Kan inte gå vidare

Jag vet att jag ältar. Har gjort det i flera månader.
Jag sitter liksom fast i detta eftersom jag inte förstår och eftersom jag inte känner att jag fick något avslut. Utan sett ett mönster där han kommer tillbaka. Så nu är det där jag är fast. Och eftersom de flesta vänner antingen lämnat mig eller inte orkar höra mer eftersom de är hans vän så är online mitt enda sätt att få stöd i detta just nu.
Känslig tid på året också med jul och nyår. Då känns ensamhet värre.

Och sen tror jag att en anledning till att jag lägger så mycket fokus på honom trots jag vet att han inte vill veta av mig är att jag inte bara förlorade honom utan i princip alla i vår krets. Jag har aldrig varit med om ett sånt uppbrott förut. Att en relation tar slut känns som en sak, men när det innebar att så gott som alla andra också försvann och ser mig negativt var det något som gick snett inom mig. Vi blev typ ett samtalsämne där "min sida" inte var intressant eftersom jag bara är en psykopatisk tjej. Och sen blev jag typ den tjejen eftersom jag hörde av mig tusen gånger och verkligen blev ledsen och efterhängsen. 

Jag läser om gaslight nu ikväll och vissa bitar stämmer lite. Te x att han säger att saker sagts eller inte hänt. Det är bara svårt att tro att han skulle göra så mot mig. Det är som att han varit två olika människor mot mig. En som var hur underbar och enkel som helst. Allt gick att prata om och hela framtiden var vår. Han ville ses och lovade mig det. Sen bara timmar senare är jag luft och personen jag tillslut får kontakt med efter veckors messande utan svar är en person som blir snudd på passivt aggresiv över hur jag kan ha inbillat mig att han ville ses "eftersom han sagt precis tvärt om tusen gånger". Då håller jag hårt i den underbara och lättsamma personen för det var den jag var med. Den andra känner jag inte igen. Alls. 

Även om jag inte upplevt psykisk ohälsa förut så fattar jag att det måste jag ju visst gjort för så här reagerar ingen frisk person. Det känns fruktansvärt för relationer är viktigt för mig och jag vill inte leva ensam men jag vill inte hamna i en sån här situation igen där allt och alla försvinner. Det är ju något fundamentalt fel på mig och nu vet jag ju att relationer som avslutas inte alltid är att man blir ett ex man är vän med/inte har kontakt med/bara släpper och går vidare ifrån utan att ett avslut kan bli en mardröm man fastnar i. 

Nej det är verkligen inte lätt. Gråter så fort jag tänker på det vilket är ungefär hela tiden.

Läste på länken du skickade och lite stämmer ju. Att det växelvis varit varmt och kallt och att jag tar på mig skulden och vill fixa. Det enda jag inte får ihop är att han nu har mig i kylan sen flera månader. Jag är luft. Om det vore hans beteendemönster borde han väl fortsatt, inte slutat när han såg hur fäst jag är och hur påverkad och ledsen jag blir. 

Min manipulativa person höll sig undan hela sommaren och skyllde på mig. Som satt förtvivlad och tog på mig all hans skuld. Han dök upp igen, vatm och passionerad spelade han. För att sen nöjt säga ?nu är det ingenting mellan oss.
Han ansåg att ?jag tänkte att vi hördes mer på nätet skulle kompensera att inte ses så ofta?. Sa jag emot blockade han?han visste var han hade mig, han visste att jag for väldigt illa, han pratade illa om mig. 

Det finns massor att googla på, främst om offer till Narcissister eller giftiga relationer. Utan att sätta hobbydiagnos så tror jag du kommer hitta mycket du känner igen dig i.

Fick en läkartid idag och bröt ihop totalt. Aldrig skämts så mycket i mitt liv. Blev till och med sjukskriven... Vad i helvete är fel på mig. Känner mig så misslyckad.