• LFF

    Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

    Anonym (Noway) skrev 2023-01-03 09:50:21 följande:
    Ni var alltså inte heller ihop när hon blev gravid? Ville hon direkt behålla barnet alltså det var aldrig tal om att hon skulle göra abort? Och hur fasen kändes det för dig va det ba helt självklart att du skule träffa barnet och så från början eller kom de mer senare? Berätta gärna mer om du ids här. Just nu känns allt bara ångest. 
    Oavsett om ett barn är planerat eller inte så kan känslan av panik uppstå vid beskedet att man ska bli förälder. Att det händer när man dessutom inte har en relation med personen i fråga kan göra chocken än värre. Är man ung blir det ytterligare värre mentalt att se sig själv som förälder. 

    Jag tycker att du ska ta kontakt med vården och be att få prata med någon om detta, hur du känner både inför det kommande barnet och den blivande mamman. Du behöver hjälp att bena ut dina tankar och funderingar. Jag tycker även att det är bra att dina föräldrar vill att du ska försöka vara en involverad förälder till det kommande barnet. Det ger dig stöttning när det kanske känns svårt. Försök att vara med på eventuella ultraljud samt besök hon gör hos MVC. Försök att vara så involverad du kan helt enkelt.

    Jag är barnet som kom till som en olycka. Mina föräldrar var 20 samt 21 år när jag föddes (pappa var 21). De var visserligen tillsammans då samt två år efter att jag föddes men det var ändå en överraskning och chock. Men, även fast de blev föräldrar i unga år så har de inte hindrat dem i att göra vad de önskat göra med sina liv. Livet kan bli lite omständigare med ett barn men inget är omöjligt att göra bara för att man har ett barn också. 
  • LFF
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-16 11:54:15 följande:

    Ok så är det tjejer här i tråden som skriver att jag ska ta mitt ansvar å bli farsa på deltid? Medan killar som varit i liknande sits som tycker att jag lika gärna kan skita i ungen totalt för det ändå är morsan som kommer styra allt? Jag har ingen jäkla aning om ett barn blir fucked up på nåt sätt över att växa upp utan någon kontakt med sin farsa. Själv är jag uppvuxen med både morsan å farsan och vi har väl en bra relation å så förutom att de tjatar en jäkla massa på en möjligen. 


    Omogna människor tycker att du ska skita i barnet. Mogna människor tycker att du ska ta ditt ansvar. Det är dags att bli vuxen nu.
  • LFF
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-16 09:40:13 följande:
    Barn är en stor händelse i livet, försöka ha delad vårdnad under första 5 åren är nästan omöjligt och lagen stödjer inte umgänge, man är helt beroende av att mamman vill samarbeta, detta innebär ofta en mycket oregelbundet umgänge där man är helt utelämnad till mammans sätt att agera.
    Detta fortsätter sedan i lite högre ålder, där man följer kontinuerligt principen.
    Mamman styr och ställer lite som hon själv vill. Livet blir fyllt av besvikelser och ett totalt utelämnande som förälder.

    För att spara in sorg och besvikelser för TS är det bäst att bara backa undan.

    Vill man ta liknelser har även Marcoolio  berättat i TV om sin relation till sin pappa, den är obefintlig, han träffa sin pappa, visst vi var lika varandra, men att fortsätta kontakten ville han inte, dom känner inte varandra, Marcoolio berätta han kände ingen förlust eller sorg, inte ens en wow-känsla.

    Bästa TS kan göra är att gå vidare, finna rätt person att skaffa familj o barn med, ge dom all energi, låt inte ett sprucket oplanerat barn sätta käppar i livet, det kan förstöra mer än vad det ger glädje, ge denna glädje åt dom som man lever med.
    Det är ju otroligt spännande att du inte fick stöttning av lagen i ditt önskemål om umgänge med ditt barn samtidigt som lagen tvingar barn att ha umgänge med våldsamma föräldrar. Spännande... Synd att du övergav ditt första barn oavsett.
  • LFF
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-17 00:19:41 följande:
    Kanske lättare o visa verkliga siffror.

    I Sverige bor omkring 230 000 barn antingen med sin mamma eller pappa. Av de barn i Sverige som inte bor med båda sina biologiska föräldrar är det vanligast att bo hos sin mamma, visar ny statistik från SCB som publicerades den 7 november 2018. Den visar att 47 procent av barnen bor hos mamma hela tiden, medan 28 procent bor växelvis
    Från 2 till 7 år bodde jag varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Mellan 7 och 10 var det varannan helg hos pappa. Från 10 och framåt var det 100% hos mamma eftersom pappa flyttade utomlands.

    Var hamnar jag i den där statistiken? Vad säger statistiken alls om någonting gällande olika åldrar och levnadsförhållanden genom uppväxten? 
  • LFF
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-17 12:57:11 följande:
    Du hamna på dom 47% vilket är majoriteten till mamman.

    Kanske orsaken till pappan att flytta utomlands var att han tappade umgänget, var inte lönt för han att hålla en större lägenhet, betala underhåll, tappa halva barnbidraget, medans din mamma får bostadsbidrag utöver underhåll och hela barnbidraget.

