Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Fast samtidigt är det egentligen ingen som bryr sig hur pappan känner i en sådan här situation, som tidigare berättat, finns inget juridiskt som tvingar dig o bli pappa samt det kommer ingen från soc och hjälper dig heller.
Enda man gör att skriva dig som barnets far och inte pappa, samt vem som ska betala denna halva miljon kronor i underhåll.

Beslutet är helt frivilligt från dig och enbart dig.
Enda vi ser är att umgänge försvåras via regeringen, ta händelsen i Luleå med 8-åringen,.
Ska du nämna psykisk ohälsa kommer du bara få en pungspark från soc och rättssystemet om du hävdar umgänge. I Luleå hade pappan mycket kort umgänge, bara 8 timmar varannan vecka.
Efter denna händelse kommer allt bli svårare med umgänge, lagen skiljer inte på detaljer det blir en ändring till det sämre för alla pappor.

Enda du kan göra är att gå in positiv o göra allt för att uppnå umgänge, gör du inte det kommer ingen att hjälpa eller tycka synd om dig heller. Man ses bara som en skithög som inte tog ansvar. Man gör inte heller någon skillnad på bedömningen, du blir dömd så fort du blivit fastställd pappa.

Vad TS måste förstå är att umgänge förtjänar man, genom sin handlingar att visa intresse och vilja umgås med barnet, att han bygger upp en relation.

Ingen kommer tvinga han att ha umgänge, det är tvärtom man måste bevisa att man har umgänge och kan samarbeta med mamman och vill barnets bästa.
Det är barnets rätt att träffa pappa och inte pappans rätt att träffa barnet, känner inte barnet pappan, blir det inte heller umgänge.

Via detta behöver inte TS oroas sig, vill han inte, kommer ingen tvinga han heller. Inte ens om mamman går bort, det blir adoption, inom familj, syskon eller annan.

Ska han ha umgänge måste han kämpa för att få umgänge.
Svårare är det inte, har nämnt det förut, systemet är bara intresserad vem som är far till barnet och vem som ska betala halvmiljonen i underhåll, allt annat skiter dom i. det är upp till föräldrar, därför finns vårdnadstvister, folk som vill träffa sina barn, ha dom på heltid, ha umgänge osv, finns ingen vårdnadstvist som handlar om att man inte ska ha umgänge, dessa faller bort naturligt.

Första du måste göra är att gå ihop med mamman, du kommer inte få gå iväg med ett litet barn på egna upptåg.

Luleå var på nyheterna samt upp som en fråga till statsministern, där han svara att vi kan hjälpa till med frågan, frågan handlar om just umgänge.

Moralen handlar om hur vuxen du är, om du ens är kapabel att ta hand om ett barn, där du har kunskap att bemöta och se efter barnet på egen hand, möta upp barnets behov, osv.

Man kan säga så här, tar du inte kontakt nu, kommer det inte bli lättare sedan, försöka komma o hävda umgänge senare med barnet blir nästan omöjligt, du känner inte barnet o barnet känner inte dig, dvs du har då ingen rätt till umgänge.

Folk tror gemensam vårdnad får man genom tingsrätten.

Men det är inte riktigt så enkelt, för det första TS känner inte barnet, TS samarbetar inte med mamma, försöka vinna umgänge för ett barn under 3 år är i princip omöjligt, barnet har ingen fördel med umgänge under 3 år, det leder till mer skada än nytta.

Redan här har TS förlorat hela vårdnadstvisten, man tvingar inte barn till umgänge med någon dom inte känner. det finns ny råd o rön framtagna ang barnens behov till umgänge, den hänger ihop med ensamstående som skaffar barn helt på egen hand utan pappa, dessa barn far inte illa att växa upp utan den andra förälder.

Genom att det inte finns samarbete dömer man inte heller gemensam vårdnad, det är alltså obligatoriskt att ha samarbete innan delad vårdnad, samt ett fungerande umgänge, utan detta ingen vårdnad.

Det är inte riktigt det, det viktiga för ett barn under 3 år är en fast punkt.
Sedan finns det praktiska förutsättningar som hindrar. Man samarbete är a och o, TS har inget samarbete, tro man bara kan hämta ett litet barn i dörren o springa iväg med en barnvagn är rent önsketänkande, detta skulle vara rent skadligt för barnet.
-

Det kan även finnas praktiska svårigheter med växelvis boende när barnen är så små, till exempel vad gäller amning. Du uppger även att din man har samarbetssvårigheter, vilket är ytterligare ett argument för att barnen inte ska bo växelvis när de är så pass små. 

Om vi gör detta ännu enklare o förstå.

Har du en skyldighet o släppa in en person du inte känner i ditt hem?
Dvs som i TS fall, måste mamman öppna dörren, släppa in pappan, han ska vara där mot hennes vilja, titta på o hålla barnet medans hon ex ammar.

Alla förstår att detta behöver man inte göra.
Hon behöver inte heller sälla upp o gå till soc där pappan kan träffa barnet med en soc-tant, har hon fullt upp med ett lite barn, har hon all rätt att ge barnet denna tid, barnets bästa kommer då ifråga, mamman har ännu en punkt hon vinner på.

Pappan har samma skyldighet o att samarbeta med mamman, vill inte pappan samarbeta o få till ett samarbete faller det även på den punkten.

Men man behöver inte släppa in en främmande person i sitt hem, finns ingen lag som stödjer detta, vill inte mamman släppa in pappan har han heller ingen rättighet o komma in.
Därför är samarbete viktigt, även denna punkt går under barnets bästa.

Du menar man känner personen bara för att man legat med varandra. träffats någon timme, då känner man personen, detta är skrattretande dumt påstående.

Kontakt innebär inte inte enbart fysisk kontakt, det menas även via telefon. dvs pappan pratar med barnet via telefon, som dom flesta som haft små barn vet att detta är inte det lättaste o få kontakt på, även fast man har en bra relation o lever tillsammans.
Man kan säga lycka till till TS med att nå kontakt via mobilen första tre åren. dvs där barnet förstår innebörden av kontakten.

Du måste särskilja på en som varit pappa för sitt barn några år och sedan skilt sig. Mot en pappa som aldrig varit med första åren.
Det finns inte någon plikt för barnet att umgås med en förälder och det finns ingen absolut rätt för förälder att umgås med barnet. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att umgänge så långt som det är möjligt tillgodoses.