Inlägg från: Anonym (sand) |Visa alla inlägg
  • Anonym (sand)

    Hinner inte med barnet när sambon är hemma

    Anonym (P) skrev 2022-12-06 13:23:18 följande:
    Fast TS visar samma beteende. Vad gör det om lekparken får vänta lite för en 13-månaders? Tror du att en 13-månaders måste gå till lekparken varje dag, för att det annars blir katastrof? 
    Du har helt rätt, men snälla upplys en barnlös (du eller någon annan itråden). Varför går man öht med en 13-månaders till lekparken? Om man inte kan gå själv har man väl inte så väldigt stor nytta av en lekpark?

    Kanske man kan sätta ungen i en såndär gunga för de minsta om barnet är tillräckligt bred om sätet i den åldern och gunga den lite försiktigt?

    Känns verkligen inte som en nödvändighet varje dag. Matsäck behövs väl heller inte ätas ute varje dag? Speciellt inte mitt i vintern, eller måste ettåringar verkligen äta så ofta att det inte går att ta en långpromenad eller ett lekparksbesök utan att äta?

    Rätta mig gärna om jag har fel, är bara nyfiken på hur det funkar.
  • Anonym (sand)
    Anonym (vända) skrev 2022-12-06 16:29:16 följande:
    Jomen, nog kan en ettåring ha glädje av att gå till parken, men det är ju absolut inte nödvändigt att gå dagligen eller med nån specifik rutin bara för det. Sitta i sandlådan och äta sand eller snö brukar vara populärt :) Även gunga en stund eller sitta på ett sånt där gungande djur. 

    Matsäck räcker ju med några majskrokar, en bit banan eller nåt annat smått i den åldern om man nu inte ska vara borta i flera timmar.

    Men det är ju inte så att ettåringen lider av att inte få gå till parken heller. 
    Tack, ja jag glömde helt bort sandlådan! Känner mig lite dum nu (när mitt nick dessutom råkar vara (sand) för tillfället på det hela ha ha) Ja där kan jag tänka mig att det är roligt för en liten att gräva ner händerna och smaka lite: )
    Även i snö förstås, eller kladda i leriga gräsmattor som det finns gott om såhär års, även om just snö och lera går att hitta utan tillhörande lekpark. 

    Ja, då är det inget jätteprojekt med att packa matsäck än så länge då.
  • Anonym (sand)
    Anonym (P) skrev 2022-12-06 16:47:29 följande:

    Mina barn har absolut uppskattat lekparken i den åldern. Men de har också uppskattat att leka med presentsnöre, läsa ?Max boll? hundra gånger och dunka en docka i golvet. Det vill säga, det är ingen nödvändighet att alltid gå till parken med ettåring. 


    Mellis har varit en banan, en klämmis eller en bit bröd. Ingenting avancerat som krävt någon vidare planering eller packning. 


    Precis vad jag tänkte, att det nog går att hitta roliga saker för en ettåring var man än är egentligen.

    Jag undrar om barnet som bor ovanför mig också har som intresse att dunka dockor i golvet? Ibland kan man nästan misstänka det iaf: )
  • Anonym (sand)
    Anonym (?Stressmamma?) skrev 2022-12-06 21:51:21 följande:

    Shit vad det dras slutsatser om mig som person på väldigt lite information egentligen.

    Jag kan förstå tanken att det ska chillas lite men jag märker ju att mitt barn mår bra av tydliga rutiner. Ni vet inte alls hur vårt barn är eller vilka utmaningar vi har. 


    Håller med den som säger att vi behöver lite planering i familjen och tror att det skulle göra att vi alla slappnade av lite. Man vet när och vad som ska bli gjort. DÅ menar jag inte att man ska planera ALL tid. 

    Hör och häpna men jag gillar att vara spontan ibland. 
    Men då kan man inte planera upp all tid för då finns inte rum för det.

    Platta organisationer i all ära. Anser ändå att det ibland behövs att någon tar kommandot och säger att nu gör vi såhär. Annars kan det lätt bli två velpottor som står där och ska vara gulliga mot både barn och varandra. Sen behöver det inte vara samma som bestämmer eller tänker ut lösningar på saker. 

