktivitetsersättning, som är nåt helt annat än aktivitetsstöd.

Berätta då varför du inte lyckades få jobb på 15 år även om du försökte.

Alla psykiska åkommor får man inte sjukersättning för. Ett hinder kan ju vara t ex dåligt självförtroende så man inte kan tala för sig på intervjuer.
Eller att man har socialfobi men inte tillräckligt stark för att få vara sjukskriven.

Något har ju ändå gjort att du var hemma i 15 år. Om du inte hade något hinder, så är det konstigt. Om du HADE ett hinder så är det INTE konstigt.

 

det är klart att det inte kostar om du bara tar det över telefon, min däremot har sagt att jag måste dit för att gå igenom saker osv. Och eftersom jag bor som jag gör är inte kollektivtrafik relevant.

Det kan jag väl göra. Det känns som att jag kidnappar TS tråd, men det är väl redan försent. Jag hade ett bra och ganska välbetalt arbete som jag förlorade i samband med finanskrisen 2008. Det var lågkonjunktur och svårt att få jobb generellt, precis som den tiden vi går in i nu. Jag har en ganska smal utbildning och inga erfarenheter av enklare jobb som de flesta kan få. AF har heller aldrig uppmanat mig att söka jobb som jag inte har några erfarenheter av. Med tiden gjorde även själva arbetslösheten att det blev svårare, eftersom jag fick en lång lucka i CV:t, vilket ser dåligt ut i en arbetsgivares ögon.

Samtidigt har jag alltid haft många järn i elden och massor att göra ändå, så jag har aldrig långtråkigt och det har nog gjort mig mindre motiverad att vara riktigt aktiv i jobbsökandet. Motivationen har kommit och gått och jag anser att livet handlar om så mycket mer än att bara förvärvsarbete. Ekonomiskt har det heller inte gått nån större nöd på mig, då jag har andra tillgångar än a-kassa/stöd.

Bör väl även tillägga att jag HAR jobbat lite grann under dessa 15 år, men aldrig som tillsvidareanställd eller på heltid. Jag har också undvikit att jobba ihop till ett nytt och sämre arbetsvillkor, eftersom jag inte vill förlora den goda a-kassa som jag har i grunden.

För ett par år sen när covid kom bestämde jag mig ändå för att ta tag i det. Så när AF erbjöd studier med bibehållet aktivitetsstöd, sökte jag in på en YH-utbildning som ger mig en examen nu till jul. Så nästa år var det meningen att jag skulle ha bättre möjligheter att få ett jobb inom det jag studerat till, men nu kommer ju en ny lågkonjunktur och ställer till det + ett politiskt maktskifte som inte är till min fördel på den fronten, så nu känns det osäkert hur det ska gå. Men i "värsta" fall får jag väl sitta hemma och kolla på Netflix på heltid i vinter! 

Varför får du inte stöd av soc?

Oj. Snacka om att utnyttja systemet. Jag tror att jag träffade en och annan som du när jag gick i en insats. Damer från Södermalm med kolonilott och chefsjobb bakom sig. Och inga krav från Arbetsförmedlingen säger du, tills du fick en Y-utbildning betald efter 15 år på aktivitetsstöd som du tillbringat med dina hundar. Du har jobbat men inte för mycket. Är detta verkligen sant? Jag vill inte tro det. 

Ja har du tur så får du väl vara hemma 15 år till.

Så du som är smart, varför kunde du inte lära dig enklare arbeten? Var du för fin för dessa arbeten? Det passade inte att bli uska förstår jag?

Du ville behålla din höga a-kassa samtidigt som du hade andra medel att leva på, men du ville hellre leva på skattepengar aka aktivitetsstödet för att du hade många järn i elden med dina fritidsintressen.

Ja du, mina fördomar mot dig är härmed bekräftade, en latmask som hellre levde på skattepengar än sökte jobb.

Och nu hade du tur med lågkonjunkturen tydligen så du kan titta på netflix hela vintern.

Det finns de som inte kan jobba och de som inte vill och det är tydligt vilken kategori du tillhör.

Jag känner folk som jobbar och folk som inte jobbar men INGEN som beter sig som du. Ingen.

Fröken, jag är varken från Södermalm eller har kolonilott (men det sistnämnda hade jag inte haft nåt emot!) Visst har det hänt genom årens lopp att AF har ställt krav och anvisat mig hit och dit. Jag har varit hos flera olika jobbcoacher och jag gick nån meningslös arbetsmarknadsutbildning. Jag har även själv framfört önskemål om åtgärder som verkligen hade gett mig riktiga meriter och tagit mig framåt i jobbsökandet, men fått avslag på det. Tyvärr blir man luttrad till slut och bara glider med i systemet.

Nu har jag ändå tagit mig igenom en högskoleutbildning de senaste åren, vilket har inneburit en ganska svår omställning efter så här många års arbetslöshet och jag är stolt över det jag åstadkommit helt på egen hand.

Din kritik om hur jag är som person väljer jag faktiskt att slå ifrån mig. Här har jag bara berättat några anekdoter om min arbetslöshet. Jag kan lova att jag är så mycket mer som människa och ger tillbaka till både samhället och min omgivning på sätt som du inte har nån aning om. För dig kanske jobbet och yrkesrollen betyder allt, men jag har ett annat perspektiv på livet.

Nej, jag har varit i samma sits och delar din uppfattning om meningslösa insatser. Jobb är inte allt, särskilt inte om man inte kan få ett. Det är även bra att du utbildat dig.
Vad jag reagerade över är att du berättar om att du under 15 år varit arbetsför och kunnat arbeta, men valt bort att arbeta eftersom aktivitetsstödet räckt till det liv du velat ha, och valt att tillbringa din tid med hundarna under denna tid istället. Om du nu blir färdig med din utbildning tänker jag att det är dags att ge tillbaka.