Arbetsliv och diagnos

Har en på jobbet med det som förr hette Aspergers. Hur han upplever jobbet vet jag så klart inte men han är en del av arbetslaget och ger intryck av att trivas. Får lönebidrag. Kan fastna i vissa uppgifter och bli ineffektiv, men det är ju det bidraget ska täcka upp för. Det jobb han utför blir bra (Bokföring). 

Vi har några på jobbet som är svåra att samarbeta med. Med dem funkar han inte alls. Både han och de behöver fingertoppskänsla och ingen av dem har det. Vad jag vet fick han jobbet med hjälp av kommunen. 

Jobbade på ett annat ställe med en annan med Asperger och lönebidrag. Känns taskigt att säga, men den intelligens som killen på mitt nuvarande jobb har, som gör att han funkar, fanns inte riktigt hos den här andra. Det krävdes ganska mycket ledning och anpassningar för att han skulle funka på jobbet, även med ganska enkla praktiska uppgifter. Han kunde göra det men hade svårt att förstå och komma ihåg instruktioner. Men jag tror att han hade andra diagnoser också och hade svårt att ha ett fungerande privatliv också. Han blev anställd genom att han kände en på det stället.

Den på mitt förra jobb, som hade lite större problem hade en kort anställning och kom inte tillbaka när den var avslutad. Jag vet att han aldrig har haft en fast anställning, är typ 35-40 år. Jag hade nog stört mig i längden tyvärr. Det blev fel lite för ofta för att man skulle orka med i längden. Jag tror han skulle behöva ett jobb där han gör exakt samma sak varje dag. 

Den på mitt nuvarande jobb har varit hos oss över tio år. Är fast anställd. Några irriterar sig när han fastnar i detaljer och några kan fnissa lite bakom ryggen på honom eftersom han ibland beter sig lite okonventionellt (men aldrig otrevligt!). Men vi är många som gillar honom också. Jag skulle säga att vad folk tycker om honom beror på hur pass öppen man är inför personer som inte till 100% följer normen - om man kan se förbi det som kan verka lite ovanligt eller om man hakar upp sig på det.