    Det där med blöjfrihet. Det är ett faktum att vi är sena med potträning i Sverige. Barn blir blöjfria i allt senare ålder.
    Såg någon skriva att vad gör det?! 
    Jo, barns självkänsla ökar av att klara av en sån sak. Risken för förstoppning och urinvägsinfektion minskar. Förstoppning är en vanlig orsak till att föräldrar söker vård för sina barn. Tänk om dessa resurser hade kunnat läggas på något annat? Både miljö och ekonomi tjäna på det. 


    Har aldrig hört talas om barn som ofta har urinvägsinfektion eller förstoppning. Själv hände det aldrig mig eller mina syskon som små.
    Fast vem vet, mina föräldrar kanske drillade oss i torrhet redan vid 7-8 månaders ålder? Kanske därför jag har så svårt att kissa när någon står utanför dörren, typ hos vänner eller på offentliga toaletter. Låser sig helt. Hela livet. Var värre när jag var barn. Kunde inte kissa hos vänner eller i skolan för ens jag började högstadiet. Eller om jag kunde smita ut från en lektion och det råkade vara få andra som hade rast då så jag kunde vara ensam i minst 5-10 minuter innan jag lyckades klämma fram några droppar.
    Måste fråga om de var onödigt drillande i det för undrar var mina livslånga problem kommer ifrån?

    Vad jag har hört så blir barn torrare senare nu pga att blöjor görs så effektiva att barnet inte störs speciellt mycket av en våt blöja.

    Sen visst har du fått höra en del. Blir så när man lägger upp en publik tråd där åsikter kommer från tusentals läsare, från alla håll. Kan kännas som att bli attackerad, men så är det givetvis inte. 
    Sen kan vi läsare enbart gå efter den fakta du presenterar. Då blir bilden av dig endast den du väljer att delge oss. 
    Ta det lugnt: ) 
  • Anonym (sand)

    Sen gissar jag att det endast är av välvilja som folk ber dig stressa ner. Det är inte hälsosamt att vara så extremt kontrollerande och det bådar inte gott för ert samboskap och gemensamma föräldraskap om du stänger honom ute eller inte vill lyssna. 
    Folk ger goda råd av välvilja och berättar om egna erfarenheter och vad de tycker och tänker.

  • Anonym (sand)
    Xenia skrev 2022-12-07 19:13:13 följande:
    Mitt barn fick inte eget rum förrän hon var fyra år.

    Men varför i allsin dar behöver du gåträna ditt barn? Barn börjar krypa när de är redo och de börjar gå när de är redo. Behövs ingen träning för det.

    Däremot är det bra att läsa, sjunga och prata med barnet, det stimulerar deras språk. Låter inte så kul att bara tänka på att träna barnet, när har du det bara roligt och mysigt med barnet? Kanske kan du låta sambon leka med och läsa för barnet och se det som "tal-träning". Så kan du fixa annat som behöver göras, eftersom du tycks vara så stressad.
    Ja jag sjöng alltid för mitt syskonbarn när hon var yngre. Allt kunde bli till en sång. Nu minns jag inte ordagrant kanske men läste utdrag ur en forskningsrapport när hon föddes att hjärnan uppfattar och lär sig känna igen språket tidigare när det kommer i kombination med en melodi, för att båda hjärnhalvorna aktiveras eller något sånt.
    Jag drog det till sin spets och sjöng mer eller mindre hela tiden när jag var med henne. Fortfarande nu när hon blivit nybliven skoltjej vill hon att jag sjunger sånger jag sjungit sedan hon var liten när jag nattar henne om jag är på besök.
  • Anonym (sand)
    Xenia skrev 2022-12-07 19:13:13 följande:
    Mitt barn fick inte eget rum förrän hon var fyra år.
    Men precis. Förstår mig inte på folk som vill att deras spädbarn ska sova i eget rum. Är själv helt övertygad om att det kommer göra barnet mindre trygg och mer needy i framtida relationer.

