Anonym (P) skrev 2022-12-06 11:30:30 följande:
Men en familj är väl för guds skull ingen arbetsplats? Hade min man (och barnens far) föreslagit det du gör här, hade jag tackat för mig. Fy fan för att leva så uppstyrt och hysteriskt också när man är ledig.
Man är två i ett föräldraskap. Vill TS köra på med sina projekt, får hon göra det, men man kan inte förvänta sig att medföräldern ska hoppa så fort man själv knäpper med fingrarna. Om pappan är så usel att hans tankar inte är värda något, undrar jag varför TS skaffade barn med honom?
Du missförstod. Jag menade att de måste börja planera TILLSAMMANS, inte att TS ska vara chef. Att veta att det man ska äta till lunch om några timmar finns i kylen och att man är överens om vem som ska se till att den hamnar på bordet är väl knappast hysteriskt? Tvärtom frigör det massor med tid. Den som inte ansvarar för maten kan tex sticka iväg och göra något kul med barnen istället.
Planerar man inte blir det istället lätt som i TS familj - ingen tar ansvar, inget blir gjort. I en familj där istället alla tar ansvar och massor blir gjort (eller familjer med en diktator och en slav) behövs så klart mindre planering. Då blir saker gjorda ändå. Men TS skriver uttryckligen att den vaga ansvarsfördelningen gör att de inte får något gjort. Då behöver man styra upp det. Så noga som jag skrev planerar inte vi i vår familj, men TS familj verkar behöva det. De lyckas ju inte ens få barnet att sitta på pottan på helgen.
Planerar ni aldrig ledig tid i er familj? Hur får ni i så fall till semesterresor, släktmiddagar, utflykter, teaterbesök? Vad gör ni om båda föräldrarna bestämt sig för att träffa kompisar när barnet har fotbollsmatch mm mm? Lever/arbetar man tillsammans måste man planera. Om ni inte är tankeläsare, vill säga.