Varför är pojkar generellt stökigare än flickor?

Eftersom du inte har stött på en trevlig pojke på 10 år så kan jag inte ta ditt inlägg på allvar. 

Det finns lugna pojkar, men visst, de är ovanligare. I min pojkes klass finns kanske 4-5 sådana pojkar av 14 totalt. 

Det handlar om hormoner och miljö enligt min åsikt. Min son är livlig (men snäll) och har ett stort behov av rörelse dagligen. Om detta behov inte tillgodoses blir det jobbigt. Jag tror det är så många problem uppstår. Man har förväntningen att pojkar ska bete sig som flickor och när de inte gör det gör dom "fel". 

Om man istället hade en skola som gick ut på att man skulle vara i rörelse hela dagen, springa, klättra, utforska naturen osv kanske det skulle vara tvärtom? Flickorna skulle kanske inte trivas i lika stor utsträckning? Vem vet. 

Allt jag vet är att min son måste - måste - få springa och röra på sig tills han blir svettig ett par, tre gånger per dag för att må bra. Trots det lider han av att sitta still på lektionerna. 

Precis sån var min son, jag sa det till fröken när hon klagade på att han inte satt still. Jag föreslog att hon kunde låta honom springa tre varv kring skolgården. Det införde hon inte. Jag föreslog en annan sak som de faktiskt införde, mental avslappning. Barnen fick sitta i ring och massera varandras ryggar till avslappnande musik. Det kan vara bra även för pojkar att lära sig att lugna ner sig. Men jag tror att idrott är jätteviktigt, och aktiv lek på raster. Min son gick på karate , där fick han lära sig att koncentrera sig och använda sin energi på ett koncentrerat sätt. Jättebra för både killar och tjejer. 

Jag har två döttrar, min äldsta är otroligt livlig och högt och lågt och kan inte sitta stilla för fem öre, min minsta är nästan lika dan, de är aktivitet hela tiden, jag va precis lika när jag va liten medans min bror va och är lugnet själv...

Hur kan du inte ta mitt inlägg på allvar när du i princip bekräftar det jag skriver? Jag skrev att min upplevelse är att pojkar generellt är mer stökiga, och du skriver att 1/3 av pojkarna i klassen är lugna vilket jag då antar betyder att resten har svårt att sitta still/är mer stökiga, det är ju inte jättebra jämfört med tjejer där majoriteten är lugna och stillsamma. Menar inget illa, försöker bara förstå skillnaderna mellan könen och varför det är så.

Baserat på de svar jag fått så verkar flera av er ändå tro att det är biologiska skillnader mellan könen, då är det väl svårt att göra något åt det.

Betyder det att man är lite ?körd? om man får en pojke och ogillar stökig/busig/grisig unge? Eller kan jag uppfostra till sånt? Känns svårt om det är något biologiskt inbyggt i det manliga könet. Man vill ju helst inte behöva vänta 25 år innan ens son blir vettig nog att man ska orka med/tolerera honom på samma sätt som man skulle med en dotter, om nu killar mognar mycket senare. Jag är gravid med första barnet men vet ej könet än, om någon undrar varför dessa tankar kommer upp.

Som sagt så är det hormoner i grunden men det självklart blir barnen också lite efter hur du uppfostrar dem.

Grabbar är generellt stimmigare ja men jag uppskattade ändå könens olikheter. Jag har då aldrig upplevt något större strul med mina grabbar, både grabbarna och tjejen har periodvis varit stimmiga men de har varit som barn i allmänhet är. Sen är det jobbigt med små barn. Småbarnperioden slet det ska jag inte sticka under stolen med.

Jag har tvillingpojkar på 16 år där dom e absoluta motsatser, den ena rebellisk å den andre en lugn strateg. Vet inte vad jag ska säga om de generella,,,

Jag har ofta fått höra att mina killar är lugna. Det vete f-n om jag håller mer om men ja, de är klart lugnare än många av deras jämnåriga varit (de är nu 14-16 så lek/stök-åldern är ju över)

Men vi har aldrig ursäktat dem med att de är pojkar. Det är inte okej att röja loss hemma, slåss, retas eller härja. Däremot har killarna krävt av oss att få ut energin på annat sätt. Tror det var sommaren de vad 3 och 5, kändes inte som vi gjorde annat än att vara ute hela sommaren för där var det aldrig några problem. Så kom man hem, lagade mat och nu kunde man ha 20 lite lugnare minuter innan de började krypa i skinnet på dem och man fick hitta på något igen.

Jag upplevde att många av deras kompisarna föräldrar gav upp. De orkade inte hålla efter regler och skapa förutsättningar för att få ut energin på annat sätt så de tog ist en kopp kaffe och kollade åt ett annat håll. Sen har det blivit folk även av dessa pojkar 10 år senare i princip utan undantag. Men de var klart röjigare som yngre. 

Det är en blandning mellan biologi och uppfostran. Killar mognar senare än tjejer och när de blir tonåringar och vuxna gör testosteronet att de blir mer risktagande. Sen uppfostras inte tjejer och killar likadant det anses okej att en kille är stökig och bråkig medan en tjej straffas hårt för exakt samma beteende. Boys will be boys och hela den attityden. 

För att pojkar konkurrerar genom att vara värst när de inte kan konkurrera om att vara bäst.

Flickor utvecklar förmågan till kan jag inte vara bäst kan jag vara värst typen av konkurrens först i puberteten. 

Flickor är generellt före mognadsmässigt men inte på det sättet.