    Detta är en stor orsak till stora bråk. det handlar om stora pengar.
    Nope, jag håller inte med där eftersom det beror på vilken tidpunkt i min barndom man tittar på. Det är det jag försöker få fram. Det går inte att klumpa ihop 18 år av boende till en siffra.

    Vad gäller min pappa så har det inget med vare sig pengar eller bristande umgänge att göra att han flyttade utomlands. Snarare var han extremt ovanlig eftersom vi pratar sent 70-tal och tidigt 80-tal när jag bodde varannan vecka fram till skolstart. På den tiden var det sällsynt att barn till separerade föräldrar bodde mer än varannan helg (om ens det) hos sin pappa. 

    Pappa flyttade för han fick erbjudande om ett jobb utomlands (starta upp farfars företag). Väl där träffade han en kvinna från ytterligare ett annat land. De gifte sig, bodde i Sverige under några år, fick ett barn och när hennes föräldrar blev dåliga flyttade de till hennes hemland. Pappa ville inte missa ytterligare ett barns uppväxt, därav valde han att flytta med henne och "överge" mig som då var 16-17 år. Innan han flyttade första gången bodde han och mamma väldigt nära så även om den officiella uppdelningen var varannan helg var jag hos pappa och sprang utöver 4 dagar per månad. 

    Som sagt, livet kan förändras. Boendeförhållanden ändras genom tiden. Att klumpa ihop det till en siffra för att beskriva en hel uppväxt är befängt. 
  • LFF
    Anonym (Teddy) skrev 2023-01-17 13:30:59 följande:
    Den ena föräldern får 5698 "extra". Som en vinst menar du? Kostar inte barnet pengar då? Kläder, mat, hobbies, dyrare hyra, bensinkostnad, sparande.
    Men barn är ju gratis! Allt är ju bara en vinst och det handlar ju enkom om att plocka av den andre föräldern (oftast pappan) så mycket pengar man bara kan *ironisk* 
  • LFF
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-17 13:32:10 följande:
    Kan bara beklaga.
    Men det förklarar den onda spiralen jag berättar om.

    Du ser pappans prioritering ang det andra barnet, han tveka inte en sekund att flytta med den andra kvinnan o barnet, han ville inte tappa kontakten med ännu ett barn. Han tappa umgänge med dig, du hade säkert meddelat ditt beslut även till pappan, jag vill bo hos mamman, och han acceptera ditt beslut, liknande hände för mig, mitt barn meddela detta beslut, jag vill bo med mamma och Magnus. Även om barnet var ungt, vet barnet att det är ett eget beslut, både soc och jag ställde samma frågor, vill du verkligen ha det så här? barnet fick välja.

    Allt hitintills stämmer vad psykolog berätta åt mig, att jag måste gå vidare glömma det första barnet, det kommer inte lösa sig efter dom läst allt, ge allt du har för den nya familjen, du får sjukskrivning i ett halvår för att upp nå detta fullt ut.
    Finns inget att beklaga alls. Jag och pappa har en väldigt bra relation trots att han bor på andra sidan norra halvklotet. Ingen har sagt åt honom att han ska "glömma" det första barnet (=mig). Vad gäller vissa saker vet pappa mer om dem än mamma just för att han bor långt bort och därmed inte kan "lägga sig i" på samma vis (speciellt på den tiden då det var jobbigt i skolan). Pappa har alltid funnits där som ett bollplank när helst jag velat, trots avstånd. Mitt boendeval hade inget som helst med pappas val att flytta andra gången, med ny fru och barn.

    Det är fel av dig att lägga skulden på ditt barn för att du kände dig bortvald när barnet ville ha en fastare punkt i tillvaron istället för att säga "Det var tråkigt att höra men jag finns här för dig när helst du vill".
  • LFF
    Anonym (Noway) skrev 2023-01-18 10:20:07 följande:

    Ja men det är ju lätt att säga att det skulle jag tänkt på när vi hade sex. Eller att tjejen skulle kunnat upptäcka att hon var gravid tidigare. Då hade vi inte varit i den här sitsen nu. Så inlägg om att ?varför hade du inte kondom? hjälper ju inte här. Jag o tjejen känner inte alls varandra. Vet inte ens vad hon har för förväntningar på mig här. Eller hur hon är som person. Tror inte det här var vad hon ville heller men valde behålla för att det upptäcktes så sent. Så jag har ju inte blivit lurad heller. Men hon kanske bara tycker det är bra om jag inte bryr mig alls. Så får hon bestämma allt. Och då blir det väl så att hon får ensam vårdnad och hon kan skita helt i vem som är barnens pappa. Kanske blir det enklast så? För båda parter. Känns bara sjukt konstigt att jag ska börja umgås med ett barn som har en mamma som jag inte känner. Vad har jag att säga till om där ens? Dömt att misslyckas?


    "Vet inte ens vad hon har för förväntningar på mig" Lösning: Prata med henne!

    "Vet inte hur hon är som person" Lösning: Prata med henne, lär känna henne. Ni har något som förbinder er de närmaste 18 åren.

