Inlägg från: Fröken Allvar |Visa alla inlägg
  • Fröken Allvar

    Vi har de politiker vi förtjänar, säger en del. Jag tror att de har fel.


    Det politiska uppdraget har ändrat karaktär. De som kommer fram på ledande poster i dag är karriärister och maktmänniskor. Förtroendeuppdrag, med allt vad det innebar för tidigare generationers politiker, är glömt och lagt på historiens sophög.
    I dag ser heltidspolitiker upp­giften som ett yrke, välbetalt och med förmånliga anställnings­villkor. Punkt slut. Att det på sikt påverkar demokratin negativt är allvarligt. Demokratin befinner sig på ett sluttande plan.
    Den senaste partiledardebatten i SVT visade hur illa det är ställt. Här saknades verkligen den vuxne i rummet. Vi såg ett gäng som pratade i munnen på varandra, pinsamt ambitiöst, högt och lågt.
    En tycktes försjunken i att formulera politisk historia, en annan hoppades få poäng för en vitsig formulering. Det var ingen som riktigt lyssnade på någon annan för att få till stånd en stunds fördjupat samtal.
    Vardagen är fylld av ovisshet och kriser av olika slag för oss alla. ­Några tankar och idéer om hur dessa problem ska hanteras försökte ingen få i gång en dialog om.
    Dessa personer ska i händelse av kris och krig leda landet. Känner någon förtroende för ledarskapet?

    Det var hela texten. Kommentarsfältet ger också lite hopp om att i "breda folklager" har folk tröttnat på dem som sitter som partiledare nu och deras beteenden. 
  • Fröken Allvar

    SvD har idag överträffat sig själva. Medelst sin sällan fluktuerande ideologiska kompass beställde de en artikel där det huvudsakliga samhällsproblemet inte kan anses vara  fattigdom, våld och sjukhus och kommuner i stabsläge. Istället framställs problemet som att den välmående, välutbildade och optimistiska delen av befolkningen, om de vill vara på internet, där tvingas läsa floder av vidriga åsikter skrivna av icke tillräkneliga och faktaresistenta medborgare som fallit för konspirationsteorier.

    Slutklämmen:

    "I en välmående, välutbildad och optimistisk befolkning kommer marknaden för hat och konspirationsteorier inte vara så stor att den utgör ett hot. Bara ett rättvisare samhälle kan ge oss det fria och kreativa internet vi en gång utlovades" .

    SvD 16 dec 2022

  • Fröken Allvar
    Karin skriver i Aftonbladet om Twitter idag:
     
    För att vara övertydlig: detta är inte yttrandefrihet, detta är auktoritärt maktspråk. Dessutom extra hotfullt eftersom de personer som utmanar SD:s/Musks gränser alltid riskerar drev, hat och dödshot. 
     
    Dödshot har jag inte fått. Men att utmana andras gränser kommer ofta med ett pris, oavsett vems gränser det är som utmanas. 
    Lagstiftning kan komma på plats för att hålla vissa gränser, vilket EU enligt artikeln arbetar med. Det är ju bra. Vidare skriver Karin:
     
    Det räddar inte Twitter om Musk har bestämt sig för att göra plattformen till en lekstuga för anti-wokekrigare och konspirationsteoretiker, och det hjälper inte de människorättsaktivister runt om i världen som behöver Twitter för att nå ut. Men viss skillnad kommer det att göra. Och om inte annat visar det att det finns alternativ till att lägga all makt i händerna på världsfrånvända tech-bros och sen hoppas på det bästa, i yttrandefrihetens namn.
     
    Precis. Moderering behövs eftersom inte människor själva orkar gå in och stödja de åsikter de ser som sunda och ta avstånd från de som de ser som mindre sunda. Att Twitter är en stor plattform betyder inte att det inte går att kritisera vad ägaren gör med den. Däremot går det inte att styra över vad ägaren gör för innehållet på den, då den är privatägd. Men det är som om många uppfattar den som allmän egendom. Det är inte sant. När som helst kan Twitter, eller Familjeliv, radera din tråd. Det kan de göra eftersom de äger plattformen. Jag har fått åtminstone två trådar raderade utan återkoppling, medan jag har fått återkoppling på raderandet av en tråd. Familjeliv tillämpar gemenskapsreglerna olika vid olika tillfällen. 
     
