Intervju med kille som nog är lätt för många att identifiera sig med. Så här säger han om vad som får honom att lyssna:
Påstående av DN:Du verkar ha, och det genomsyrar din konst också, ett sådant lugn. Det vilar en stillhet över dina verk.
? Många säger det. Det är sådan jag är som person. Jag har någonstans alltid tänkt att om något är sjukt och orättvist, och någon skriker: FATTAR DU INTE HUR SJUKT DET ÄR! Då lyssnar jag inte. Men om någon lugnt förklarar, så lyssnar jag bättre. Jag säger inte att man måste vara lugn, det är bara så jag råkar vara.
? När jag tittar på historien tycker jag att det är mer spännande att hitta punkter där vi kan mötas, än det konfrontativa. Det kanske är en motreaktion mot tiden vi lever i också ? hade allt varit superlugnt hade jag kanske velat skapa mer friktion. Men just nu tycker jag att det är väldigt skrikigt. Ibland känns allt som ett jättestort Facebookkommentarsfält där ingen lyssnar och allt bara är hetsigt.
Om du kan, läs hela intervjun. Hans konst är ganska allmängiltig, om vad som är ett hem och vår äldre generation. Och han gör typ konst som kramas, det låter jättefint.
Nu ska jag ut i julklappsvirvlarna.