    Jag och mitt syskon och våra föräldrar sov i samma sovrum tills jag var ca 5 och min syster 3 (trots rymligt hus), då fick vi dela ett rum som låg precis vägg i vägg med deras sovrum.
    När jag fyllde 7 fick jag ett eget rum, med lila trägolv min pappa tagit fram som fanns under gamla korkmattan och tapeter med lila blommor, lilamålat skrivbord som mamma fixat till och i övrigt svarta möbler. Hade önskat svarta väggar och lila möbler men det gick inte mina föräldrar med på. Men var så glad över det fina rummet.
    Var en helt lagom ålder att få eget rum. Hade kunnat få eget rum tidigare om jag inte haft mitt syskon som jag alltid trivts med. Vid 4-5, precis som du säger.
  • Anonym (sand)
    Kung Kisstank skrev 2022-12-08 10:28:40 följande:
    Fast det där stämmer inte riktigt. Återigen, alla här verkar försöka lyfta fram SIN åsikt och hålla den för den korrekta och jag säger att du har fel. Jag själv, barnens mamma och våra barn hade tidigt egna rum och sov själva från mycket tidig ålder. Vårt yngsta barn har inte sovit en enda natt hos oss sen han var fem månader och vi hade inte mer problem med sömn än andra. Idag är han en helt normal, pigg och självständig 13-åring. Så att påstå att man skulle bli mindre trygg för att man sover i eget rum är skitsnack. Alla är individuella. Jag vet barn som sovit flera år med föräldrarna och också har växt upp till helt normala människor.

    Allt är individuellt och som förälder måste man till sist våga känna efter vad som är rätt för ens eget barn. Inte förläsa sig på en massa handböcker eller lyssna på vad de präktiga människorna på FL säger.
    Har du någon forskning som visar på att det inte har någon korrelation mellan otrygghet och eget rum som spädbarn eller utgår du också från dina högst egna åsikter?
  • Anonym (sand)

    Kung Kisstank: Sen vet du ju inte om din 13-åring kommer att bli galet svartsjuk i relationer i framtiden, eller hur?

    Barn är dessutom olika med olika behov. Människor har i alla tider sovit nära sina barn, så länge människan funnits. Först på senare år har något tokig amerikansk idé om att barn ska minsann ligga ensamma vuxit fram. Tur att inte alla föräldrar adopterar det synsättet.
    Det ligger i vår natur att vara i föräldrarnas famn eller kunna känna eller höra deras närhet när vi är små. 

  • Anonym (sand)
    Wolfie13 skrev 2022-12-08 12:28:00 följande:
    Köper inte en sekund att bebisar och barn ligger som släkta ljus i sina sängar hela natten varje natt. Barn drömmer, vaknar till ibland och söker efter sina trygghetspersoner.
    Du menar att de aldrig tasdat in till er/velat krypa ner eller somna om i famnen?

    Men ja har man tex kört gråtmetoder eller är benhård att inte ge någon närhet på natten, då "lär" väl sig barnet att stänga av till slut.. Inte sunt för fem öre vad du än påstår
    Håller med helt.

    Jag och mitt syskonbarn åkte iväg till en nära vän i somras utan att hennes föräldrar var med. Jag var alltså hennes primära trygghet där.

    Hon var såklart mer otrygg för att det var ett nytt ställe. När jag nattat henne första natten och gick ner till de andra kom hon springande ner, nattade igen, hon kom ner igen. Så gick upp och nattade och stannade i rummet och satt och läste i en fåtölj nära sängen, vilket jag gjorde de tre nästföljande kvällarna också. När hon vaknade nästa gång så vände hon sig och kastade en blick på mig och somnade om direkt istället.
    Vi sov i samma säng. Kunde vakna av att hon rörde sig oroligt men så fort jag kände en liten fot mot mitt ben så blev hon stilla och somnade om direkt. Flera gånger, varje natt.

    Då snackar vi ändå om en 6-åring. Som förvisso var på sin första längre resa från mamman. Tycker ändå att det verkar rätt talande. Ett spädbarn lär känna samma sak av att bara vara i ett annat rum eller på en annan våning i huset än sina föräldrar.
Svar på tråden Hinner inte med barnet när sambon är hemma