    Ungefär i mitten av artikeln skriver Karin:
     
    Det går inte att linda in det: en av världens viktigaste plattformar för informationsutbyte, protester, organisering och debatt är i händerna på en megaloman anti-wokeriddare som inte drar sig för att slumpmässigt förstöra andras liv.
     
    Det stämmer säkert. Jag tänker på Karin och vad hon tänker om cancelkulturen i stort. Vem som började, helt enkelt. I SvD-artikeln skrev Håkan att det skulle vara ohederligt att inte nämna hur det runt millennieskiftet fanns en ohämmad populism som var på modet då, och enligt Håkan gick ut på att beskylla offentligheten, som enligt Håkan då bestod av 160 dagstidningar, oklart vilka han menar, som hindrade vanligt folk från att göra sina åsikter hörda. 
    Enligt Håkan är det således omodernt att vilja göra sin röst hörd som medborgare. 
     
    Fast så tror jag inte att han menar. Jag tror att han precis som Karin menar att människorättsaktivister gör rätt i att yttra sig, och att han liksom Karin menar att andra med rösträtt som har misshagliga åsikter inte bör göra det. Detta är enligt Karin att komma dragande med yttrandefrihet i fel syfte. 
     
    Demokrati är att alla har en röst, och sociala medier innebär att alla har en möjlighet att uttrycka sig, men också att de kan bli raderade och cancellerade närsomhelst. Då hjälper det inte ens att vara president i en av världens mäktigaste länder. Inför Twitter och Aftonbladet vi alla lika. Eller inte. Det beror på vilka som är dina kompisar. Och det kan ändras från en dag till en annan. Beroende på var kompisarnas gränser går. 
  • Fröken Allvar

    Isobel apropå dödshotet från Theodor Engström:


    Hatkampanjen mot Lööf har få motstycken i svensk politisk historia. Det fanns askfat med Karl Staafs ansikte och pilkastning mot bilder på Olof Palme, men hur ska man ställa det mot mord- och våldtäktshot, varje dag, varje vecka, i mer än tio år? Vi lever i en annan tid nu, när människor brett inte längre tycker sig behöva hålla sig till civilisationens gränser.
     
    Tvärtom, att medvetet överskrida de gränserna är del av mångas politiska karriärbygge. Om man är riktigt härligt provokativ får man bli riksdagsledamot eller krönikör.... 
     
    Många av dem som bidragit till det här decennielånga hatet fick säkert också gråten i halsen av att läsa att Annie Lööfs sjuåriga dotter i höstas satt i soffan och berättade vad en kompis sagt: Mamma, hon säger att någon kommer döda dig.
     
    Men hur vore det med lite självrannsakan också? Hur vore det att ta lite ansvar för det samhällsklimat ni varit med och byggt upp?

    Så avslutar Isobel. Vem blir först? Hanif? Anders? Zina? Alex? Valerie? Victor? Athena? Erik? Lisa? Björn? Åse? Åsa? Johannes? Ivar? Joakim? Sara? Mats? Judith? Bilan?

    Ebba? Märta? Magdalena? 
  • Fröken Allvar

    Det här är ännu en självhjälpstråd, offentliga funderingar. Det hjälper mig att tänka på hur jag själv har påverkats av att se och läsa vassa formuleringar på nätet i ett decennium. Det går inte att säga att jag inte påverkats. Det Annie och hennes barn gick igenom ska ingen behöva utstå. Samtidigt dör människorättsaktivister för sina åsikters skull varje dag.
    Jag själv har mycket svårt för Annie Lööf. Jag tycker att hennes parti bland annat förstörde Arbetsförmedlingen. Det står idag en artikel på DN att dagen efter att hon avsagt sig partiledarskapet ville Annie bli handbollstränare. Jag kan förstå varför man sa att det fanns tillräckligt med frivilliga. Hon tar över. 
    Samtidigt är hon vår tydligaste symbol för att stå upp för det man tror på in i kaklet. Magdalena Andersson hade gärna gått in i mitten med Annie Lööf C och med M som stödparti. Det är därför det inte längre finns någon politik kvar för utsatta i Sverige. Ingen brydde sig tillräckligt om dem för att stoppa C i januariavtalet, och nu bryr sig ingen tillräckligt om dem för att stoppa SD i Tidöavtalet.
    Det är vilsamt att inte uttrycka sig provokativt, men det når inte fram. Det vassa trumfar ofta det trubbiga. Punkterar det. Och den senaste partiledardebatten, Annies sista, lär inte vara slutet.
    Diskussionen om God Ton är en evig en. 

