Anonym (Bella) skrev 2023-03-15 16:55:58 följande:
Som sagt har jag själv varit mamma i en faderskapsutredning, nu hade jag bara en eventuell pappa och en väldigt osannolik (kille jag hade sex med drygt 1,5 månad innan beräknad tidpunkt för befruktning) och jag samarbetade och ville att faderskapet skulle fastställas så jag berättade allt jag visste om pappan. Jag vet vilka ingående förhör med extremt detaljerade frågor jag utsattes för. Kan bara föreställa mig hur de går på en kvinna som inte vill samarbeta och bara säger att hon inte vet. Jag tror faktiskt de använder elchocker för att tvinga ur henne sanningen (obs skämt men med en gnutta allvar).
Faderskapsutredning är inte något mamman kan förhindra och om hon inte samarbetar tar de kontakt med släktingar och andra personer i hennes omgivning. Som sagt de skyr inga medel. Och de bryr sig inte ett skit om de råkar sabba för någon som vänstrat och inte vill att frun ska få veta.
Som singel är det alltså extremt svårt att tiga eller ljuga - någon måste ju vara pappan eller hur? Och uppger man fel namn och DNA visar att det inte var rätt pappa så fortsätter utredningen.
Som gift är det däremot enkelt eftersom maken rutinmässigt bedöms vara pappan oavsett om han är den biologiska pappan eller inte. Jag har alltid tyckt det är konstigt att man går genom eld och vatten för att fastställa rätt faderskap för ogifta kvinnor medan gifta kvinnor kan nuppa runt och skaffa barn med vem som helst men får inte ens frågor på det. Visst en pappa tar på sig faderskapet, barnet blir arvsberättigat och får en pappa som tar på sig försörjningsbördan - men rätten att få veta sitt biologiska ursprung då, vad hände med det?? Är det inte viktigt för barn med gifta föräldrar att känna till genetiskt nedärvbara sjukdomar och veta vilka som är ens biologiska syskon? Det är en lite förlegad syn på äktenskapet som grundbulten samhället vilar på. Man är väl rädd att utredningar där det visar sig att pappan inte är rätt pappa ska slå det heliga äktenskapet i spillror. Och lagen skrevs innan det blev socialt accepterat att ha öppet förhållande, swinger, kvinnor håller sig inte hemma vid spisen utan träffar andra män på jobbet och krogen och då och då händer det att en kvinna är otrogen på samma villkor som män alltid har kunnat skaffa oäkta barn. Men skillnaden är att kvinnans oäktingar föds in i ett äktenskap och tydligen vill myndigheterna att det ska fortsätta vara så.
Det är nog som du säger, svårt att få faderskap för ett barn som redan har en gift make som tagit på sig faderskapet. Ungen har framtiden tryggad med arv och försöjning och då är myndigheterna ovilliga att slå sönder äktenskapsidyllen med en snubbe som påstår sig vara pappa till barnet.
Jag tycker det är orättvist och fel. Gifta kvinnor borde utredas på samma sätt som kvinnor som är sambos eller singlar. För det är barnens rättigheter det i slutändan handlar om.
Helt sant genom hela systemet är nog inte din upplevelse, tvivlar dock inte på vad du upplevt.
Vad vet släkten om saken?
Jag brukar dock inte berätta för min farmor och farfar, kusiner osv vem jag har sex med så vad skulle de få fram av det?
Här är det oerhört enkelt att som kvinna komma undan med fader okänd men visst försöker de få fram en pappa. Jag blev som sagt misstrodd till och med när tjejen säger vi aldrig ens träffats, var inte så kul för mitt förhållande att bli misstänkt för att sprungit jämte... Jag hade dess utom utlandstjänst när barnet skulle blivit till så alla bevis pekade ju bort från mig.
Det är heller inte olagligt att vägra ange en pappa om inte mamman vill oavsett vad de som utreder det anser.
Men galnare saker från myndigheter har man varit med om så tvivlar inte på din upplevelse.
