Inlägg från: Anonym (Livia) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Livia)

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

    Anonym (Juridisk abort) skrev 2023-01-01 13:13:02 följande:
    Nej, samhället ska inte betala. Väljer man att skaffa barn ensam så får man dra lasset själv helt enkelt.
    De flesta klarar av det, har man bara ett jobb så går det. 

    Jag anser till 100% att det vore det allra bästa för alla att införa juridisk abort. Det finns inget som kan ändra på den åsikten, den är stött och blött under lång tid. Det finns samlingplatser för oss som önskar införa detta.

    Vill tillägga att jag är kvinna.
    Så om jag och min man börjar planera barn, båda vill få det där plusset, vi fixar ägglossningstest och äntligen blir jag gravid. Vi är lyckliga och glada men hipp som happ lämnar han mig i v18 för hans snygga kollega. Och eftersom han inte vill dras med mig och bebisen längre gör han en juridisk abort.

    Menar du då att jag skulle ha "en rimlig chans" att göra ett val om jag vill dra det där lasset själv eller inte? Att då är det mitt val om jag inte genast springer och gör en sen abort? Att jag ska stå för allt själv om jag fullföljer graviditeten  eftersom han ändå valde att abortera barnet juridiskt och att det var mitt val som valde att skaffa barn själv?
  • Anonym (Livia)
    Anonym (Alexandra) skrev 2023-01-04 22:54:17 följande:
    Min poäng var mest att hon sitter ju i samma båt som du, och hon kan ju faktiskt inte "bara glömma hela skiten och förtränga allt". Även om ni inte kommer bli ett par eller att ni inte ens känner varandra ska du ju inte riktigt glömma bort att hon bokstavligen bär den största bördan just nu. 

    Och jag menade inte att du skulle starta upp en massa kontakt just nu. Men om jag var du skulle jag bara slänga iväg ett meddelande och säga nåt i stil med att du skulle vilja prata med henne närmare beräknad födsel där ni kan bolla idéer och prata om vilka förväntningar ni har på varandra och hur ni vill göra det här. Och det samtalet kan ju vara om två månader eller om fyra eller vad som. Vad du nu känner skulle kunna vara rimligt. Och under tiden försöker du landa i den här nyheten och bearbeta det, antingen genom att prata med din familj eller med någon professionell via vården. 
    Håller helt med! En sån här gång måste man ju växa upp och se på situationen ur fler vinklar än sin egen.
  • Anonym (Livia)

    Nja, i ett sånt här fall kan ju faktiskt enskild vårdnad vara praktiskt i början, med tanke på att TS inte verkar väldigt intresserad av barnet. Vårdnad har ju dock inget att göra med umgänge så man kan ju fortfarande träffa och skapa en relation med barnet, även utan vårdnad. Klart man KAN ha delad vårdad, men då måste man ju faktiskt vara involverad och vilja ta del av allt.

    Jag har en bekant som fick barn med sin kille när de var rätt unga. De valde att ha gemensam vårdnad, men när barnet var nån månad gammal gjorde de slut. Efter det valde pappan att flytta utomlands, bröt kontakten helt och slutade svara när mamman ringde. Det satte ordentliga käppar i hjulet för henne och barnet då hans underskrift behövdes för allt. Behöver kanske inte säga att hon har hela vårdnaden idag?

Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?