  • Fröken Allvar
    EmilijaPetrosiunaite skrev 2022-12-16 14:38:10 följande:

    Fred och krig är två tillstånd som existerar utan varandras motsatser. Värdighet däremot är ett mer vandrande begrepp, värdigt i går, ovärdigt i dag och vice versa. Brun, blå, röd eller grön sörja, spelar det någon som helst roll? De allra flesta ideologier och politiska ismer har bara ett mål, och det är att tillförskansa sig makt. För att makt ska uppnås måste andra människor exploateras, användas som en upptagningsyta i vilken makten förverkligas. Vilka ska ha mest tillgång till resurserna och kunna omsätta mest energi? Det är ju vad det handlar om.


    Jag har noterat att du skriver lite annorlunda inlägg här och var. Just detta inlägg uppfattar jag tillhöra dina mer lättbegripliga. 

    I den här tråden handlar det om god ton. God ton är kopplad till makten på så vis att den som har makten vill att den som inte har makten ska hålla god ton, eller vara tyst och lyssna. 

    För makt och för ton spelar det ingen som helst roll vilken färg sörjan har, den blir lika sörjig vem som än väljer att halka runt i den. Däremot får sörjan ibland väldigt olika konsekvenser för olika grupper beroende på färg.

    Fred och krig existerar som tillstånd oberoende av varandras motsatser, säger du. Fred är avsaknad av militärt krig tänker jag? Men jag tror inte att du plockade upp referensen till nyspråket i 1984.

    Under det senaste decenniet har, precis som Isobel skriver om, det offentliga präglats av en hård och provokativ ton. Detta har kallats kulturkrig. Fred är möjligen även ett tillstånd då människor har lyxen att utkämpa kulturkrig, eftersom de får yttra sig. Under andra förhållanden kan man bli dödad på riktigt och inte bara få sitt liv förstört som cancellerad.

    Att värdighet är ett vandrande begrepp var väl uttryckt. Exemplet värdigt igår, ovärdigt idag var välfunnet i sammanhanget. 
  • Fröken Allvar

    Jag instämmer inte i att god ton alltid är önskvärt mellan antagonister. Möjligen om den går åt bägge håll och i kombination med ärligt uppsåt, det vill säga, båda parter är schyssta, båda parter uppför sig gott.

    Som det är nu kombineras god ton med elakt spel i det offentliga. Ett exempel är Ebbas nya sanningslidelse. Ett annat är Rominas nya inställning till Sverigedemokraterna. Jag upplever detta värre än trollen massproducerade skalv och önskar att den självutnämnda intelligentian i mediemaktcentrumet ägnade sig mer åt granskning av nyspråk istället för reproduktion av nyspråk. De kunde också ägna sig mindre åt trollen, konspirationsteoretiker och Elon Musk och istället fråga folk om vad de saknar i samhällsbygget.

    Viktor Barth Kron och Torbjörn Nilsson är två personer som har fokus, kunskap och god ton. Fler skulle ta efter dem, är min mening. 

    Jag önskar att jag kunde besvara ditt inlägg bättre men trots att jag läste två gånger så förstår jag inte riktigt. Ditt tänkande är abstrakt och de kopplingar du gör blir inte tydliga för mig.
    Till exempel förstår jag inte vad du menar med att 1984 är relativistisk. 

  • Fröken Allvar
    EmilijaPetrosiunaite skrev 2022-12-16 15:52:54 följande:
    Det kan också ha varit jag som har uttryckt mig oklart och flummigt. Jo alltså, 1984 bygger ju på en ideologi som är väldigt relativ, när huvudpersonen befinner sig under förhör till exempel, så hävdar förhörsledaren att han kan sväva ovanför golvet när han vill. Det beror på tankens kraft, alltså hur vi uppfattar det i relation till att inte sväva. Ordet dåligt finns ju inte heller i nyspråk, istället är det ersatt med obra, vilket då är en o-negation och står i relation till ordet bra på ett helt annat sätt än dåligt gör. Eller omskrivningen av historien som bland annat huvudpersonen sysslade med, den skrevs om i relation till nutidens förändringar.
    Den är på så vis en handbok i manipulation och kontrollerande beteende?

    Ditt sätt att uttrycka dig är mycket eget. Nu ska jag dricka glögg. Men jag uppskattar att du kom in i tråden. Om du har fler tankar får du gärna skriva ner dem, då jag finner det intressant att försöka förstå, även om jag inte alltid gör det. 
Svar på tråden Ännu en tråd om god ton