Jag tror många gillar tanken på att läsa, den passar in i vem de vill vara, men sen finns inte tid eller ork. När man då ska dra till med vad man läser är klassikerna ett säkert kort.
Alternativt är de bara pretentiösa.
Det här med bra och dålig litteratur förresten.
Jag är lärare i engelska och kan ibland förfasas över de böcker eleverna väljer, men då inte för att det är deckare, fantasy eller chic lit (inget fel på det) utan för att budskapet i dem är så erbarmligt skadligt; den stalkande och kontrollerande killen får den passiva tjejen, killar ska vara starka och inte visa känslor och så vidare. :-/
Eleverna får naturligtvis tycka vad de vill är bra eller dåligt, men de behöver kunna motivera varför. Alla lästa böcker är då bra böcker om det utvecklar deras förmåga att argumentera sin ståndpunkt.
Jag ser inte ner på folk som inte läser (att lyssna på ljudbok anser jag går in under att läsa även om det inte passar mig, blir bara rastlös), och jag har svårt att förstå varför folk låtsas att de läser i dejtingsammanhang. Man listar ju intressen för att se om man har det gemensamt, och det är ju just en sån där grej man kan falla tillbaka på för konversation om man inte kommer på annat.
Råkade ut för det, blev utbjuden av en i kompiskretsen och när vi pratade sa han att han gillade att läsa. Sen blev han väldigt generad när jag frågade om vad, och sa att han sagt det för att jag verkade vara en sån som läste (hur är man då?), och att han inte läst en bok sen gymnasiet. Helt OK att inte läsa, mindre OK att ljuga om det.