Viktig fråga till er som mobbade andra i grundskolan

Jag mobbade ingen aktivt i grundskolan, däremot var jag - som så många andra tyvärr - medlöpare ibland. Dvs, jag sade inte ifrån när jag upplevde mobbning av rädsla att råka ut för det själv.

Minns speciellt när en tjejkompis till mig örfilade en klasskamrat som såg lite udda ut. Jag fick så ont i magen när hans ögon tårades bakom glasögonen, men jag vågade inte göra något. 

Samma tjejkompis visade sig ha föräldrar som hade ett turbulent liv ihop. Hennes pappa slog hennes mamma, vilket vi utomstående inte hade en aning om förrän långt senare när jag redan lämnat den vänskapen bakom mig. Tänker såhär i efterhand, att hon mådde dåligt att situationen hemma och tog ut det i skolan. Det är ingen ursäkt för henne, men kanske en förklaring.

Grundskolan var en riktig skittid tycker jag. Var själv jätterädd för de äldre eleverna som gärna skrek öknamn eller lade krokben när man gick förbi, det var ett hårt klimat. På 90-talet var det ingen lärare som tog tag i sådant, man fick klara sig själv. Vissa blev mobbare, andra blev mobbade, de flesta blev medlöpare. 

Var orolig när mina barn började grundskolan, men de har tack och lov klarat sig och är nu vuxna. Lärarna verkar mer alerta nu på beteende som inte är ok. Vis av min egen erfarenhet pratade jag mycket med mina barn om att våga säga ifrån och be om hjälp från lärare om så behövs, om de såg något som inte var ok.

Ledsen för din skull att du upplevde detta.