    "Hon kan helt enkelt skita i vem som är barnets pappa" Svar: Det beror helt på vilken inställning du har till det hela. Oavsett om du har vårdnad eller inte så har barnet rätt till båda sina förändrar. Dvs du har rätt att ha umgänge med barnet.
  • LFF
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-18 11:51:14 följande:
    Som sagt är jag själv utsatt för detta, har läst det mesta om hur kan det bli så här.

    Bla fanns en grupp minpappa.nu där man drev denna fråga ganska hårt, där man plockade fram skrämmande resultat. under tiden dom var aktiva 2007-2009 begärde man ut alla domar i Skåne.
    Detta nådde även ut i pressen.
    Ex i Lund där förlorade 100% vårdnadstvisten. under perioden man gick igenom alla domar. 
    Tingsrätterna har sedan gjort om domar så alla blir enskilda och föra statistik har försvårats,  ex min rättegång blev lag under sekretess, det fanns inget skäl för att lägga den dit, jag frågade varför? domaren svara: domar är offentliga och vi gör det för att skydda ditt barn så andra inte får tillgång till uppgifterna.

    Att TS ens ska fundera på gå in och ge hela sitt hjärta i försök att uppnå en fungerade relation är nästan obefintlig till att lyckas, det bästa han kan göra är att backa, barnet vet vem pappa är, barnet kan kontakta han när barnet blir vuxet, där man kan välja att starta kontakt.
    Men att gå in i detta är enligt statistik dömt redan från start att misslyckas, det kommer inte ge mycket mer än en begränsning för TS att leva sitt liv. Det bästa TS kan göra är att se framåt, än att ha detta som ett överhängande nertrycknings moment.
    -
    Resultat min pappa.nu kom framtill.
    Statistiken är skrämmande, i Lund förlorar 100 % av papporna i de utredda familjerna utan att det finns underlag och bevismaterial som styrker det familjerätten påstår. 

    I denna utredning har över 804 domar från hela Skåne genomgåtts och analyserats. Resultatet är 322 domar med enskild vårdnad till mamman(76%) och 100 domar till pappan (24%). Staden Lund står ut i undersökningen. I Lund får pappor aldrig enskild vårdnad och utpekas nästan alltid av familjerätten som våldsmän. Enligt BRÅ har Lund lägre frekvens i våldsbrott än vad många andra städer har.
    Tretton år gammal information är irrelevant. Numera så är det väldigt lite som krävs för att pappor inte ska få tillgång till sina barn. 

    8-åringen som dog ville inte till pappa. Han var rädd för sin pappa. Det fanns stor oro att pappan skulle föra barnet utomlands. Ändå tilldömdes pappan umgänge med barnet. Finns hur många sådana exempel som helst. 
  • LFF
    Anonym (fkl) skrev 2023-01-18 11:51:14 följande:
    Som sagt är jag själv utsatt för detta, har läst det mesta om hur kan det bli så här.

    Bla fanns en grupp minpappa.nu där man drev denna fråga ganska hårt, där man plockade fram skrämmande resultat. under tiden dom var aktiva 2007-2009 begärde man ut alla domar i Skåne.
    Detta nådde även ut i pressen.
    Ex i Lund där förlorade 100% vårdnadstvisten. under perioden man gick igenom alla domar. 
    Tingsrätterna har sedan gjort om domar så alla blir enskilda och föra statistik har försvårats,  ex min rättegång blev lag under sekretess, det fanns inget skäl för att lägga den dit, jag frågade varför? domaren svara: domar är offentliga och vi gör det för att skydda ditt barn så andra inte får tillgång till uppgifterna.

    Att TS ens ska fundera på gå in och ge hela sitt hjärta i försök att uppnå en fungerade relation är nästan obefintlig till att lyckas, det bästa han kan göra är att backa, barnet vet vem pappa är, barnet kan kontakta han när barnet blir vuxet, där man kan välja att starta kontakt.
    Men att gå in i detta är enligt statistik dömt redan från start att misslyckas, det kommer inte ge mycket mer än en begränsning för TS att leva sitt liv. Det bästa TS kan göra är att se framåt, än att ha detta som ett överhängande nertrycknings moment.
    -
    Resultat min pappa.nu kom framtill.
    Statistiken är skrämmande, i Lund förlorar 100 % av papporna i de utredda familjerna utan att det finns underlag och bevismaterial som styrker det familjerätten påstår. 

    I denna utredning har över 804 domar från hela Skåne genomgåtts och analyserats. Resultatet är 322 domar med enskild vårdnad till mamman(76%) och 100 domar till pappan (24%). Staden Lund står ut i undersökningen. I Lund får pappor aldrig enskild vårdnad och utpekas nästan alltid av familjerätten som våldsmän. Enligt BRÅ har Lund lägre frekvens i våldsbrott än vad många andra städer har.
    Plus, åter igen. Vårdnad har ingenting med umgänge att göra. Även vid enskild vårdnad kan barnet bo varannan vecka hos den andre föräldern. 
Svar på tråden Hur gick det för er ofrivilliga pappor?