Läkarbesök icke samarbetsam ....

Så nu är det så här. Min sexåring blev kallad till läkare för att undersöka om hon har näspolyper. Bakgrunden är att hon har väldiga snarkningsbesvär och blir ofta förkyld. Vi föräldrar är ju såklart bekymrade så vi söker via v.c och får remiss till önh. 
Väl där går allt jättebra. Dottern är lugn o fin på alla sätt. Artig och alltid lätt. Lyssnar på vuxna och kan säga att hon är enkel o skolan med. Har aldrig fått något klagomål. Det är bara en sak. När hon inte vill. Då vill hon inte.... 
Läkaren trevlig prick undersöker lite. Ger bedövningssprey men där började lilla damen bli uppjagad... 
Hämtade en snäll sköterska för att göra en kameraundersökning... 
Damen fick sitta i mitt knä. Väl där vänder hon sig mot mig och gråter. Vi gjorde några tappra försök men icke. Damen avskyr att bli fasthållen så det går inte att hålla fast för att undersöka. Ett tag tänkte jag att snart sparkar hon. Hon slåss aldrig och har aldrig slagits. Jag känner är det mitt ledarskap som brister. Tänker hur detta ska sluta. Nån gång måste hon väl inse att man ibland måste göra vissa undersökningar. Jag ogillar själv vissa undersökningar men man gör ju dem.... förstår ni vad jag menar?