Viktig fråga till er som mobbade andra i grundskolan

Hej. Jag mobbade många andra barn under grundskolan.
Idag är jag 35 år och har väldigt dåligt samvete över det. 

Jag har tänkt mycket på det här i vuxen ålder och för min del tror jag det handlade om att jag aldrig fick höra att jag dög precis som jag var. Jag växte upp i villa med 2 bröder och båda mina föräldrar närvarande, jag puschades ganska hårt med idrott och skola och aktiviteter, men jag fick aldrig höra att jag var duktig eller att jag gjorde något bra, oavsett hur hårt jag kämpade. 
Detta ledde till att jag inte vågade komma mina klasskompisar nära, för jag såg alltid dem som "bättre" än mig, och jag matade hela tiden mig själv med bilden av att dem inte tyckte jag var bra nog att vara deras kompis.

När jag mobbade, eller slogs, eller vad man nu ska kalla det, så fick jag någon sorts identitet, jag blev sedd och uppmärksammad, jag gjorde något som gjorde att folk runtomkring mig fick upp ögonen för mig.
Att det jag gjorde var dåligt och såklart jättehemskt mot dom som blev utsatta var såklart inget jag hade en tanke på. Jag blev sedd, och jag växte in i rollen.

Idag har jag 3 barn och jag är livrädd för att dom ska hamna i strålkastarljuset för en mobbare. 

Jag frågar mig själv många gånger vad man hade kunnat göra annorlunda, om mina föräldrar hade kunnat göra något för att förhindra att det blev såhär och jag tror att om jag bara hade fått höra av mina föräldrar att jag var älskad och dom var stolta över mig och att jag dög precis så som jag var. Då hade jag nog känt mig på samma nivå som mina klasskompisar och jag hade inte haft behovet av att behöva hävda mig och visa mig vara någon.