Hinner inte med barnet när sambon är hemma

Fast det där stämmer inte riktigt. Återigen, alla här verkar försöka lyfta fram SIN åsikt och hålla den för den korrekta och jag säger att du har fel. Jag själv, barnens mamma och våra barn hade tidigt egna rum och sov själva från mycket tidig ålder. Vårt yngsta barn har inte sovit en enda natt hos oss sen han var fem månader och vi hade inte mer problem med sömn än andra. Idag är han en helt normal, pigg och självständig 13-åring. Så att påstå att man skulle bli mindre trygg för att man sover i eget rum är skitsnack. Alla är individuella. Jag vet barn som sovit flera år med föräldrarna och också har växt upp till helt normala människor.

Allt är individuellt och som förälder måste man till sist våga känna efter vad som är rätt för ens eget barn. Inte förläsa sig på en massa handböcker eller lyssna på vad de präktiga människorna på FL säger.

Håller med helt.

Jag och mitt syskonbarn åkte iväg till en nära vän i somras utan att hennes föräldrar var med. Jag var alltså hennes primära trygghet där.

Hon var såklart mer otrygg för att det var ett nytt ställe. När jag nattat henne första natten och gick ner till de andra kom hon springande ner, nattade igen, hon kom ner igen. Så gick upp och nattade och stannade i rummet och satt och läste i en fåtölj nära sängen, vilket jag gjorde de tre nästföljande kvällarna också. När hon vaknade nästa gång så vände hon sig och kastade en blick på mig och somnade om direkt istället.
Vi sov i samma säng. Kunde vakna av att hon rörde sig oroligt men så fort jag kände en liten fot mot mitt ben så blev hon stilla och somnade om direkt. Flera gånger, varje natt.

Då snackar vi ändå om en 6-åring. Som förvisso var på sin första längre resa från mamman. Tycker ändå att det verkar rätt talande. Ett spädbarn lär känna samma sak av att bara vara i ett annat rum eller på en annan våning i huset än sina föräldrar.

Har inte hunnit med något svar. Men så kul ändå att tråden lever vidare. 

Var barnet sover är väl många faktorer som avgör.
Vet många som upplever att man stör varandra när man sover i samma rum. Det ligger mycket status i att barnet ska sova som ett ljus i sin egen säng i sitt eget rum typ 11 timmar i sträck. Det anses vara något som man som familj har uppnått. 

Den här stressmamman har märkt att VÅRT barn sover bättre på natten om vi har vilat tillsammans i vår säng på dagen. 

I vårt fall verkar det vara någon närhetsdos som måste fyllas. Den har givetvis varit olika i olika perioder.

Varit så nöjd någon gång över en fin vila på dagen i egen säng i eget rum men det blev inte bra på natten sen. 

Jag tycker egentligen inte att det är jobbigt när pappa frågar. Hans tankesätt kommer från min farmor som har haft ett ganska kärlekslöst sätt mot sina barn. Pappa har försökt vara annorlunda mot oss men det når inte ända fram alltid.

Är mer brydd över pappas fru. Det ska alltid jämföras och tävlas bland deras totalt 8 barnbarn. 

Mamma är väldigt fin som frågar av den anledningen.